Stockholms Handelskammare Kommentaren

Strategier och agendor – men när kommer besluten?

2012-12-21 11:12:55

IT-minister Anna-Karin Hatt har presenterat en strategi för rikets e-förvaltning. I och för sig inte fel, men antalet strategier, agendor och liknande från Näringsdepartementet börjar ta oroväckande proportioner. Handelskammaren önskar fler propositioner.

Det är på sin plats att direkt ge Hatt beröm för delmålet ”Det ska bli lättare att hitta och använda öppna data”. Läsarna av denna spalt vet att Handelskammaren länge har drivit den frågan. Det ser ut som om 2012 blir året då frågan äntligen fick fart. Stockholms stad har visat handlingskraft med en tävling och frisläppandet av stora mängder data. Flera kommuner följer nu efter. Ett antal myndigheter har påbörjat sitt arbete. Vinnova har utlyst pengar för öppna data-projekt och har redan hunnit visa upp portalen öppnadata.se.

Enkelhet, öppenhet och innovationskraft ska vara centrala värden för e-förvaltningen. I övrigt beskriver regeringen i strategin att man måste se på statens verksamhet på ett nytt sätt där utgångspunkten för uppdraget ska vara de behov och önskemål som privatpersoner, företag och andra har. Arbetet med detta måste få en samlad struktur och riktning. Något som kräver mer samverkan mellan myndigheter, enligt regeringen.

Kanske behövs det fortfarande sägas, men en del av innehållet framstår som självklarheter – som att tjänster ska utformas efter användarnas behov och att det ska vara enkelt och säkert att använd dem. Delar av strategin är uppräkningar av sådant som redan är på gång, eller så säljs det igen – som remisshantering på Internet.

Viktigare är att regeringen nu bör ta sig an problem och målkonflikter som finns. Om man menar allvar med att öppna upp förvaltningen. Vissa saker kräver att regeringen ger sig i kast med grundlagen, offentlighets- och sekretesslagen, upphovsrättspolitiken och annat där debatten snabbt kan bli het.

IT-ministern talar gärna om att andra ska göra jobbet, med IT i skolan (kommuner) eller IT i vården (kommuner och landsting). Åtminstone sex olika grupper och råd har tillsatts av regeringen för sidouppdrag inom IT-politiken. Detta betyder inte att det saknas uppgifter för regeringen som kräver betydligt mer genomarbetade underlag än denna strategi. Det är dags att ta sig an uppgifterna nu.

Inte många innovationer i regeringens nya strategi

2012-10-17 12:10:22

Den viktigaste regionen för innovation i Sverige är huvudstadsregionen. Kring Uppsala och Stockholm utförs en tredjedel av FoU-arbetet i Sverige under ett år. I regionen spenderas en lika stor andel av FoU-resurserna. Därför berör regeringens nya innovationsstrategi i allra högsta grad vår region.

I strategin förs ett angeläget resonemang om kapitalförsörjning och investeringar som bör följas upp. Sverige behöver fler affärsänglar och bättre förutsättningar för investeringar. Samtidigt har staten 17 miljarder kronor i riskkapital. Här finns det gott om utländska exempel på hur dessa medel kan användas på ett effektivare sätt i tidiga skeden, tillsammans med privat kapital. Bäste vore förstås att staten inte behövde ägna sig åt att det över huvud taget, utan att entreprenörer och investerare fann varandra i ett välfungerande system.

Man får förmoda att arbetet med strategin, som har tagit två år, har lett till ökad förståelse för innovationens betydelse och behovet av åtgärder bland de andra departementen. Mycket återstår att bevisa. Samtidigt är regeringen noga med att poängtera att strategin gäller för hela Sverige. Det är många aktörer som ska dra sitt strå till stacken.

Men vad gäller för regeringen själv då?

Ordet regeringen nämns endast 24 gånger på de 62 sidorna. På två ställen är det bara beskrivande, på fyra nämns något pågående. Flest gånger, tolv, nämns saker som regeringen redan har gjort. Strategin ger få besked om vad regeringen själv tänker göra – fem tillfällen. Det handlar dock om redovisa om vad som händer och mobilisera andra aktörer – utöver en sammanhållen trafikplanering som ska bidra till innovation.

I strategin finns 72 punkter där regeringen anser att Sverige behöver något för att nå något av de 17 delmålen i strategin. Hela 52 av punkterna ser ut att handla om att fortsätta, utveckla, stärka, bibehålla eller fördjupa något som redan görs. Ett och annat ska det verkas för och något ska också ses över. I många fall är dessa rimliga och vettiga saker som behöver uppmärksamhet. Man får dock hoppas att regeringen i det fortsatta arbetet påbörjar något också.

Som en avslutning föreslår därför Handelskammaren tre punkter där regeringen kan påbörja ett arbete:

1.      Regeringen påbörjar arbetet med att analysera näringspolitiska aspekter på upphovsrättspolitiken. Det är inte bara patent som bidrar till innovation. I en digital ekonomi behövs anpassade regler för upphovsrätt. Storbritannien har visat vägen med en oberoende utredare.

2.      Regeringen ska genomföra förslagen som ska göra det möjligt för företag och medborgare att ta del av myndigheternas data i elektroniskt format. I dag behöver myndigheterna bara lämna ut data på papper. Omodernt – och det främjar inte framväxten av nya tjänster baserat på de data som skattebetalarna redan har betalat för.

3.      Regeringen bör avsätta 300 miljoner kronor för innovationspriser. Genom noga utarbetade tävlingar kan svåra problem lösas när kreativa förslag kommer från deltagare som inte finns i forsknings- och innovationssystemen i dag.

Dubbdäck: Avgifter inte den enda lösningen

2012-09-18 04:09:51

Stockholms län måste få ner halten skadliga partiklar i luften. Regeringen ska utreda frågan om avgifter och de kan vara på plats redan nästa år.

DN slår på ledarsidan fast att avgiftsmodellen är bättre än alla andra alternativ. Dubbdäcksförbud har redan provats i Stockholm, men vet vi egentligen vilka alternativ som finns?

Vi vet i alla fall vilket problem som ska lösas – partikelhalterna ska ner.

Se där – ett utmärkt tillfälle att pröva innovationspriser. Ett mätbart problem som väntar på sin lösning. Utlys ett pris till den som hittar en lösning som når målen för partikelhalterna – oavsett hur man når det. Förslagen kan utvärderas på kostnad, hur lång tid de tar att genomföra m.m.

En tävling i Storbritannien lyckads få fram förslag för minskade utsläpp av växthusgaser som överskred de nationella målen när lokalsamhället involverades. Oljesaneringsbranschens teknik hade inte utvecklats nämnvärt på tjugo år när ett pris, efter utsläppet i Mexikanska golfen 2010, lockade fram flera lösningar som var dubbelt så effektiva. Vinnarens teknik var fyra gånger så effektiv som den som användes tidigare.

Det är inte sannolikt att det svenska kommittéväsendet eller stadshusets förvaltningar hittar den effektivaste lösningen. En öppen tävling kan locka företag och innovatörer att ta fram helt nya förslag. En del som kanske blir nya produkter.

Förbud och avgifter är trubbiga metoder, kanske behövs det för att lösa problemet på kort sikt. Det bör dock inte bli en ursäkt för att inte leta efter verkligt innovativa lösningar.

Läs också: Revolutionära priser

FoU: förstärkning och fokus

2012-09-18 04:09:14

Regeringens satsningar på forskning och innovation är välkommen, liksom inriktningen på livsvetenskap.

SciLifeLab, ett centrum för biomedicinskforskning i Solna, får en förstärkning i regeringens aviserade budgetförslag. Det är en viktig resurs för näringslivet i huvudstadsregionen och i landet som bland annat kartlägger genomet hos människor och andra organismer.

Ett problem i svensk forskning och utveckling är att de stora satsningarna – som nu ökar – inte ger det förväntade utfallet i innovationer och kommersialisering. De förhöjda ambitionerna i budgeten måste följas upp av höjda ambitioner för att stärka förmågan att skapa innovationer och kommersialisering utanför universitetslaboratorierna.

Inom livsvetenskaperna går regeringen kritikerna tillmötes på denna punkt. En del av satsningen rör viktiga områden som kliniska studier (som har minskat i Sverige) och stöd för registerbaserad forskning (stor potential).

Satsningen är en välkommen förstärkning som måste följas upp med fler besked i den kommande forskningspropositionen. Det behövs mer än bara budgetmedel för att stärka innovationsklimatet i Sverige.

Läs också: SciLifeLab: viktigt besked att följa upp

Datajägare för digital insyn

2012-08-20 03:08:15

Regeringen vill underlätta innovation baserad på offentliga data. Under sommaren beslutade regeringen att Vinnova ska få i uppdrag att utveckla en plattform som samlar offentliga data så att de kan förädlas.

Det är ett viktigt och angeläget initiativ från IT-minister Anna-Karin Hatt.

Det viktigaste är dock vilka data som publiceras. Plattformen måste fyllas med användbara data. Mycket är enkelt att hitta och publicera. Det är dock inte säkert att detta bara ska vara upp till myndigheterna själva att bestämma.

I väntan på att utgångspunkten blir att myndigheterna löpande publicerar sina data bör Hatt följa upp initiativet med datajägare enligt dansk förebild. Datajägarna hade tre uppgifter. De hjälpte företag och medborgare som vill förädla att hitta och få tillgång till data. De letade själva reda på datakällor och de stödde myndigheter som självmant vill öppna sina datakällor.

Vilka data ska då publiceras? Handelskammaren argumenterar i första hand för data som kan användas för nya spännande tjänster som skapar nytta, företag och jobb. Det ligger i vårt uppdrag för näringslivet. Den senaste tidens skriverier om hur statliga myndigheter använder sina pengar understryker även behovet av att tillgängliggöra data för verklig insyn i den statliga förvaltningen.

Entreprenören Jonas Lejon har visat vägen med webbplatsen GovData som visar 90 procent av de statliga utgifterna sedan 2003 där 70 myndigheter står för dessa utgifter. Det är dock inte bara utgifter som behöver granskas.

Systematiska fel kan inte upptäckas genom att begära ut ärende efter ärende, på pappersida efter papperssida. Med analys av stora mängder data blir det möjligt att hitta – omedvetna och medvetna – fel och missförhållanden.

Publicera register, databaser, statsbudgeten, diarier, regleringsbrev, upphandlingar och andra viktiga datakällor elektroniskt. Först då har vi möjlighet att använda vår offentlighetsprincip i en digital miljö.

Det ska inte gå att gömma sig i databasen.

Gratis väder – gör din egen prognos!

2012-07-12 01:07:03

Efter en trevande inledning på sommaren kommer nu verkligt soliga vädernyheter. Från och med den 1 januari 2014 kommer SMHI:s väderdata bli tillgängligt gratis.

Handelskammaren var medarrangör till Stockholms stads tävling om öppna data, Open Stockholm Award, som nyligen avslutades. När en av vinnarna fick uttala sig om tävlingen sa han att det ”var rena julafton, en skattkista med nya data”. Data gör mest nytta när de används, särskilt om företag och medborgare redan har betalat för insamlingen av dem.

Är avgifterna för att ta del av data för höga går vi miste om innovationsmöjligheter. I Tyskland var det så krångligt att få tillgång till väderdata att privata mätstationer sattes upp parallellt med det offentliga systemet. En onödig kostnad när näringslivet i dag lätt kan ta del av skattefinansierade data elektroniskt.

I USA kan man köpa en cd med samtliga väderleksrapporter från alla mätstationer i landet sedan 1870 för 5 000 dollar. Motsvarande EU-data kostar 110 miljoner euro. Det har förstås konsekvenser.

USA:s kommersiella väderbransch var när arbetet med öppna data i EU började 13 gånger större än EU:s. Samtidigt växte den med 17 procent om året 2000–2008 medan EU:s växte med 1,2 procent per år. Svenska utvecklare och tidningar började använda norska väderdata när SMHI:s data var otillgängliga för utvecklare med nya idéer.

Dagens nyhet innebär kanske inte bättre väder, men fler och mer spännande vädertjänster!

Fler på Handelskammarens linje om öppna data

2012-06-13 09:06:36

I dagarna har vi fått flera positiva besked om öppna data. SMHI släpper sina väderdata fria för användning från den första januari 2012 och i veckan beslutar Uppsala kommun om ett handlingsprogram för öppna data.

Handelskammaren har drivit frågan om tillgång till myndigheters och kommuners data för företag. Skälet till vårt engagemang i frågan är att ett antal av våra medlemmar har uppmärksammat oss på problem för företag inom området när de vill få tillgång till data. Den internationella utvecklingen har givit oss ytterligare argument – offentliga data gör bäst nytta när de används.

En finsk rapport visar att företag i länder som har inga eller låga avgifter för geografiska data ökar sin försäljning snabbare. I genomsnitt med 15 procent mer per år än motsvarande geodataföretag i länder som tar rejält betalt för data (som Sverige). Samma rapport visar att det är främst små och medelstora företag som gynnas när tröskeln sänks för att använda data.

Vi har uppmärksammat den sittande och den förra regeringens saktfärdighet att genomföra EU-reglerna på området. På senare tid har arbetet givit konkreta resultat: Stockholms stad har publicerat data och hållit en tävling för att få fram spännande användning av datakällorna. Nu följer SMHI och Uppsala kommun efter.

Att företag och medborgare får tillgång till de data vi har betalt för med skattemedel är rimligt. Vi är övertygade om att det finns stora samhälleliga och kommersiella värden i en sådan utveckling. Fler myndigheter och kommuner bör följa SMHI:s, Stockholms och Uppsalas exempel.

Revolutionära priser

2012-04-20 09:04:39

Kan en manick på 2,5 kg revolutionera sjukvården? Hur hanterar vi en åldrande befolkning med ökade vårdbehov och bristen på vårdpersonal i fattigare länder? Tänk om människor själva kunde ställa diagnos på de vanligaste sjukdomarna i sitt hem? Lös problemet och vinn 10 miljoner dollar.

Tillgången till vårdpersonal är en flaskhals i sjukvården. För att få medicinsk hjälp måste man uppsöka en läkare, en vårdcentral eller ett sjukhus. Kunde mer av sjukvårdsinsatserna göras av patienterna själva skulle det förändra sjukvården i grunden. Därför finns det nu ett pris om 10 miljoner dollar att vinna som för den som kan bygga en apparat som ställer diagnos på 15 sjukdomar – inspirerat av tv-serien Star Trek.

Priset – Qualcomms Tricorder X Prize – är ett exempel på det förnyade intresset för innovationspriser. Det är ett sätt att locka de bästa uppfinnarna och innovatörerna att lösa svåra problem. Genom att utnyttja människors tävlingslust kan vi få en dramatisk utväxling på de resurser vi satsar. Det finns flera historiska exempel på innovationspriser som har haft stor betydelse: konservburken, utvecklingen av flyget, navigation till havs har utvecklats med hjälp av privata eller statliga priser.

Rätt utformade priser mobiliserar kompetens och kapital som ofta överskrider kostnaden för priset flera gånger om. Det innebär att vi kan få större utväxling på pengar som annars administreras i forskningssystemen eller projekt där slutsatsen blir ”mer forskning behövs”.

Priser är också öppna för fler. Det är inte alltid de som är bäst på att fylla ansökningarna för forskningsmedel som kan lösa ett problem. När amerikanska Nasa behövde en ny handske till sina rymddräkter vann en arbetslös ingenjör priset på 200 000 dollar efter ha sytt ihop handsken hemma.

Att med en handhållen apparat ställa diagnos på diabetes eller hudcancer är en utmaning. Kan någon vinna Tricorder-priset fram till 2015? Det finns i alla fall hopp. En forskare i Umeå har tagit fram ett instrument, stort som en spritpenna, som på 30 sekunder bedömer om en hudförändringa är farlig eller ej. Varje år operas 155 000 misstänkta hudbitar bort, två procent av dem är cancer. Besparing i pengar och minskad oro kan bli stor.

Läs om innovationspriser i senaste numret av Handelskammartidningen.

Dämpad tjänstesektor hamstrar personal när matchningen inte funkar

2012-04-04 01:04:44

Tjänstekonjunkturen fortsätter att dämpas enligt Swedbanks Inköpschefsindex för tjänster (PMI-tjänster) som sjönk till 52,6 i mars jämfört med 54,1 i februari. Samtidigt är branschen fortfarande i tillväxt (index över 50).

Stockholms näringslivsstruktur domineras av den privata tjänstesektorn med totalt 380000 anställda och som tillsammans med handeln står för 58 procent av Stockholms läns samlade ekonomi. Huvudstadsregionen står därför inte opåverkat av en dämpning i sektorn.

Det är heller inte oväntat att tjänstekonjunkturen dämpas nu. Den exportberoende industrin har tydligt känt av eurokrisen och den dämpade världsekonomin. Tjänstesektorn kommer efter industrin i konjunkturcykeln och drabbas först nu när uppdragen från industrin löper ut. Branschen tyngs av minskad affärsvolym och orderingång.

Samtidigt talar mycket för att genomslaget på antal anställda inte kommer att vara i paritet med dämpningen i orderingången. De privata tjänsteföretagen i Stockholm är fortfarande övervägande positiva till utvecklingen under första halvåret i år enligt Handelskammarens Stockholmsbarometer. Eftersom det i grunden råder brist på och är svårt att hitta kompetent personal tenderar den kvalificerade tjänstesektorn att "hamstra" personal för att överbrygga svackan.

Detta ger uttryck åt en av Stockholms arbetsmarknadsregions viktigaste utmaningar, matchningsproblematiken, som gör sig gällande oavsett var i konjunkturcykeln vi befinner oss. I Stockholmsbarometern illustreras detta allra tydligast i databranschen där 90 procent av företagen angav att de hade brist på personal i högkonjunkturen i början av 2011. När konjunkturen sedan dämpades i slutet av förra året upplevde fortfarande en dryg tredjedel av företagen brist på arbetskraft.

SciLifeLab: viktigt besked att följa upp

2012-04-04 12:04:36

Utbildningsminister Jan Björklund upphöjer nu Science for Life Laboratory (SciLifeLab) till ett nytt nationellt forskningsinstitut. Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse och Astrazeneca bidrar med betydande ekonomiska medel i projektet. Det är av tre skäl en positiv nyhet för hela huvudstadsregionen.

För det första är det angeläget att bygga vidare på huvudstadsregionens förutsättningar för forskning- och utveckling (FoU) som till exempel livsvetenskap. En tredjedel av näringslivets FoU-resurser finns här. Därför är utbildningsministers uttalade ambition att locka internationellt ledande forskare och knyta banden till näringslivet tätare mycket välkommen.

SciLifeLab (drivs av Uppsala universitet, Stockholms universitet, Karolinska Institutet och KTH) utför bland annat biomedicinsk forskning där man kartlägger sjukdomsorsaker samt bidrar till att finna nya behandlingsmetoder och utveckla nya läkemedel. SciLifeLab blir världsledande, även om det finns några liknande institutioner i USA, Storbritannien och Kina.

Går allt vägen kommer man dessutom snart ha kartlagt granens (trädet alltså) DNA. Det blir världens största kända DNA-uppsättning eller genom. En bedrift i sig – granens genom är cirka åtta gånger större än människans och synnerligen svårt att tyda. Resultatet är spjutspetsforskning och säkert av betydelse för skogsindustrin.

För det andra är det ett erkännande av att privata medel gör gott i regionen. Redan i dag dominerar medel från den privata sektorn svensk forskning och utveckling (FoU). Sektorn stod för 74 procent av FoU-utgifterna under de fem åren fram till 2011.

För det tredje ser vi styrkan i det filantropiska inslaget. Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse är den största privata forskningsfinansiären i Sverige. Stiftelsen har de senaste fem åren delat ut 4,8 miljarder kronor till forskning och forskare.

En framgångsrik FoU-politik måste kontinuerligt utveckla förutsättningarna för näringslivet och ideella krafter att stödja forskningen. Regering har tagit några steg med avdrag för gåvor för forskningsstöd, förbättrade möjligheter för företag att finansiera sin forskning samt förenklingar av expertskatten. Det finns, som vi sett en stor, potential i detta spår – så låt fler initiativ som blickar framåt ta plats på regeringens tillväxtagenda.

Digital guldgruva för hundar och guldletare

2012-03-23 04:03:50

Kan hundar hitta guld? Tydligen – det är en renässans på gång för malmhundar. De kan på ett effektivt sätt leta efter till exempel guld, silver och zink. En geolog kan bedöma berg som syns, medan en malmhunds nos registrerar vad som finns under marken. Sökarbetet blir mycket effektivt. Det är viktigt i bransch med höga prospekteringskostnader.

Företaget OreDog utbildar malmhundar, men vill också sätta samman information från geologiska kartor till lättillgängliga appar som vem som helst med en mobiltelefon kan använda för att leta efter mineraler.

Hur går det här till? Sveriges geologiska undersökning (SGU) är expertmyndighet för frågor om berg, jord och grundvatten. De har kartlagt Sveriges geologi. Data som kan användas av dem som letar mineraler – eller bygga nya tillämpningar baserade på dem.

Vi har tidigare kritiserat Stockholms stad som byggde en egen app för att utforska staden – i stället för att öppna datakällorna för alla. Stockholm har nu förstått och tillgängliggör data på ett nytt sätt och kommer att dela ut pris för bästa appidé (i samarbete med Handelskammaren).

Regeringen har beslutat om att SGU ska redovisa hur deras information ska kunna användas till nytta för samhället. Det är bra. När SGU gjorde data för forskning gratis fördubblades förfrågningarna.

Det finns dock orosmoln. SGU utvecklade under 2010 hela 458 nya produkter, bland annat två karttjänster på Internet. Hur många av produkterna skulle kunna göras bättre av geologer och informationsföretag om de fick tillgång till SGU:s data?

Offentliga data gör bäst nytta när de används. För detta krävs att man lätt får tillgång till rådata som man själv kan bearbeta – inte i ett format som SGU har bestämt eller i en app som någon myndighet eller kommun har skapat.

SGU:s databaser är en digital guldgruva för dem som letar efter guld på riktigt – om de öppnas för entreprenörer med eller utan malmhundar.

Handelskammarens engagemang är större än öppna data

2012-03-02 01:03:12

CS chefredaktör levererar en märklig bredsida mot Stockholms Handelskammare för vårt engagemang för att offentliga data ska göras tillgängliga för kommersiella intressen (CS 2/3 2012).

Jörgen Lindqvist menar att vi skulle tro att en sådan åtgärd skulle "rädda Stockholm", samt att det skulle vara uttryck för en till hybris gränsande tilltro till vår egen förmåga att hitta kommersiellt framgångsrika idéer på IT-området.

Denna bild har naturligtvis inget med verkligheten att göra och vi vill inte spekulera i varför Computer Swedens chefredaktör känner sig föranledd att ge den spridning.

Stockholms Handelskammare driver en bredd av frågor som rör klimatet för att starta, driva och äga företag i huvudstadsregionen. I alla branscher.

Det rör skatter, bostäder, regleringar, infrastruktur, Stockholmsföretagens tillgång till exportmarknader, riskkapitalförsörjning, långsiktiga kompetensfrågor etcetera. Inom IT-området har vi bland engagerat oss inom e-förvaltning, upphovsrättspolitik och kompetensförsörjning.

Vi skulle aldrig föreställa oss att en enskild åtgärd "räddar" Stockholm, eller ens lägger grunden för en blomstrande IT-industri. Det krävs mer än att myndigheter och kommuner tillgängliggör sina data. Men det innebär inte att det är oviktigt att de gör det.

Skälet till vårt engagemang i frågan är att ett antal av våra medlemmar har uppmärksammat oss på problem för företag inom området när de vill få tillgång till data. Den internationella utvecklingen har givit oss ytterligare argument. Många av våra medlemmar och Computer Swedens läsare tycker att detta är viktigt – även ur andra aspekter som öppenhet och insyn.

Det innebär att vi varit aktiva på såväl nationell som lokal nivå. Vi har uppmärksammat den sittande och den förra regeringens saktfärdighet att genomföra EU-reglerna på området. Det har givit resultat, även om vi kan konstatera att det fortfarande finns brister också sedan PSI-lagen trätt i kraft.

Vi har också uppmanat Stockholms stad – och viktiga myndigheter – att öppna upp sina data. Vi har gjort det för att vi är övertygade om att det finns stora samhälleliga och kommersiella värden i en sådan utveckling. Det är inget Alexanderhugg, men det är en bra reform.

Att ”uttyda stora affärsgörande trender inom it” överlåter vi gärna till företag, entreprenörer eller hugade redaktörer. Att företag och medborgare får tillgång till de data vi har betalt för med skattemedel är rimligt. Vi har ingen aning om vilka tjänster och företag som exakt kan komma att uppstå. Däremot är vi säkra på att konkurrerande entreprenörer kommer få ut mer av de data som finns, än om framtidens applikationer och tillämpningar ska utvecklas av myndigheter och kommuner själva.

Att Stockholms stad insett detta är både bra och glädjande. Därför stödjer vi deras arbete.

Öppna data kommer inte att ”rädda Stockholm”, men det är en av hundratals pusselbitar som gör regionens företagsklimat bättre.
Det kan man antingen välja att välkomna eller att raljera över. Vi väljer att tro att det är något bra.

Fredrik Sand
IT-expert på Stockholms Handelskammare

Fredrik Johansson
Analys- och policychef på Stockholms Handelskammare

Open Stockholm Award

2012-02-27 04:02:18

Handelskammaren har länge verkat för att kommuner och statliga myndigheter ska göra det lättare att förädla offentliga data. Stockholms stad tar nu ledningen i detta arbete. Långsiktigt öppnar sig nu en mångmiljonmarknad för kreativa tjänsteföretag.
Medan IT-minister Hatt mest talar om offentliga data och statsrådet Attefall ska förhandla nya regler i Bryssel med en riksdag som verkar tveksam till förslag visar Stockholms stad att de menar allvar med offentliga data.

Den 13 mars lanserar Stockholms stad tillsammans med Stockholms Handelskammare tävlingen Open Stockholm Award, så här skriver staden:

"I Stockholms stads datasystem finns mängder med öppna data om staden: allt från trafik och luft till befolkningsstatistik och mycket mer. För att underlätta för företag och utvecklare att bygga smarta tjänster för den växande staden gör nu Stockholms stad detta tillgängligt för alla.

Det blir också en tävling för utvecklare som skapar appar, eller webbtjänster - eller bra idéer för tjänster - som bygger på stadens öppna data.”

Det bör stämma till eftertanke hos ministrar och myndigheter som också kan göra det lättare att få tillgång till offentliga data: staden ligger nu före staten.

Twitter: Använd hashtagen #opensthlm

Läs mer på: http://www.openstockholmaward.se/

2012 blir ett krypkörningens år

2012-02-23 04:02:49

Nya siffror från Arbetsförmedlingen visar att antalet arbetslösa ökar i Sverige. Detta samtidigt som antalet lediga platser är fler än för ett år sedan, vilket tyder på fortsatta problem med matchningen.

Den här utvecklingen förutsågs av Handelskammaren förra veckan i samband med att vi presenterade Stockholmsbarometern. I vår konjunkturanalys åkte Stockholmskonjunkturen utförsbacke i slutet av förra året och sysselsättningen, som ligger sist i konjunkturcykeln, följer ofta efter med några kvartals eftersläpning. Helt följdriktigt signalerade företagen i Stockholm att de planerar att minska antalet anställda under första kvartalet 2012.

Industriföretagen har det tufft, vilket också speglas i de varsel som lagts i länet. Allt är dock inte negativt. IT-branschen går fortfarande bra och även den viktiga byggbranschen visar fortsatt tillväxt. Allt fler konjunkturanalyser pekar dock i en pessimistisk riktning och sammantaget är sannolikheten stor att 2012 blir ett krypkörningens år.

Elektroniska patientjournaler är passé

2012-02-22 03:02:03

Elektroniska patientjournaler är en IT-politisk fråga som allt för sällan diskuteras på ledarplats. Den berör stora möjligheter och viktiga avvägningar, men rymmer framför allt förändring. DN (15/2) tog upp diskussionen om att obehöriga tar del av känslig information – något som naturligtvis ska motverkas. Rätt hanterat kan patientdata både ge bättre vård och innovativa lösningar och företag inom livsvetenskapssektorn.

DN:s huvudpoäng är att begränsa antalet personer som har tillgång till en journal. DN tar tyvärr inte upp den givna poängen att med elektroniska system går det också att kontrollera och spåra vilka som har läst en journal. I pappersvärlden gick det ju inte. Så det finns fördelar även i integritetshänseende. Det kanske är journalen i sig som är problemet. Vi bör oftare överlåta åt patienterna att dela med sig av sina data det till fler än i dag.

Vården behöver innovation. Patientdata är en nyckel till det. Att begränsa tillgången är inte rätt väg att gå. Bättre vore att tänka igenom alla flöden av patientdata och hur de passar eller inte passar i en journal eller något annat system – eller ens hos just landstinget.

Det behövs flexibla metoder för att hantera olika sorters uppgifter om patienter. En del ska följa med under ett vårdförlopp. Vissa uppgifter är något som patient kanske vill ha tillgång till och kontrollera själv. Det kan vara bra när vill byta vårdgivare eller be någon annan analysera och presentera dem.

Andra uppgifter i journalen tycks handla om kommunikation mellan läkare och annan vårdpersonal som patienten inte behöver eller bör ta del av, men som kanske ändå behövs. Detta får förmedlas på andra sätt.

En del kan vilja dela sina uppgifter med andra personer som har samma diagnos. Om man har en ovanlig sjukdom där andra drabbade bättre kan hjälpa än den lokale läkaren. Med teknikutvecklingen blir det vanligare att patienten kan lämna in uppgifter som läkare och andra kan ha nytta utav.

Systemen bör även rymma möjligheterna för tredje part att ta del av anonymiserade uppgifter som skulle kunna utveckla forskningen. Det kan skapa innovativa företag som bidrar med nya metoder och mediciner. Patienter med makten över sina data kan bidra till den utvecklingen.

Patientdata kommer att hanteras elektroniskt. Vad vi behöver är andra modeller för att hantera dem så att alla intressenter är trygga och nöjda. Journalen, även en den elektroniska, kanske inte längre är den modellen.

Vi välkomnar vässade forskningsförslag

2012-02-13 10:02:22

Forskningsminister Jan Björklund (FP) har presenterat en tolvpunktslista för forskningspolitiken efter beskeden från AstraZeneca om neddragningen i Södertälje (DN Debatt 9/2 2012).

Många av Björklunds förslag är bra och mycket välkomna. Möjligen finns det fog för att påstå att listan med förslag för forskningspolitiken är betänkligt lång. Vi har ju haft mer än fem år med forskningsministrar från Folkpartiet.

Handelskammaren skulle nog flytta det sista förslaget – skatter för bättre innovationsklimat – högre upp på listan. Det är angeläget med bättre generella förutsättningar. Det leder till diversifiering bland företagen och undviker riskerna med att regeringen eller andra ska peka ut framtidens vinnare och förlorare bland företag och forskningsfält. I huvudstadsregionen behövs också infrastruktur och bostäder för att Stockholm ska klara av att locka forskare och underlätta för forskningsbaserade och innovativa företag.

Effektivare användning av de statliga forsknings- och innovationsresurserna är angeläget. Därför är det bra att Björklund dammar av Globaliseringsrådets (och andras) förslag om att rikta resurserna till de mest framgångsrika forskarna.

Sverige satsar mer än de flesta länder på offentlig information. Ministern lyfter fram kvalitetsregistren i sjukvården. Dessa innehåller stora mängder data som kan användas för medicinsk forskning. Det finns betydligt fler datakällor som kan användas för forskning och innovation inom många områden. Register som dessutom staten kontrollerar.

Just nu förhandlas det om nya regler för bättre och rättvisare tillgång till offentliga data i Bryssel. Regeringen tvekar, liksom riksdagen, inför att ge företag bättre möjligheter att ta del av dessa data – det slår mot forskning och innovation. En utredning ska se över möjligheterna att få ut data i elektroniskt format. Även reglerna som ligger till grund för Datainspektionens beslut i fråga om Life Gene-projektet, som Björklund tar upp, ska behandlas i Bryssel. Björklund bör rådgöra med de ansvariga ministrarna för dessa frågor på Social-, Närings- och Justitiedepartementet.

Forsknings- och innovationsfrågorna kräver samverkan och samordning.

Home alone – Jobba hemma-dagen 8 februari

2012-02-07 02:02:32

Tydligen arbetar relativt sett få svenskar, var tionde, hemifrån – men hela 85 procent av svenskarna har tillgång till Internet hemma enligt undersökningen Svenskarna och Internet 2011. Det passar bra när det nu laddas upp för Jobba hemma-dagen den 8 februari.
Det är Microsoft som har tagit initiativ till dagen. De stänger helt enkelt igen sitt kontor och jobbar hemma – och uppmanar alla andra att göra det under parollen: Arbete inte är en plats man går till utan något man gör.

Till detta knyts ett antal förhoppningar om minskat resande, större möjligheter att lägga livspusslet, högre attraktivitet för arbetsgivare när de söker personal.

Handelskammaren tror knappast att arbete från hemmet skulle minska behovet av infrastruktursatsningar i huvudstadsregionen. Bara det att befolkningen i vår region ökar med två SL-bussar om dagen gör att utmaningarna kvarstår.

Det verkar som om ökade möjligheter till (elektronisk) kommunikation också leder till ökat resande. Däremot kan smarta lösningar göra det lättare att till exempel resa kollektivt. Tekniken gör även andra transporter mer effektiva med GPS:er och annat IT-stöd. Hemarbete kan säkert också minska belastningen under den så kallade maxtimmen då flest åker till jobbet. Resorna till möten och kunder kan göras vid andra tidpunkter.

Jobba hemma-dagen understryker behovet av rätt förutsättningar för en modern arbetskraft i tjänstesektorn. Arbete är något man gör. Får man göra det på sitt eget sätt kanske man också gör det bättre. I en undersökning säger sig 68 procent vara mer produktiva när de jobbar hemifrån. Fenomenet ”bring-your-own-device” har uppmärksammats under senare tid – de anställda använder sina egna telefoner och datorplattor i arbetet. Det kan leda till smartare sätt att arbeta, även om det är en utmaning för säkerhetsarbetet på IT-avdelningarna.

Du kanske inte behöver vara ensam hemma med jobbet. Ska Microsoft fullfölja tanken att arbete är något man gör och inte en plats, så blir det nog till att byta slogan. Kanske ”Jobba där du är, med det du har” passar bättre nästa år. ”Härarbeta” lanserades som ett begrepp för några år sedan, Den tredje platsen – inte hemma och inte på jobbet befolkas ju av redan av laptop-nomader – på jakt efter gott kaffe och nästa idé.

Svartvit debatt om äldrevården

2012-01-11 09:01:49

Förra årets avslöjanden om missförhållanden i äldrevården lämnar knappast någon oberörd. Även om bara en bråkdel av skriverierna skulle vara sanna så är det illa nog. Som ett brev på posten har vi för en oräknelig gång i ordningen hamnat i en tämligen förenklad debatt för eller emot privata aktörer i vården. Det finns många företag som bedriver kvalitativ äldrevård med passionerade ägare och engagerad personal. Dessa hamnar nu i skottgluggen för en yvig kritik mot allt vad privatvård heter.

Det är både orättvist och olyckligt. De privata aktörerna har mycket att bidra med. Det må inte framgå av rapporteringen, men de bidrar till att utveckla äldrevården och skapar även alternativ för personalen som tidigare var hänvisad till en enda arbetsgivare. Inte minst innebär det att företagsamma kvinnor i vård- och omsorgssektorn har möjlighet att starta eget.

En stor andel av äldrevården i Sverige i allmänhet och här i Stockholm-Uppsalaregionen i synnerhet utförs i dag av privata aktörer. I Uppsala kommun bor åtta av tio i äldreboenden som drivs av privata aktörer. 42 procent av hemvårdskunderna får sin hjälp via privata vårdbolag. I Stockholms stad har andelen omsorg i kommunal egenregi minskat från 61 procent år 2007 till 45 procent år 2010. Stockholm blev 2009 utsedd till Sveriges kvalitetskommun där äldreomsorgen särskilt lyftes fram i juryns motivering. Juryn bestod av företrädare för bland andra SKL, LO, Saco och TCO.

Ser vi till kvalitén så är den mindre svartvit än debatten om privat vs offentligt producerad äldrevård ger intryck av. I ett blogginlägg som Aftonbladet publicerade 11 november och som baserar sig på data från Socialstyrelsens Äldreguiden rankas de 20 bästa respektive sämsta äldreboendena
i Sverige. Bland de 20 sämsta finns ingen privat aktör och bland de 20 bästa finns tre privata aktörer, vilket motsvarar ungefär den andel av äldrevården som drivs privat.

I allt väsentligt är både brukare och medarbetare nöjda med den privata äldrevården, även om missnöje och vanvård uppenbarligen också förekommer. Och tyvärr är det inte begränsat till privata aktörer. Koppargården som varit i fokus för den senaste tidens vårdskandaler hette tidigare Råcksta sjukhem och drevs kommunalt.
Dagens Nyheter (14 oktober) har rapporterat att hemmet vid upprepade tillfällen varit föremål för skarp kritik och har blivit Lex Maria-anmäld ett flertal gånger under åren både före och efter att Carema tog över. Det är förvisso inget försvar för privata aktörer som inte levererar den kvalitet som de bör, men det sätter ändå frågan i perspektiv. I många fall är det så att privatiseringen innebär att samma personal ska utföra samma arbete med ny huvudman.

Ett problem är att den privata äldrevården oftast upphandlas av kommunerna som sedan placerar ut de äldre. Upphandlingskompetensen är många gånger inte tillräckligt hög – trots pratet om kvalitet – och upphandlingarna går nästan uteslutande på pris. Billigaste pengen per bytt blöja vinner så att säga. Dessutom bör fokus flyttas från själva upphandlingen till uppföljningen. Här har det uppenbarligen brustit vad gäller Koppargården. Lösningen är ett begränsat antal väl definierade krav som man arbetar med genom en kontinuerlig och relevant uppföljning, och inte som så ofta i dag ett stort antal krav som ändå inte efterlevs.

Det finns upphandlingsunderlag från vår region som till över 95 procent baserar sig på pris. Självklart går det att effektivisera även äldrevård, och dyrt behöver inte nödvändigtvis betyda bra. Men det behöver inte heller billigt göra. Pris och kvalitet kan, men behöver inte, hänga ihop. Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, anser att det är svårt att hitta något samband mellan pris och kvalitet eftersom så mycket annat spelar in; organisation, ledarskap med mera.
Enkelt uttryckt skulle man kunna säga att man med hjälp av offentlig upphandling ersätter ett offentligt monopol med ett privat. Här har vi ett av de stora systemfelen i äldrevården i dag. Först när valfrihet för de äldre och deras anhöriga införs uppstår verklig konkurrens och makten hamnar där den rätteligen hör hemma – hos medborgarna. Låt oss hoppas att barnet inte åker ut med badvattnet nu när drevet går mot den privata äldrevården.

Infrastruktur står högt på agendan

2011-10-27 03:10:37

I mitten på oktober samlades Stockholms Handelskammares fullmäktige för att diskutera tillväxtfrågor och sin syn på regionens utveckling. Syftet med mötet var att komma med inspel till det omfattande policy- och påverkansarbete som Handelskammaren bedriver. Det är roligt att vara verksam i en region där det händer mycket och där det går bra. Det märks också på företagen.
Det är en myt att näringslivet i Stockholm inte skulle vara intresserat av regionala frågor. Engagemanget i vårt fullmäktige, men också i många andra handelskammarsammanhang, är stort.
Vi arbetar långsiktigt och har definierat tre övergripande teman: Huvudstadsregionen som tillväxtmotor i Sverige, Kunskapsstaden samt Globaliseringen och urbaniseringens möjligheter. Inom vart och ett av dessa tre områden finns många möjliga frågor. Det gäller för oss att prioritera det som är mest centralt ur ett tillväxtperspektiv. Dessutom bör vi satsa på frågor där det går att göra skillnad och nå resultat.

Vi har vid två tillfällen i år samlat fullmäktige för den här typen av diskussioner och båda gångerna har uppslutningen varit god. Både stora och små företag har synpunkter på hur huvudstadsregionen kan utvecklas vidare. Hur säkerställer vi kvaliteten inom forskning och utbildning? Vad gör oss attraktiva för högkvalificerad arbetskraft när regionen spås behöva drygt 70 000 fler högutbildade år 2030? Hur kan vi se till att få i gång andrahandsmarknaden för bostäder på kort sikt och få en mer fungerande bostadsmarknad på lång sikt? Var går det att bygga nytt? Hur säkerställer vi att regionens tillväxt blir kvalitativ och inte bara kvantitativ? När börjar Österleden byggas? Går det att öppna upp för Infrastruktur står högt på agendan dessutom privat-offentlig samverkan när det gäller infrastrukturinvesteringar? Hur kan kulturen tillföra ännu mer värden till regionen?

Att det råder oklarheter om hur Arlandas tillstånd kommer att vara utformat i framtiden och att det bara inom några år kan leda till att antalet starter och landningar begränsas kraftigt (om ingenting görs) är en fråga som alla är oroade över. Det gäller för övrigt inte bara näringslivet i vår region. Övriga svenska handelskamrar är minst lika bekymrade över oklarheterna kring Arlanda, eftersom flygplatsen är ett nationellt intresse och en hubb för inrikesresandet i vårt till ytan stora land. Oavsett bransch kan konstateras att transporter och infrastruktur står högt på agendan. Driver man ett hotell med svenska och internationella gäster är såväl frågan om hur taxinäringen fungerar som Arlandafrågan central. För många andra branscher handlar det om oro för den faktiska kostnaden av ett igenkorkat trafiksystem, vare sig det leder till bilköer eller försenade och inställda tåg. Det är också uppenbart att infrastrukturfrågorna hänger ihop med kompetensförsörjningsfrågorna. Går det att pendla från en plats i regionen till en annan så blir det lättare att rekrytera. Matchningen på arbetsmarknaden underlättas.

PolitiKer på alla nivåer och de tjänstemän som arbetar med tillväxtfrågor i Stockholm- och Uppsalaregionen har mycket att lära av näringslivet, oavsett om det är Ericsson eller ett mindre tillväxtbolag. Det finns både kraft, idéer och ofta förslag på lösningar på problem för de som är intresserade av att lyssna. Samtidigt ska erkännas att det finns en viss besvikelse över hur lång tid många processer tar och att det finns en upplevelse av att det ibland är mer snack än verkstad. Detta trots att det händer mycket i regionen just nu. Poängen är snarast att många skulle välkomna att det hände ännu mer. Du som medlem är givetvis alltid välkommen att höra av dig till mig med dina tankar om prioriteringar och idéer för regionens framtid. Skicka gärna ett mejl till maria.rankka@chamber.se.

Open Stockholm: initiativ som förtjänar efterföljare

2011-10-07 01:10:29

Stockholms stad satsar på öppna data. Plattformen Open Stockholm ska tillgängliggöra stadens datakällor som statistik, geografiska data, information om kommunala anläggningar och tjänster. Det är en satsning som behövs.

Andra länder och städer har redan öppnat datakällorna för sina entreprenörer och informationsföretag. Stadens ambition att visa vilka data som finns och lämna ut data elektroniskt till låga avgifter måste snabbt bli verklighet.

En rapport visar att företag som använder geografiska data med låga eller inga avgifter växer snabbare. I genomsnitt med 15 procent mer per år än motsvarande företag i länder som tar rejält betalt för data (som Sverige). Samma finska rapport visar att det är främst små och medelstora företag som gynnas när tröskeln sänks för att använda data.

Det viktigaste på kort sikt med Stockholms initiativ är att det blir ett tydligt exempel. Politikerna bestämmer sig för att öppna data är viktigt och ser förhoppningsvis till stadens förvaltningar och bolag lever upp till förväntningarna. Det saknas inte arbetsuppgifter: inventera datakällor, bestämma vad som kan lämnas ut och hur.

Tydliga direktiv till statliga myndigheter att arbeta med dessa frågor är regeringens ansvar. Hittills har regeringen mest pekat på E-delegationen. Den har få resurser, famlar och tvekar inför öppna data.

Vi behöver fler kommuner och myndigheter som tar öppenhetsfrågorna på allvar. Stockholm stads initiativ – som visar det går om viljan finns – bör få många efterföljare.

Upphovsrätt: rätt röstat räcker inte

2011-10-05 09:10:45

Justitieminister Beatrice Asks hantering av upphovsrättspolitiken har tidigare kritiserats i denna spalt. Därför kan det vara på sin plats att uppmuntra när regeringen har gjort något bra – även om det har gått en liten tid. Sverige röstade emot förslaget om förlängd skyddstid för upphovsrätt för inspelad musik. Skyddstiden förlängdes ändå, från 50 år till 70 år. Visserligen är det kortare än kommissionens ursprungliga förslag om 95 år, men tiden är kanske inte det mest intressanta.

När Justitiedepartementet skickade förslaget på remiss ansåg Handelskammaren att kommissionens underlag hade brister och att underlaget beskrev frågan i ett för snävt perspektiv. Kommissionen fokuserade på förändringar i cd-försäljning och tog inte tillräcklig hänsyn till nya affärsmodeller och nya försäljningskanaler för musik. Inte heller vägdes frågor in om ekonomisk tillväxt och samhällsekonomisk nytta av andra sätt att använda verken (när skyddstiden löpt ut).

Sverige är EU:s tredje största upphovsrättsekonomi (enligt en rapport från 2003). Det finns således ett starkt svenskt intresse att ytterligare stärka närings- och tillväxtpolitiska aspekter i upphovsrättspolitiken.

Varför inte göra som den brittiske premiärministern David Cameron gjorde? Tillsätt en grupp som får i uppdrag att lämna förslag till en upphovsrättspolitik som gynnar tillväxt och innovation samtidigt som upphovsmännens intressen tillvaratas. Det brittiska resultatet bör vara intressant läsning, inte bara för Justitiedepartement.

Lägg ned kvoteringsdebatten, Moderaterna

2011-09-27 02:09:39

Vissa debatter vägrar att dö. Den om könskvoterade börsbolagsstyrelser är en sådan. Nu senast är det moderaternas partisekreterare Sofia Arkelsten som varit ute och småhotat om kvotering, trots att hon själv tidigare framfört ungefär den typ av argument mot kvotering som jag gör här.

Man skulle lätt kunna göra sig lustig över att så mycket energi har ägnats åt en liten grupp privilegierade kvinnor, men det handlar givetvis om symboler. Frågan i sig är dock knappast ett samhällsproblem som engagerar runt köksborden, åtminstone om man undantar en radie på några kilometer runt Stureplan. Just köksbordet brukar ju annars vara den ultimata politiska temperaturmätaren på om någonting är viktigt. Missförstå mig rätt. Brist på jämställdhet, liksom orättvisor i samhället generellt, engagerar många, över generationsgränserna och förmodligen i hela landet. Men denna politiska fixering vid kvotering just av styrelser i börsnoterade bolag är märklig.

På vilket allvarligt samhällsproblem är den här åtgärden egentligen svaret? Den bidrar inte, vågar jag påstå, till att vi får fler kvinnor på exekutiva positioner, vilket är en mycket mer intressant aspekt av jämställdhet i näringslivet än just bolagsstyrelserna. Inte minst som att vägen till styrelserummet ofta går via dessa positioner. Om det finns få kvinnor som har exekutiv erfarenhet så kommer de bli underrepresenterade i styrelser där sådan erfarenhet tillmäts högt värde. Det har inget med diskriminering att göra, utan handlar om hur vi långsiktigt arbetar med en bredd av frågor: från unga flickors teknikintresse till uppmuntran att göra karriär och ta ansvar samt hur familje- och arbetsliv kan kombineras.

För att ha det sagt, det finns delar av näringslivet som inte är i takt med tiden. Det finns fortfarande sammanhang där män föreslår män. Men bara för att någonting är ett problem betyder det inte att lösningen är politisk. Kan och bör politiken lägga sig i allt? Och var börjar ansvaret för oss det civila samhället?

Det finns också mycket som är positivt, manliga och kvinnliga chefer i alla generationer som uppmuntrar kvinnor att ta för sig och en ökad medvetenhet om att blanda de grupper oftast är mer dynamiska och skapar mer värde. Dessutom så har vi den stora trenden i västvärlden, som verkar ha passerat obemärkt förbi i den svenska samhällsdebatten, nämligen att flickor presterar avsevärt bättre än pojkar i skolan och att kvinnor i dag dominerar på många akademiska prestigeutbildningar. I USA har unga kvinnor nått högre positioner och därmed också högre lönenivåer än deras manliga generationskamrater.

Allra tydligast är detta i storstäderna. Det helt avgörande för ökad jämställdhet i styrelserummen är att fler kvinnor gör karriär i näringslivet och tar på sig exekutiva positioner och på så sättskaffar den erfarenhet som behövs för att nå börsbolagens styrelser. Att toppstudenterna från prestigeutbildningarna nu ofta är kvinnor bådar gott, men jag tror det behövs ännu mer analys och diskussion kring vad som krävs för att fler kvinnor ska vilja ta tunga operativa jobb som linjechefer och andra exekutiva positioner medresultatansvar. Det är ju ofta det som krävs för att komma i fråga för styrelseuppdrag längre fram i den här typen av bolag. Eller varför kvinnor, i många sammanhang, oftare säger nej än ja när de får olika erbjudanden?

Här behövs förebilder och en diskussion om att kvinnor kanske behöver fortsätta sittarbete på att ta sig upp i samhället. Om problemet egentligen är för få kvinnor på tunga chefspositioner, varför är det inte där politiken lägger in sin stöt? Svaret är självklart, de politiker som föreslår kvotering vet att de är ute på principiellt djupt vatten. De vågar helt enkelt inte föreslå kvotering av ledningsgrupper och vid chefstillsättningar. Men vad är skillnaden egentligen, när dammluckorna redan är på vid gavel?

Låt oss lämna en destruktiv debatt bakom oss. Låt de som äger företagen bestämma vilka som ska styra och leda dem - äganderätten borde vara allt för viktig för att en ledande moderat skulle nedlåta sig till att mixtra med den på det här sättet. Och låt oss istället föra en diskussion om hur vi - genom uppmuntran, en bättre skola, goda förutsättningar och inspirerande förebilder - får fler kvinnor att göra karriär.

Det hade varit så oändligt mycket mer intressant och konstruktivt om vi istället sa att ambitionen är att alla kvinnor som har tillräcklig kompetens ska ta ett steg ytterligare i karriären. Då skulle vi få fler kvinnor på alla chefsnivåer och i slutändan fler kvinnor i styrelserna. Verklig förändring kommer underifrån. Inte genom principiellt tveksamma genvägar.

Kommer Juholt finansiera en utbyggnad av tunnelbanan?

2011-08-23 11:08:49

Håkan Juholts sommartal i stockholmsförorten Västertorp i söndags var verkligen glädjande. Socialdemokraterna har ju inte gjort sig kända som några stockholmsvänner; straffskatt på att köra bil i innerstan, skärpt skatteutjämning och omstyrda infrastrukturinvesteringar från Stockholm till Trollhättan. Detta beslutades när Socialdemokraterna hade regeringsmakten. Nu är det annat ljud i skällan. Kanske för att stockholmarna snabbt blir allt fler? Det går inte att vinna val utan att vinna Stockholm.

Juholt talade om Stockholms stora betydelse för Sverige och att vi står för 30 procent av Sveriges BNP. Men – kanske viktigast av allt – han drar rätt slutsats. Satsningar på huvudstadsregionens infrastruktur måste fram. Och det bästa sättet är att bygga ut tunnelbanan.

Att Socialdemokraterna nu säger det högt, och i ett tal som vänder sig inte bara till stockholmare, utan till hela Sverige, är en viktig markering. Hela Sverige måste ställa upp på att ge huvudstadsregionen bättre tillväxtförutsättningar. Nu gäller det att Juholt presenterar en hållbar finansiering. Han får gärna komma till oss på Handelskammaren så kan vi ge några bra tips.

Exempelvis borde Socialdemokraterna acceptera initiativ där det offentliga går hand i hand med näringslivet (offentlig-privat samverkan) för att få fram de miljarder kronor som behövs. Regeringen borde satsa mer på att finansiera transportinfrastruktur i vår viktigaste tillväxtregion. Det är en investering, inte en kostnad.

Läs artikel "Juholt vill bygga för de unga" från Svenska Dagbladet här

Läs artikeln "Juholt vill satsa på Stockholm" i Dagens Nyheter här

Förbättra storstadsregionernas infrastruktur

2011-08-16 01:08:54

Två nya utredningar visar att läget på infrastrukturfronten är allvarligt, vilket också Handelskammaren länge hävdat. Det gläder oss att de stöttar Handelskammarens förslag till lösningar. Den 31 maj redovisade Trafikanalys det förtvivlade pendlingsläget i storstadsregionerna till regeringen i rapporten ”Arbetspendling i storstadsregioner 2011:3”.
Rapporten visar en skriande brist på kapacitet. Brister påverkar inte bara Stockholm, utan alla pendlarorter. Förseningarna i storstadsregionerna kostar 8,5 miljarder kronor per år. Särskilt allvarligt är läget på Stockholms infarter, i SL-trafiken och på Uppsalapendeln.

Lena Erixon, Trafikverkets ställföreträdande generaldirektör, konstaterar i Kapacitetsutredningen, där de akuta bristerna i järnvägsnätet kartlagts, att det krävs 23 miljarder i investeringar bara för att garantera robustheten i dagens system. Därutöver krävs 15 miljarder för att avlägsna de svåraste flaskhalsarna i järnvägssystemet. Handelskammaren har länge hävdat att det är dags att investera en större del av statens budgetöverskott på ny infrastruktur i våra storstäder.
Landet med västvärldens kanske starkaste statsfinanser måste ha mod och råd att blicka framåt, även om konjunkturerna återkommande gungar till.

Dags för danska datajägare?

2011-06-30 03:06:07

De kallas för datajägare. De jagar på uppdrag, på egen instinkt eller till och med på uppmaning från villebrådet. Initiativet är danskt och är till för att öka förädlingen av offentliga data. Ett tänkvärt tilltag så här inför ettårsdagen den 1 juli 2011 för den svenska lagen om förädling av offentliga data.

Lagen var ett viktigt steg, ändå är känslan att Sverige har halkat efter. Fler länder och städer tar initiativ för att företag och medborgare ska få tillgång till offentliga data. Danmark är intressant på flera sätt.

Det har länge saknats ekonomiskt underlag för beslut om tillgången till data i Sverige. I Danmark har åtminstone ett område undersökts: värdet av danska adresser. Danska adressuppgifter avgiftsbefriades 2002 till en totalkostnad om 2 miljoner euro fram till år 2009. Det ledde till en ökad användning. Värdet för samhället uppskattades vara 62 miljoner euro under åren 2005 till 2009. Det bara mätt i det första ledet – för dem som direkt har tagit emot adressuppgifterna och använt dem. Stor vinster uppkommer rimligen i den konkreta användningen, till exempel i GPS-navigering. För 2010 uppskattas vinsterna till 14 miljoner euro medan totalkostnaden beräknas till 200 000 euro.

Det viktigaste med detta exempel är att det visar på de värden som kan skapas om det blir möjligt att förädla offentliga data. Utväxlingen tycks vara stor.

Det andra danska exemplet är mer aktuellt. För att leva upp till lagen om förädling av offentliga data måste det bli lätt att i praktiken hitta och få tillgång till data. Danmark har lanserat datajägare.

Datajägarna har tre uppgifter. De hjälper dem som vill förädla att hitta och få tillgång till data. De letar själva reda på datakällor och de hjälper myndigheter som självmant vill öppna sina datakällor. Uppdraget är begränsat till data som inte är integritetskänsligt, inte är hemligstämplat eller data som en tredjepart har rättigheterna till.

Datajägarnas arbete har givit många intressanta resultat. Av det danska forskningsministeriets data var det bara 5 procent av datakällorna som inte gick att publicera. Myndigheterna själva hade en god uppfattning om vad som kunde publiceras eller inte. Det visade sig också att många datakällor redan hade publicerats, men var svåra att hitta på till exempel en webbplats. Datajägarnas sammanfattning var att ”det var mycket lättare, mycket snabbare och mycket billigare än vad vi trodde”.

Den svenska lagen fyller snart ett år. Regeringen låter E-delegationen arbeta med frågan. Det går tydligen trögt och det är svårt för näringslivet att delta i arbetet. Ska vi behöva ta till datajägare även här? Eller är det någon som startar ett företag som gör detta åt svenska förädlare?

Slå ihop Stockholms och Uppsala län

2011-06-29 09:06:53

Att minimera hinder och förbättra förutsättningarna för att driva näringsverksamhet som står sig i den internationella konkurrensen är avgörande för människors välfärd och livskvalitet.
Dagens regionindelning stödjer inte detta och en ny struktur måste leverera ett långt bättre resultat. Här ser Handelskammaren väsentliga fördelar med att Uppsala och Stockholm bildar en region.

De stora pendlingsströmmarna mellan Uppsala och Stockholms län handlar främst om arbetspendling, det vill säga om företagens kompetensförsörjning. I dag har regionen stora problem med trängsel på väg och järnväg, något som allvarligt hämmar både tillväxtkraft och medborgarnas valmöjligheter på arbetsmarknaden.

En ny region bör bilda ett gemensamt kollektivtrafikområde och inom 10 år ha avhjälpt trängselproblemen med nödvändiga utbyggnader av vägar och järnvägar. Företag ropar efter rätt utbildad arbetskraft. En ny region måste leverera skolutbildning av högsta internationella kvalitet, öka kontakterna mellan näringsliv och utbildning och i högre grad utbilda för näringslivets behov.

På universitets- och högskolesidan bör ett intensifierat samarbete mellan de världsledande institutioner vi har i Uppsala och Stockholm kunna skapa ytterligare grogrund för världsledande branscher, i likhet med vad som skett inom life science-sektorn.

Vi inser naturligtvis att det finns utmaningar med en storregion och sjukvårdsfrågan respektive den politiska styrningen är två svåra frågor att lösa. Sjukvårdsfrågan har diskuterats i decennier utan resultat. Samtidigt står det allt klarare att en region som växer med 30 000 – 40 000 invånare per år kommer att behöva all den kompetens och sjukvårdskapacitet som finns och planeras i hela huvudstadsregionen.

I ett internationellt perspektiv är dock vår enda miljonstadsregion en rätt liten prick på världskartan. Enbart Kina har snart 200 miljonstäder och urbaniseringen pågår i rasande takt över hela världen. Konkurrensen för svenska företag, och därmed hotet mot vår svenska välfärd, pågår och intensifieras varje dag.

Vår utmaning är att vinna mot alla dessa regioner och städer; på exportmarknaden med fungerande infrastruktur, inom utbildning och forskning, men också i fråga om livskvalitet för medborgarna. Då får vi inte fastna i snäva, lokala perspektiv om hur samhället ska organiseras för att möta framtidens utmaningar.

Vi rekommenderar politiken att göra som Handelskammaren – bilda en region av Uppsala och Stockholms län.

Möjliggör modernt mecenatskap!

2011-06-15 12:06:51

Maria Rankkas ledare från Handelskammartidningen 3:2011

Det finns i dag en insikt bland företagare och beslutsfattare i näringslivet att det som gör en stad attraktiv för människor – kulturutbudet, nöjeslivet, bostadssituationen, kollektivtrafiken – också är en del av företagsklimatet. I en kunskapsekonomi handlar mycket om att locka till sig talangfulla människor. Då spelar livsmiljö och kultur stor roll. När Handelskammarens fullmäktige samlades tidigare i år för att diskutera vår strategi framåt, var det ett flertal ledamöter som betonade vikten av att driva kulturfrågor. Ska huvudstadsregionen fortsätta att vara en tillväxtmotor är kulturen viktig. Det känns roligt att företräda en företagarorganisation som är så modern i sitt synsätt.

Handelskammaren Har länge engagerat sig i kulturlivet i huvudstadsregionen och också verkat för breddad finansiering genom tydligare regler för sponsring, men också ökade incitament för filantropi och mecenatskap. Fördelarna med det är flera. Framför allt skulle mer kapital nå kulturen, men breddad finansiering möjliggör också mångfald. Avdragsmöjlighet både för företag och privatpersoner är viktiga åtgärder, liksom förändringar i stiftelselagstiftningen, som i dag inte anger kultur som ett allmännyttigt ändamål. Däremot får de stiftelser som arbetar för att stärka rikets försvar i samverkan med militären, eller de som främjar nordiskt samarbete, skattebefrielse. Inget fel med det, men kulturen bör också få en plats i stiftelselagstiftningen. Det krävs inte mer än några penselstreck i regelverket. Vad väntar regeringen på? Det skulle både sända en viktig signal och ge kulturen tillgång till nytt kapital. De politiker som klagar på att näringslivet inte ännu har slantat upp till ett nytt operahus kanske kan börja med att ändra den lilla detaljen? Det skulle underlätta den vidare processen. Sverige, liksom flera andra industrialiserade länder, har haft – och har – en filantropisk tradition. De förmögenheter som byggdes upp under 1800-talets industrialisering var många gånger avgörande för framväxten av universitet och högskolor, liksom för svenskt kulturliv och forskningens finansiering. En undersökning av SKOP, som Handelskammaren låtit göra, visar att nästan fyra av tio privatpersoner i regionen kan tänka sig att donera pengar till kulturen om de får göra skatteavdrag.

Frankrike Fick en ny lagstiftning på dethär området 2003 och den har fått positiva effekter för kulturen och det civila samhället i stort. Storleken på skatteavdragen varierar från 40 till 90 procent beroende på situation. Det finns flera olika former för filantropi och sponsring som ryms i det franska regelverket. Det är framför allt sociala projekt, sport och kultur som får stöd av de 35 000 företag i Frankrike som är engagerade. 85 procent av företagen är små och medelstora. Det största mecenatsprojektet hittills är att byggföretaget Vinci tog över och genomförde hela renoveringen av spegelsalen på Versailles. Arbetet pågick under åren 2003-2007 och värdet uppgick till cirka 120 miljoner kronor. Även den typen av kompetensbaserat stöd till kulturen berättigar till avdrag. Handelskammaren kommer under de kommande åren att stödja ett arbete som initierats av Entreprenörskapsforum under ledning av dess vd, Pontus Braunerhjelm, tillika professor i nationalekonomi vid KTH, i syfte att få fram och sprida kunskap om filantropins betydelse. Projektet Filantropiskt forum kommer utifrån forskningsbaserade resultat att verka för en fördjupad diskussion och förståelse kring filantropins positiva samhällseffekter. Det finns all anledning att ta vara på och utveckla den begynnande donationstrend som finns i Sverige.

Läs Handelskammartidningen här

Gömda och glömda data?

2011-06-14 03:06:38

Det var i alla fall svalt längst nere i Livrustkammaren på Stockholms slott i fredags eftermiddag. Där satt ett antal entusiaster och gick loss på den stora databasen med europeiskt kulturarv. Det var Hack4Europe Sweden som pågick. En tävling om att visa på möjligheterna med att sprida kultur på ett nytt sätt. Något som IT-minister Anna-Karin Hatt bör fundera över.

Hack4Europe är en serie hackararrangemang som organiseras av Europeana och deras samarbetspartner, bland annat svenska Riksantikvarieämbetet (RAÄ) med stöd av bland andra Voddler och .SE. Detta hackathon hölls i fyra städer (London, Barcelona, Poznan och i Stockholm (10 till 11 juni 2011). Priser gavs bland annat för idé med största kommersiella potential.

Programmerarna fick tillgång till Europeanas stora databaser med över 17 miljoner poster – tavlor, musik, film och böcker. Materialet kommer från Europas bibliotek, arkiv och museer. Tanken var att ta fram innovativa lösningar för att visa ekonomiska och sociala fördelar med öppna kulturarvsdata, som att använda riktiga tavlor i ett datorspel eller smarta sökningar på Google Maps.

Själva programmerandet föregicks av ett seminarium om möjligheterna med öppna data. Återigen visade RAÄ att det är en synnerligen modern myndighet (se en tidigare kommentar). För att göra så mycket som möjligt av kulturarvet tillgängligt har RAÄ tagit tag i frågorna om upphovsrätt och annat som påverkar möjligheterna att öppna upp datakällorna. Vi får hoppas att detta kan spridas till andra svenska myndigheter.

I ljuset av Riksantikvarieämbetets entusiasm, energi och åtgärder för att öppna datakällor framstår regeringens val att undanta kulturinstitutioner i den svenska lagen om förädling av offentliga data som bakåtsträvande.

Kultursektorn har ett tydligt uppdrag att nå ut i samhället och arbetar aktivt med digitalisering. Visst, det finns ljuspunkter som Stockholms stads satsningar på e-arkiv. Stadens app Upptäck Stockholm visar att det finns användning för kulturdata – även om staden inte hade behövt bygga appen själv.

Kulturhackarna i Livsrustkammarens innersta visade det också var en virtuell skattkammare. Det finns gömda och kanske glömda data i kulturarvsdatabaserna. Data som kan komma till kommersiell användning för turism och kulturföretag, eller som bara fler bör få möjlighet att beskåda för att de just är kulturarv.

IT-minister Anna-Karin Hatt bör på sin Digital agenda för Sverige lägga till en hemläxa: ändra den svenska lagen om förädling av offentliga data så att kulturarvet kommer med.

Läs också: Släpp även vår kultur fri

Britter gör rätt om upphovsrätt

2011-05-25 12:05:35

Både den förra och den nuvarande regeringens insatser har varit otillräckliga för att ta fram beslutsunderlag för att bättre organisera upphovsrätten när Internet förändrar förutsättningarna för digitalt skapande och en digital marknad. Debatten om upphovsrätt har varit intensiv under de senaste åren. Politisk vilja verkar däremot ha varit en bristvara. Så inte i Storbritannien och Irland där regeringarna tar frågorna på större allvar. Det är angeläget att diskutera hur vi bättre kan organisera upphovsrätten i ett ekonomiskt och näringspolitiskt perspektiv.

Den brittiske premiärministern David Cameron visar vägen. Han tillsatte för ett halvår sedan en utredning som gör en näringspolitisk koppling till immaterialrätt. Nu har vi fått resultatet i form av rapporten Digital Opportunity som ger handfasta rekommendationer för att underlätta hanteringen av upphovsrätt i en digital och internationell konkurrensmiljö.

I Sverige presenterades för en tid Upphovsrättsutredningens förslag. Rubriken på pressmeddelandet torde ha varit en av den senaste tidens mest missledande – En ny modern upphovsrättslag. Lagen är varken ny eller modern.

Det är förstås inte fel att förenkla, förklara och förtydliga gällande lagstiftning som anges som syfte för utredningens förslag. Det finns också förslag i utredarens tidigare betänkande som är värda att fundera på, en del kan nog åstadkommas med ändringar i nuvarande lagstiftning. Det som behövs är en bred och mer förutsättningslös upphovsrättsutredning där villkoren för skapande, innovation och tillväxt i en digital ekonomi noga undersöks.

Detta har brittiska rapportens tagit fasta på. Rapportens två viktigaste bidrag till debatten är att den 1) gör ett seriöst försök att motivera förslagen med fakta, 2) den tar upp balansen mellan upphovsmännens rätt till sitt arbete och sin ersättning (som hittills har varit fokus i Sverige) och de bredare samhällsekonomiska och tillväxtorienterade argumenten som har saknats i vår debatt.

Storbritannien har Europas mest upphovsrättsbaserade ekonomi, så frågorna är förstås av politisk vikt där. Det visar sig att vi borde ta det på lika stort allvar. Sverige kom på tredje plats (efter Finland) med 5,9 procent av BNP som tillskrevs upphovsrättsbranscher (i en EU-rapport från 2003). Av den svenska debatten att döma skulle en observatör kunna tro att det var musikindustrin i landet som bidrog mest. Det var dock programvaror och databaser som stod för det största bidraget till BNP med 2,18 procent (musik bidrog med 0,07 procent) enligt rapporten.

Så, flytta frågan om upphovsrätt från Justitiedepartementet. Det är dags att se detta i ett ekonomiskt och näringspolitiskt perspektiv. Något annat har vi förmodligen inte råd med.

Läs mer: I en tidigare Kommentar skrevs det om behoven av än bredare syn än vad som gavs i direktiven till Upphovsrättsutredningen.

Söderortskommuner i topp!

2011-05-24 01:05:13

I södra Stockholm har några av kommunerna förstått vad som krävs för att långsiktigt stärka näringslivet och utveckla samhällsmedvetna, drivna och entreprenöriella unga medborgare. Framgångsreceptet heter Ung Företagsamhet!

Årets UF-kommun, och vinnare för första gången sedan rankingen startade 2006, är Huddinge kommun. Huddinge kommun har länge satsat på att integrera moment inom Ung Företagsamhet i den övriga utbildningen. Huddinges UF-elever deltar även i alla UF-tävlingar, vilket genererar sporrade elever, mer uppmärksamhet och självklart större chans att vinna. Tvåan, Stockholms stad, är gasellen i sammanhanget och har aldrig tidigare varit en så framstående UF-kommun. Tyresö har tappat två placeringar från förstaplats till tredje, och Haninge landar på en fjärdeplats. Likvärdigt för de fyra bästa kommunerna är deras täta samarbete med näringslivet.

Stockholms kommuner rankas årligen av Ung Företagsamhets Stockholmsregion efter hur väl konceptet bedrivs i kommunen enligt kriterierna; antal elever som genomgår konceptet i relation till totalt antal elever i aktuell årskurs (årskurs 2 och 3 på gymnasiet), kommunens stöd till de lokala UF-företagen samt kommunens förståelse för Ung Företagsamhet och vikten av entreprenörskap i skolan. En grundförutsättning för att komma med i rankingen är att kommunen stöder föreningen ekonomiskt. I år har kriterierna vässats och kvaliteten på UF-arbetet värdesätts högre genom att lägga till två moment till rankingen. Hänsyn tas nu även till antal priser som skolorna i kommunen har vunnit, både på regional nivå och på SM, och det andra nya måttet är antal UF-elever på varje UF-lärare.

För att gymnasieelever ska ha möjlighet att delta i UF-konceptet måste fler skolor och kommuner använda det i utbildningen. Verksamheten som Ung Företagsamhet bedriver är viktig för näringslivets utveckling och har betydande positiva effekter för samhällsutvecklingen. Stockholms Handelskammare är bronspartner till Ung Företagsamhet och sedan 2011 är vi tävlingsvärdar för Bästa UF-företag på Ung Företagsamhets egen mässa, Våga Vara Egen.

Öppna för civil flygplats på Ärna

2011-05-23 09:05:47

Miljödomstolen i Nacka gav ett rejält otippat utslag, när den rekommenderar regeringen att säga nej till civil flygverksamhet på Ärna (fd F16) i Uppsala.

För regionen är detta ett riktigt dåligt beslut. Uppsala och hela huvudstadsregionen växer så det knakar. Vi ska tränga in ytterligare 500 000 människor här på 20 år – och då kommer resandet att öka mer än dagens flygplatser klarar av. Vi är ett av världens mest utrikeshandelsberoende länder, med hög grad av internationalisering i våra företag. Vi har flera internationella universitet i regionen. Vi har näst de andra tre storstäderna en av landets mest internationella befolkningar. Att då kraftigt begränsa den internationella tillgängligheten för vår region är oacceptabelt, vare sig ur näringslivets eller samhällets synpunkt.

Med ena handen har staten konstaterat framtida brist på flygplatskapacitet i huvudstadsregionen och därför lagt ut ett riksintresse för civil luftfart över Ärna. När en entreprenör så vill etablera verksamhet på samma flygplats så går det inte av miljöskäl. Ett hemvävt moment 22. Detta måste regeringen helt enkelt lösa.

Utgångspunkten för domstolens resonemang är märklig. All verksamhet som finns på Ärna idag får fortsätta att finnas eftersom den redan äger rum där. Om man däremot vill flyga med någon verksamhet som inte finns där idag, då måste man gå igenom hela den jätteprocedur som föregår anläggandet av en helt ny flygplats. Häpnadsväckande, kan vi tycka.

Att anlägga en ny flygplats är ju ett enormt företag med högst påtaglig miljöpåverkan. En utökning av flygverksamheten på en befintlig flygplats kan knappast jämföras med detta.

Och tanken att ett plan som redan trafikerar Ärna, som ambulansflygplan till Akademiska sjukhuset, skulle skilja sig kvalitativt från ett likadant affärsflygplan av samma modell är ju inte helt klockren.

Det verkar helt enkelt ha gått troll i Ärnafrågan och miljöprövningsrutinerna.

Så regeringen har nu den otacksamma uppgiften att lösa en situation som staten själv försatt sig i. Men som drabbar näringsliv, medborgare, regionen och i förlängningen hela landets konkurrenskraft - om inget görs…

En villa i Stockholms län motsvarar 11 villor i Älgarås

2011-05-10 03:05:47

Att leva och bo i huvudstadsregionen kostar mer än i övriga Sverige. Vi är många som betalar dyrt för vårt boende och har långt mellan hem, arbete, barnomsorg och skola. Att vi dessutom tillbringar mycket av vår tid i bilköer, tunnelbana, bussar och pendeltåg är inget som väcker sympati i övriga landet.

I förra veckan presenterade Fastighetsbyrån sin årliga undersökning om vad en genomsnittlig Sverigevilla kostar runt om i landet (en tvåplansvilla på 140 kvm, byggd 1980 och har en tomt på 900 kvm). Det är spännande läsning eftersom den jämför en identisk villa.

Under 2010 kunde man för en genomsnittlig Sverigevilla i Stockholms län köpa elva exakt likadana villor i Älgarås i Töreboda, där villan har lägst pris, alternativt tre villor utanför de tre storstadsregionerna. I Stockholms län kostar Sverigevillan
4 082 000 kronor, med variationer i spannet 900 000 kronor (Hallstavik i Norrtälje) och 7 700 000 kronor (Djursholm/Stocksund i Danderyd) *. I centrala Uppsala ligger genomsnittspriset för villan på 4 500 000 kronor.

En bidragande orsak till regionens rekordhöga prisläge är en långvarig och kraftig befolkningsökning som inte mötts med tillräckligt bostadsbyggande. Men det är också ett resultat av regleringarna på bostadsmarknaden, som skapar inlåsningseffekter och dåligt utnyttjande av de bostäder som finns.

2010 växte länet med 35 161 invånare samtidigt som endast 6 443 bostäder färdigställdes. Det kan ställas i relation till att det hade behövts 21 100 nya bostäder enbart för att matcha befolkningsökningen. Vi har nu ett underskott på
85 000 bostäder i länet och en efterfrågan som är ännu större. Befolkningsprognosen 2010-2019, förutser en ökning med ytterligare 275 000 invånare. En prognos som med stor sannolikhet kommer att överträffas.

Det är därför hög tid att vidta kraftfulla reformer för att skapa en väl fungerande bostadsmarknad i huvudstadsregionen. Men det kräver också att många spadar sätts i marken.

Detta tar tid och behöver kompletteras med andra åtgärder för att lindra den akuta och allvarliga bostadsbristen. En nyligen genomförd SKOP-undersökning, som vi låtit göra, visar att mer flexibla hyresregler och skattebefrielse av andrahandsuthyrning skulle kunna ge 43 000 bostadstillfällen i länet.

* Sverigevillan i riket kostar i genomsnitt 2 278 000 kronor och 1 525 000 kronor när de tre storstadsregionerna exkluderas.

Stockholm är möjligheternas stad

2011-05-06 04:05:48

Stockholm intar en fjärde plats av totalt 26 storstäder i PriceWaterhouseCoopers årliga internationella ranking av möjligheternas städer, Cities of Opportunities 2011. Det är ett stort kliv upp från fjolårets nionde plats. Enbart metropolerna New York, Toronto och San Fransisco slår oss på fingrarna.

Stockholm intar dessutom topplaceringen i tre av de tio kategorierna som analyseras, och topp tre i fem av dem. De tre förstaplatserna intas inom områdena: Intellektuellt kapital och innovation, Demografi och levnadsvillkor och Hälsa och säkerhet.

Förbättringsområden, där Stockholm inte hävdar sig lika väl, är internationella förbindelser, infrastruktur, företagsklimat, skattetryck och utbildning.

I dag finns det en mängd rankingar av storstäder som belyser storstädernas affärs- och livsarenor. Många av dem försöker tydliggöra urbaniseringens konkurrensvillkor och jämföra storstäders attraktivitet och konkurrenskraft.

Fokus i de olika undersökningarna varierar ofta, men framför allt finns det stora skillnader i tillvägagångssätt och metodik. Därmed kan en storstads placering i rankingar av liknande karaktär hamna både högt och lågt. Därför är det viktigt att inte lägga allt för stor betydelse vid en enskild undersökning eller se den enskilda placeringen som hela sanningen. Men tillsammans skapar de en bra bild.

De olika rankingundersökningarna bidrar med viktiga kunskaper om storstäders styrkor och svagheter utifrån olika perspektiv och avsändare. De utgör också ett viktigt omvärldsinstrument för såväl Handelskammarens påverkansarbete som för lokala och nationella beslutsfattare. Det är viktigt att lyfta blicken.

I vår allt mer globaliserade värld måste Stockholm kunna stå stark i konkurrensen med övriga världens storstäder. Det är här dagens och morgondagens tillväxt skapas.

Därför behöver vår Huvudstadsregion en stark storstadspolitik som skapar goda möjligheter att konkurrera på den internationella arenan. Viktiga ingredienser i denna politik är kraftfulla satsningar på infrastruktur, bostadsmarknaden, utbildning, forskning och att det skapas goda förutsättningar för ett innovativt klimat.

Men låt oss i dag fortsätta att suga på den goda rankingkaramellen från PWC - att Stockholm är en möjligheternas världsstad.

Upphandlare - lär av privat sektor!

2011-05-02 04:05:38

I den privata sektorn har inköpsstrategier fått allt större betydelse och framgångsrika företag investerar hårt i effektiva sätt att hantera och övervaka leverantörer. Privata företag ställs på många sätt inför liknande utmaningar som de offentliga med att etablera effektiva leveranskällor. Syftena med privat och med offentlig upphandling skiljer sig visserligen från varandra men båda har ett gemensamt intresse - att främja konkurrenskraftiga marknader.

Mer än hälften av kostnadsbesparingarna i framgångsrika företag uppstår genom smart leverantörshantering (Copenhagen Economics, 2008). Anledningarna är flera - för det första lyckas företag skapa konkurrens mellan leverantörer genom att kontinuerligt leta efter nya leverantörer. För det andra söker inköpsavdelningar inom företag ständigt tillgogogöra sig kunskap från leverantörerna och tillföra den till den egna organisationen.

Från den privata sektor kan man urskilja fyra områden där offentliga aktörer med framgång skulle kunna förbättra sin upphandlingsverksamhet.

1. Kommunikation - en otillfredsställande kommunikation mellan upphandlare och leverantör ger sämre upphandlingar och färre antal anbud. Se till att träffa företagen, håll mässor och utbildningar!
2. Flexibilitet - offentliga beställare är ofta restriktiva när de sätter de allmänna ramarna för anbuden (vilket delvis beror på LOU). Privata företag är generellt bättre på att ge leverantörer tillräckligt med manöverutrymme för nya lösningar.
3. Förutsägbarhet - om företag är osäkra på morgondagens krav inom offentlig upphandling kan de uppleva det som alltför riskabelt att satsa. Bättre förutsägbarhet stimulerar innovativa lösningar.
4. Lärande - det är oerhört viktigt att utvärdera upphandlingarna, och att återkoppla de nya lärdomarna till framtida upphandlingar. Dessutom kan noggrann tillsyn under kontraktets löptid ge starka incitament åt leverantören att öka prestationen under leveransfasen.

Det är dags att upphandlare inom offentlig sektor lär av den privata sektorn.

Välkomna fjärrvärmeförslag

2011-04-29 04:04:30

Handelskammaren välkomnar förslagen om förbättringar på fjärrvärmemarknaden. Vi har sedan 2007 argumenterat för ett bättre utnyttjande av fjärrvärmenäten.

Förslagen syftar till att skapa konkurrens på fjärrvärmemarknaden genom tredjepartstillträde – en rätt till tillträde till fjärrvärmenäten. Det skulle också införas en åtskillnad mellan verksamheterna distribution, produktion och handel. Tanken är att fler aktörer kommer in på marknaden.

Detta är välkommet. Det har länge funnits en kritik mot att kunderna har en svag ställning på fjärrvärmemarknaden och de förbättringar som har gjorts i lagstiftningen inte har varit tillräckliga. Samtidigt är detta en svår marknad att öppna upp, det är inte givet att konkurrens uppstår eller att priserna automatiskt kommer att sänkas. Förhoppningsvis leder konkurrensen, de ökade kraven på öppenhet och en ändamålsenlig tillsyn till att marknaden kommer att fungera bättre. Förhoppningsvis får vi också en starkare och snabbare utveckling på ett område där Sverige redan i dag ligger långt framme.

De svenska avregleringarna sedan 1990-talet har lärt oss att de behöver, ibland omfattande, eftervård. Därför är det positivt att utredaren föreslår en utvärdering av reformen efter tre år. Det vore också bra om det fanns en handlingsberedskap att snabbt ta hand om det som glömts bort eller inte förutsågs i utredningen när lagstiftningen väl har kommit på plats.

Upptäcker Stockholmspolitikerna datakällorna nu?

2011-04-18 11:04:59

Vi behöver stadens data, inte stadens appar. Jag blir lite förvånad när den nya appen Upptäck Stockholm bara har med fyra platser under rubriken Historiskt. Ingen av dem i innerstaden. Annars finns där en hel del information om 1000 platser och upplevelser i Stockholm.

Appen är användbar och har några roliga finesser. Det går att dela med sig information om var man har varit och förstås få förslag på upptäckter att göra beroende på var du är. Sådana här appar behövs förstås. Frågan är om staden själv är bäst lämpad att utforma dem.

Det vore bättre om staden på ett systematiskt sätt tillgängliggjorde informationen som Upptäck Stockholm bygger på. Motsvarande information finns på stockholm.se, men borde finnas publicerat så att medborgare och företag lätt kan göra sina egna program baserat på den.

Appen marknadsförs också hårt med bland annat reklam i tunnelbanan. På något sätt hoppas jag att staden lyckas med detta. I längden är det nämligen inte rimligt att offentliga medel läggs på att skapa tjänster som lika gärna, och oftast bättre, kunde göras av företag. Vi får hoppas att appen Upptäck Stockholm blir en framgång hos de politiskt ansvariga.

Blir appen populär bör efterfrågan på informationen och andra av stadens datakällor öka. Politikerna i stadshuset har nu chansen att ta initiativet och göra mer data tillgängliga. Trots allt, det finns nog fler och bättre sätt att presentera den här informationen om Stockholm på.

Uppdaterat 26 maj 2011: Staden har nu släppt verktyg för programmerare (API) som gör det lättare att komma åt vissa data.

Borg borde använda bättre budgetkrut

2011-04-13 01:04:08

I dagens ekonomiska vårproposition öppnar regeringen äntligen dörrarna till de välfyllda ladorna, om än på glänt. Stigande överskott i de offentliga finanserna ger reformutrymme, men de riktigt kraftfulla reformerna för tillväxt får vi tyvärr vänta på.

Reformerna består i huvudsak av ett ytterligare jobbskatteavdrag, höjd nedre skiktgräns för statlig inkomstskatt, förenkling av expertskatten, förändring av 3:12-reglerna, sänkt skatt för pensionärer och sänkt restaurangmoms. Vi välkomnar förslagen.

Men för att Sverige ska stå starkt och möta framtidens utmaningar, med en åldrande befolkning och stark konkurrens i globaliseringens kölvatten, är det tunnsått med tillväxtreformer i vårpropositionen. För att kunna skörda reformernas frukt i form av tillväxt och välstånd krävs det mer.

Exempelvis hade vi hoppats på att den tillväxtskadliga värnskatten på högre inkomster skulle avskaffas för att premiera utbildning och arbete. Sverige tillhör i dag gruppen länder med världens högsta marginalskatter på arbete.

I vårpropositionen saknar vi också reformer för en stark storstadspolitik. I princip är det de tre storstadsregionerna som växer både befolkningsmässigt och ekonomiskt. Storstadsregionerna bidrar kraftigt till hela Sveriges ekonomi och den tillväxt som de genererar sprider sig i landet.

Det storstadsregionerna framför allt behöver är satsningar på infrastruktur, bostadsmarknaden, utbildning, forskning och förutsättningar för ett innovativt klimat. Därtill är de tillväxtskadliga skatterna allra mest skadliga i regioner som har goda tillväxtförutsättningar.

Regeringens ambition att ”Sverige ska bli ett av världens bästa länder att starta, driva och utveckla företag i” kommer att kräva fler och mer ambitiösa tillväxtreformer – låt oss hoppas att de presenteras i höst.

Därför bör Juholt gilla storstaden

2011-04-12 10:04:03

Maria Rankkas ledare från Handelskammartidningen 2:2011

Den kanske starkaste trenden i världen just nu är urbaniseringen. Trots det saknades helt den dimensionen i Håkan Juholts installationstal på s-kongressen. Juholt hävdade att klyftan mellan stad och land vuxit. Det är fel om man ser till den långsiktiga ekonomiska utvecklingen. Skillnaderna mellan stad och land var faktiskt större i mitten på 1800-talet än i dag.

Man undrar också om Juholt har missat det värderings- och livsstilsskifte som pågår? Om så är fallet, bör han lägga tid på att läsa in sig på den intressanta diskussion om urbanisering och stadsutveckling som pågår.

Det är inte frågor som han bör delegera till lokalpolitikerna i de tre storstadsregionerna, utan vore han smart skulle han gå i bräschen för en ny storstadspolitisk agenda för Sverige. Endast så kan Sverige bli framgångsrikt i framtiden. Det är också en djärv politisk strategi att tro att det går att vinna makten i Sverige utan Stockholmsväljarna.

Numera bor en majoritet av världens befolkning i städer och siffran ökar snabbt. Enligt FN:s State of the World’s Cities 2010/11 är länders välståndsutveckling intimt förknippad med hur det går för deras städer. Urbaniseringen är en väsentlig förklaring till att fattigdomen minskar och städer med smart infrastruktur för kollektivtrafik, transporter och boende erbjuder en mer energieffektiv livsstil än den som landsbygden kan erbjuda. Att fler av oss bosätter oss i städer påverkar även livsstil och värderingar. Om bilden av staden för hundra år sedan var att det var farligt, smutsigt och förknippat med ohälsa att bo där, är det i dag precis tvärtom.

Sverige är inget undantag. I princip är det de tre storstadsregionerna som växer befolkningsmässigt i vårt land. Ekonomiskt bidrar storstadsregionerna, med huvudstadsregionen i spetsen, kraftigt till hela Sveriges ekonomi. Av landets totala beräknade tillväxt fram till 2030 väntas hela 40 procent komma från Stockholm. I dag bor var fjärde invånare i Stockholm och Uppsala län, medan var tredje krona i ekonomin skapas här.

Självklart finns det ett ömsesidigt beroende där effektivare transporter gör att arbetsmarknadsregionen runt huvudstaden blivit större och det är lättare att pendla in för arbete och ändå bo någon annanstans. Av de två fullsatta lokalbussar som Stockholm växer med varje dag så föds knappt 40 procent av passagerarna här i regionen, resten flyttar från andra delar av Sverige och världen. Vi skulle inte kunna prestera så starkt utan inflödet av kompetens. Å andra sidan vet vi också att den tillväxt som genereras i storstadsregionerna sprider sig i landet och får positiva konsekvenser för alla på sikt.

Hur skulle då en storstadspolitisk agenda kunna utformas? Några ingredienser bör vara satsningar på infrastruktur. Vi måste öppna upp för mer av samarbete mellan näringsliv och politik vad gäller investeringar, så kallade OPS-lösningar. Den dysfunktionella bostadsmarknaden är ett allvarligt hot mot tillväxten i storstadsregionerna, framför allt i Stockholm. Tillväxtskadliga skatter är allra mest skadliga i regioner som har goda tillväxtförutsättningar. Den låga sysselsättningsgraden bland utrikesfödda är ett problem i storstäderna. Satsningar på utbildning, forskning och ett innovativt klimat där det är lättare att förverkliga nya idéer och omsätta dem i företagande ska heller inte underskattas. Det är i de kunskapsintensiva företagen som huvuddelen av tillväxten sker.

Det är förresten inte bara socialdemokraterna som saknar en storstadspolitik, utan även övriga partier lever i hög grad kvar i föreställningen att regionalpolitik handlar om satsningar på områden där färre och färre vill bo.

Läs tidningen här

DN har fattat galoppen

2011-04-11 05:04:22

Det var väl en och annan som smålog när den första stora satsningen på att publicera svenska offentliga data handlar om bistånd. Ett bekvämt avstånd från granskning av de budgetmedel som ministrarna själva har att hantera upprätthålls. Detta hindrar förstås inte att satsningen Open Aid från UD och Sida är välkommen.

I dagens ledare i DN (11/4 2011) understryker tidningen vikten av utvecklingen:

”För publika handlingar ska inte bara finnas i pappersform eller, för den delen, bara i ettor och nollor. Informationen ska vara tillgänglig i ett öppet digitalt format som ger möjligheter att förädla datan – skapa mervärde i form av tjänster, samköra och jämföra. Precis som Öppna biståndet ska annan myndighetsinformation finnas i format som uppmuntrar till användning och granskning, offentlighetsprincipen förverkligas bäst i öppna gränssnitt.”

Allt väl så långt, DN lyfter dock inte blicken. Artikeln handlar mest om möjligheterna att kunna granska hur skattemedlen används. Handelskammaren har understrukit vikten av att offentliga data också tillåts förädlas även för kommersiella ändamål.

Vi instämmer i uppmaningen till ministrarna att få till verklig öppenhet för offentliga data, även för kommersiella aktörer. Detta är inte en fråga som behöver ta omvägen via regeringens Digitaliseringsråd som DN föreslår. Vad regeringens delegation för e-förvaltning ska kunna åstadkomma är också oklart. De generaldirektörer som leder delegationen är nämligen de samma som sitter på de mest intressanta databaserna. Handelskammaren tillåter sig tvivla på att vare sig Digitaliseringsrådets eller E-delegationens arbete snabbt leder till resultat.

Ministrarna kan själva lägga ner sin DN och ta initiativet: de kan ge sina myndigheter i uppdrag att publicera datakällor och avgifter på en samlad portal samt föreslå åtgärder som ökar förädlingen av deras data.

Är detta för jobbigt så är även att utse ansvarig kontaktperson för frågan på myndigheterna ett steg framåt.

Lastpallar har ingen rösträtt

2011-04-01 10:04:09

Godset sitter trångt idag. Om 20 år ska vi försörja ytterligare 800 000 invånare med gods och transporter i huvudstadsregionen. Ska vi undvika kaos måste hårda beslut fattas redan nu!

Under decennier har gods- och transportfrågorna nonchalerats. De har inte funnits med i de nationella, regionala eller kommunala planerna och medvetenheten om att transporter behövs har det varit si och så med bland politiker och planerare. Gods har setts som ett nödvändigt ont, samtidigt som "lastpallar inte har någon rösträtt". Alltså har mycket litet hänt.

Handelskammarens ihärdiga påverkansarbete i dessa frågor börjar emellertid bära frukt:

- Projekt startas för att öka kunskapen om godstransporter (hos de offentliga planerarna)
- Stockholm, navet i många transporter, inleder nu arbetet med en godsstrategi
- Regeringen har tillsatt en utredning som ska se över bristerna på järnväg och föreslå (även nya) satsningar för att lösa kapacitetsbristerna
- Ett godstransportråd har bildats för Mälardalen med näringsliv, Trafikverk och andra aktörer för att trycka på för en lösning av godsproblemen

Handelskammaren arbetar på alla fronter med transportfrågorna – det gäller att lösa de konkreta problem som finns nu, att förebygga dem som väntar om några år, och att bygga för framtidens ökande transportbehov. Vi förstärker nu samarbetet med bransch och andra intressenter för att det ska bli mer ”verkstad” i transportpolitiken.

Men för att detta arbete ska ge bra resultat behövs klara signaler från kommuner, landsting och regeringen att man ser problemet, att man är beredd att fatta beslut – och att man är beredd att satsa de resurser som krävs. Annars kommer tillväxtmöjligheterna att allvarligt hämmas i Stockholm och hela Mälardalsregionen.

Men - att lösa transportproblemen i huvudstadsregionen kommer inte bara att gynna godstransporter, utan i högsta grad även pendlare och resenärer. Och de har ju rösträtt.

Regeringens kakmonster

2011-03-24 09:03:26

Regeringen har släppt ut ett kakmonster som hotar att äta upp värden för över 6 miljarder kronor. Frågan är om den svenska regeringen har gjort allt för att mildra konsekvenserna av de nya reglerna för Internetanvändning som snart börjar gälla i Sverige.

Kakor (cookies) används i många fall för att förbättra användningen av Internet, till exempel för att komma ihåg inställningar du har gjort på en webbplats till nästa gång du besöker den. De är också ett viktigt hjälpmedel för Internetannonsörer. Träffsäker annonsering är det som gör att mycket av innehållet på nätet gratis. Eller i alla fall utan kostnad för dig. Detta kan komma att ändras drastiskt.

Regeringens förslag kan innebära att vi måste börja lämna samtycke varje gång kakor används. Det kan nog leda till en och annan musarm framöver. Någon som har räknat påstår att bara Aftonbladets webbplats använder 37 kakor.

Regeringens analys av de ekonomiska konsekvenserna av förslaget är bristfällig: ”De kostnader som vissa företag kan få av bestämmelsen bedöms sammantaget understiga värdet av det skydd som slutanvändarna, inklusive företag, får.” Ingenting om annonsmarknaden kan påverkas eller hur Internetekonomin skadas när användningen av ett viktigt verktyg begränsas. Bara värdet av marknadsföringen på Internet i Sverige uppskattas till över 6 miljarder kronor.

Branschen kanske var sen att reagera på förslaget, men högljudd. Till deras försvar kan man säga att de inte har blivit tillfrågade. Marknadsföringsföretagen saknades helt på listan över remissinstanser när det första förslaget presenterades. Näringsdepartementet bedyrar att de egentligen inte vill försvåra användningen av legitima kakor. Frågan är dock om regeringen verkligen har gjort allt den kan.

Utvecklingen är olycklig. Internetannonserna är en stor marknad i sig. Möjligheterna för användarna att kontrollera webbanvändningen ökar med varje ny version av webbläsarna. Frågan är om Internetanvändarna är betjänta av kaklagen.

Risken är nu att vi får en sämre upplevelse av webbplatser samt att det blir dyrare och krångligare. Många av de populäraste webbplatserna finansieras genom reklam. Nyheter och information som tidigare har varit gratis blir betaltjänster, eller läggs ned. En del aktörer väljer att ha sin verksamhet utanför Sverige och EU när en etablerad verksamhet omöjliggörs. Oseriösa aktörer kommer att försöka gå runt lagstiftningen. Det kan försämra Internanvändarnas situation.

Det går att göra mer. Den ansvariga myndigheten Post- och telestyrelsen bör få i uppdrag att följa utvecklingen och förslå riktlinjer och åtgärder som underlättar för branschen. Regeringen skulle också kunna föreslå mildare straff för dem som bryter mot kakreglen. Då blir det lättare att pröva sig fram till metoder för samtycke, som passar branschen och Internetanvändare, utan att riskera dryga böter. Riksdagen bör gripa in och räta upp regeringens förslag. På sikt bör direktivet ändras.

Detta är ytterligare ett förslag som fördyrar och försämrar Internetanvändningen i Sverige. Tidigare har kostnaderna för FRA-lagen och trafikdatalagringen lagts över på Internetleverantörerna. Även om regeringen den här gången säger sig vara emot själva förslaget, som kom från Bryssel, står en sak klar. Det finns en valhänthet i regeringens hantering av Internetpolitiken. Det blir dyrt och dåligt för oss andra.

Förbifarten blir en pulsåder för Sverige

2011-03-18 01:03:40

Köar eller står du hela vägen till jobbet? Du är inte ensam. Stockholms län har vuxit med cirka 164 000 personer på fem år, det är nästan ett helt Uppsala. Det är en historisk tillväxtfas. Men investeringarna i infrastruktur och kollektivtrafik har inte hållit jämna steg med befolkningsutvecklingen. Trängseln på bussar, pendeltåg, tunnelbana och vägar är nu akut.

Därför var gårdagens besked från Högsta förvaltningsdomstolen, att det återigen är fritt fram för Förbifart Stockholm, glädjande. Förbifarten syftar till att leda trafiken förbi Stockholm och den kommer att bli en pulsåder för hela Sverige.

Egentligen är det märkligt att det är så mycket diskussioner om Förbifarten eftersom alla huvudstäder i världen har trafikleder som gör att man kan köra förbi centrum. Faktum är att Sveg med sina 2 633 invånare inom några år kommer att ha en Förbifart.

Trängseln i Stockholm måste hanteras och Förbifarten är en viktig pusselbit i det arbetet. Med Förbifarten på plats får vi kortare köer och långsiktigt bättre miljö eftersom rullande bilar släpper ut mindre avgaser än stillastående.

En ny rapport, som konsultföretaget WSP tagit fram på uppdrag av oss, visar att företag som startas i huvudstadsregionen snabbt sprider sina verksamheter till andra större regioner.

Innovationskraft och tillväxt i Stockholm skapar därmed fler företag och jobb i övriga delar av landet. Detta punkterar myten om att Stockholm växer på andras bekostnad. Investeringar i huvudstadsregionen gynnar hela landet.

Om huvudstadsregionen ska kunna hävda sig i turboglobaliseringens tidevarv måste beslutsfattarna investera mer i storstadsregionerna. Företagen, stockholmarna och övriga landet har inte råd att vänta.

Uppdatering 24/3: I Svenska Dagbladet hävdar Miljöpartiet att Förbifarten konkurrerar med investeringar i kollektivtrafik. Inget kan vara mer fel. Ett Stockholm som växer med två fullsatta SL-bussar om dagen behöver både och.

Slut på pendlingseländet?

2011-03-09 12:03:43

Mer än ett år efter Handelskammarens krav på ett slut på pendlingseländet ställer nu kommunalråden i Uppsala och Regionförbundet samma kloka krav i UNT 7 mars och i ett brev till SJ och Trafikverket.

Huvudpunkterna i brevet är att SJ och Trafikverket måste garantera en fungerande trafik på sträckan Uppsala-Stockholm. Annars hotas byggandet av en internationellt konkurrenskraftig region. Därför kräver man en redovisning av vad de tänker göra för att lösa situationen och förhindra en upprepning, men också att senare turer (åter)införs. Handelskammaren instämmer och hoppas på framgång med initiativet.

Men lyfter vi blicken en aning finns mycket mer som måste upp på bordet i detta sammanhang.

För det första visar tillväxten i trafiken att spårkapaciteten är helt otillräcklig, i all synnerhet för den ökning av trafiken som både den naturliga pendlingsökningen och nya trafikupplägg kräver. En plan för fyrspår i närtid (i stället för dagens dubbelspår) är helt nödvändig om inte utvecklingen skall hämmas allvarligt. Preliminära studier har inletts, men utan nya politiska beslut och resurser kommer detta att dröja oacceptabelt lång tid.

För det andra råder betydande osäkerheter kring uppläggen efter den nya kollektivtrafiklag som skall träda i kraft 2012. I princip ger den fritt tillträde till lönsam trafik, men de olönsamma turerna ska upphandlas. Det är hög tid att vi får en redovisning av hur det är tänkt att fungera, också mot bakgrund av kraven på fler och senare turer.

För det tredje tittar vi avundsjukt på trafikupplägget för Öresundstågen, där man med betydligt mindre trafikunderlag har lyckats skapa en tidtabell med tät pendlingstrafik och i stort sett trafik dygnet runt. Vi avvaktar med spänning Stockholm-Uppsalaregionens motdrag.

Och, slutligen, tillkommer frågan om hur vi ska kunna godsförsörja regionen på spåren mitt i all denna trafik. Det är svårt idag, men blir omöjligt i morgon om inte kapaciteten ökas och nya kloka investeringar görs.

Så tack för initiativet! Men låt det följas av fler!

Har du e-leg?

2011-03-02 12:03:10

Ett nytt e-legitimationssystem måste öppna för privata aktörer, uppmuntra utveckling och konkurrens. Det måste också vara lätt att använda och minimera riskerna för integritetsförluster. Det är kanske inte lätt att ordna. Svaret är dock knappast stora offentliga system med en enda e-legitimation som används överallt och som utfärdats av till exempel polisen.

Håkan Sörman, vd för Sveriges Kommuner och Landsting, kritiserar förslaget till e-legitimation i en artikel på SvD Brännpunkt. Sörman angriper några principiellt viktiga frågor, men drar fel slutsatser.

Det finns ett behov av att utveckla elektronisk identifiering i Sverige. I det arbetet behövs privata företag som är duktiga på tekniken och som kan utveckla nya identifieringstjänster anpassade för medborgares, företags och myndigheters behov. Handelskammarens undersökning av e-förvaltning visar att användningen av e-id släpar efter. Kommunerna är något sämre än statliga myndigheter på att använda tekniken.

Sörman talar sig varm för Skatteverkets och polisens roll för identifiering och utfärdande av pass. Han anser att det inte bör vara privata aktörer som hanterar ”så integritetskänsliga uppgifter som en medborgares identifikation”. Tvärtom går det att tänka sig identitetssystem där staten faktiskt inte har en roll, just för att undvika att integritetskänsliga uppgifter ska hamna hos staten. Hittills i Internethistorien har också staten visat ett visst intresse av att öka kontrollen av medborgarna och näten. Tänker vi efter så är det lite märkligt att det är till just polisen som myndighet vi måste gå för att få ett pass.

Statliga uppgifter kommer att ligga till grund för utfärdandet av e-legitimationer. I övrigt kan det, som är fallet i dag, vara privata aktörer som sköter verksamheten.

Vidare anser Sörman att det blir besvärligt att använda flera e-legitimationer. Om en e-legitimation inte uppfyller kraven för en viss verksamhet, till exempel i vården, måste vi ha flera. Det kan låta krångligt. I den fysiska världen är det å andra sidan så – bibliotekskort, körkort och kreditkort, används för olika syften.

Att använda en enda e-legitimation för alla tjänster låter förstås bekvämt. Men vill vi det? Ur ett integritetsperspektiv är det en fördel att använda lägsta nödvändiga nivå av identifiering. Då sprids inte fler personuppgifter än vad som behövs.

I sak öppnar utredarens förslag för att en e-legitimation faktiskt kan användas för flera system. Det kan dock vara en fördel att vi kan välja vilken e-legitimation vi vill använda. Vilka uppgifter som behövs varierar när vi köper en bok på nätet, får vård eller köper ett hus.

Sörman talar till viss del i egen sak. Hans medlemmar, kommuner och landsting, har mycket att vinna på ett enhetligt system för e-identifiering. Medborgare och företag har mycket att vinna på ett öppnare system som möjliggör anpassade lösningar och utveckling.

Uppdaterat: slutreplik på SvD från Sörman.

Bostadsmarknaden – en tryckkokare

2011-03-01 02:03:50

Stockholms bostadsmarknad liknades i går vid en tryckkokare på DI debatt. Det är Stellan Lundström, professor i fastighetsekonomi, som oroas över den komplicerade och riskfyllda bostadsmarknaden som inte fungerar.

En oro som är berättigad. Länets bostadsmarknad utmärks av; en stor bostadsbrist, en för låg nyproduktion av bostäder under lång tid, en hårt reglerad marknad, en dålig rörlighet, höga transaktionskostnader vid flytt och höga boendekostnader som tillsammans med hög belåning gör många hushåll sårbara.

Lundström lyfter fram några viktiga åtgärder för att få till en fungerande bostadsmarknad. Han vill bland annat se en marknadsprissättning av hyresrätterna, en slopad reavinstbeskattning på bostäder och övergripande regionala beslut om infrastruktur och byggvolymer. Därtill lyfter han fram fri hyressättning och skattebefriade hyresinkomster vid andrahandsuthyrning.

Enligt en ny SKOP-undersökning, som vi låtit genomföra i länet, skulle mer flexibla hyresregler och skattebefrielse av andrahandsuthyrning kunna skapa 43 000 bostadstillfällen. Mer än hälften av dessa, 24 300, avser uthyrning av hela bostäder. Det är ett mycket högt antal och motsvarar länets totala nyproduktion de senaste tre åren. För närvarande hyrs ca 12 600 bostäder ut i andra hand.

Att utnyttja det befintliga bostadsbeståndet mer effektivt är en snabb och viktig åtgärd för att få i gång rörligheten på marknaden och samtidigt lindra den allvarliga bostadsbristen. Det var också temat för ett handelskammarseminarium i förra veckan där civil- och bostadsminister Stefan Attefall medverkade.

Regleringarna av bostadsmarknaden har bidragit till att det finns en stor outnyttjad potential i Stockholms befintliga bestånd. Här spelar andrahandsuthyrning en viktig roll. Det måste bli enklare och mer lönsamt att hyra ut hela eller en del av sin bostad.

I dag är det många som upplever att det är för krångligt och riskfyllt att hyra ut i andra hand. Så de låter i stället sina bostäder stå tomma under kortare eller längre perioder. Det beror till stor del på att hyresregleringen även gäller vid andrahandsuthyrning.

Näringslivet och regionens utveckling påverkas i hög grad av bostadsmarknadens funktion. Men den påverkar också enskilda individers möjligheter att flytta till arbete och utbildning. Det brådskar med politiska beslut för en fungerande bostadsmarknad i vår huvudstadsregion!

Sverige bäst på e-förvaltning?

2011-02-28 10:02:56

IT-minister Hatt och Näringsdepartement låter meddela att Sverige åter är i topp bland e-förvaltningarna i EU. – Det är med tillfredställelse jag noterar att målsättningen i regeringens handlingsplan från 2008 om att återta en ledande position har uppfyllts, säger statsrådet Hatt.

Det finns fortsatt brister i den svenska e-förvaltningen. I Handelskammarens undersökning från december visare det sig att bara var tredje myndighet och kommun har en plan för e-förvaltning. Bland organisationerna i undersökningen saknar 45 procent en ansvarig för e-förvaltningsarbetet. 28 av 44 statliga myndigheters svar antyder att de inte följer gällande IT-säkerhetsföreskrift. Sverige ligger säkert bra till i en internationell jämförelse. Det finns dock några absoluta krav man bör ställa på den svenska e-förvaltningen:

Bättre information om och tillgång till offentliga data: 21 av 31 myndigheter svarar att de inte publicerar information om avgifter och villkor för användning av deras offentliga data.
Ett system för remisshantering på Internet borde vara en självklarhet.

Det finns mycket att glädjas åt för svensk del i rapporten. Sverige är dock dåligt på att samla tjänsterna, det fjärde sämsta landet i undersökningen. När det gäller användarnas upplevelse av webbplatser och portaler är Sverige knappt över snittet.

Vi låter minister Hatt glädjas över att arbetet har gått framåt i hopp om att det också betyder att ambitionerna höjs. Även om vi är i topp, är det knappast tillfredsställande att Irland, Malta, Österrike och Portugal faktiskt kommer före Sverige i kategorin Online Sophistication som mäter hur avancerade tjänsterna är.

Verkligt fri television?

2011-02-23 10:02:46

Debatten om public service-arkiven har klara beröringspunkter med frågan om tillgången till offentliga data för återanvändning. Det finns många saker att reda ut kring rättigheter och kostnader. Färdriktningen bör dock stå klar – en bättre tillgång till arkiven, för fler och utan att programbolagen agerar grindvakt.

Sveriges Television, Sveriges Radio och Utbildningsradion har med avgifter byggt upp ett stort programarkiv. De har kanske inte alltid varit snabba att följa med i den tekniska utvecklingen när det kommer till Internet. I den nu aktuella debatten om public service-medier så finns det spännande vägval att göra.

Sveriges Televisions chef Eva Hamilton tar några stapplande steg in i framtiden med uttalandet om att ”Internet måste ses som en självklar del av kärnverksamheten” och att den första åtgärden för att ”framtidssäkra SVT är att öppna arkiven." Framtidssäkra för vem? SVT skryter med sin fria television, men hur fri vill de att den ska bli egentligen?

SVT; SR och UR lägger förvisso ut en hel del på nätet för oss att ta del av. Det kunde dock bli ännu bättre och friare tillgång till de program som vi redan har betalat för med våra licensavgifter.

Verkställande direktör Hamilton vill göra det lättare att få tillgång till programmen som de har digitaliserat: ”Nu återstår att finna bra sätt att lösa distribution och lagring, att göra programmen sökbara via en särskild SVT-portal och att underlätta för funktionshindrade att nyttja arkivet."

Hamilton vill underlätta för funktionshindrade att hitta i arkivet via ”en särskild SVT-portal” som SVT ska ansvara för. Det kanske är lovvärt. Hamilton gillar fri television, men vill inte släppa taget. Varför inte släppa programmet helt fria för vem som helst att ladda ner och bearbeta? Då kan många bidra med att vidareutveckla och förädla de program som vi redan har betalat för. Det finns nog fler som kan göra det lättare att hitta. Andra kan texta programmen på minoritets- och invandrarspråk. Det kan bli möjligt att mixa och sätt ihop programmen på nya sätt. Det blir lättare att forska om svensk mediehistoria.

Även om det finns många hinder i form av rättighetsfrågor och avtal, som måste hanteras på ett ansvarsfullt sätt, så bör SVT:s ambitioner vara högre än en portal där de själva har makten. Det kanske skulle kallas VT – Verkligt fri television.

Läs också: Släpp även vår kultur fri

Visar Iran och Motala att vi behöver IT-säkerhet?

2011-02-15 12:02:30

På senare tid har IT-säkerhet diskuterats. Oftast handlar det om cyberattacker mot allt i från kärnanläggningar i Iran till värmeanläggningar i hyreshus i Motala. De som diskuterar frågorna försöker ofta skrämma oss. Det leder till att vi gör sätter in fel åtgärder, eller inte gör något alls. Vi behöver IT-säkerhet för att vi ska kunna lita på tekniken. Då måste vi utgå från säkerheten i vardagsanvändingen.

I Handelskammarens undersökning om e-förvaltning visade det sig att 28 myndigheter av 44 inte verkar följa den gällande föreskriften från Myndigheten för samhällskydd och beredskap. Däremot var svenska företag bäst i Europa när det gäller arbetet med säkerhetspolicy. 46 procent av alla svenska företag med fler än tio anställda har en sådan policy.

Försvarspolitikern Håkan Juholt (S) skrev nyligen en rapport där han vill ”sätta press på hård- och mjukvarutillverkare” för att öka säkerheten. I dessa tider, när (S) vill spara in på Regeringskansliet och departementen, föreslår han, något förvånande, att ett IT-säkerhetsdepartement ska inrättas. Det finns några spridda iakttagelser som är intressanta i Juholts rapport. Problemet är att hans utgångspunkt är baserad på hot. Krig, främmande makter och terrordåd är det vi ska skydda oss emot enligt Juholt. Sveriges EU-kommissionär Cecilia Malmström argumenterar på ett liknande sätt och lägger till organiserad brottslighet och terrorism.

Jag har tidigare noterat att inte heller regeringen har haft någon klar linje i informationssäkerhetspolitiken. Det är i och för sig lovvärt att Juholt och Malmström intresserar sig för informationssäkerhetspolitiken. För få gör det. Det hade dock varit intressantare och mer konstruktivt om de hade tagit sin utgångspunkt i behovet av vardagssäkerhet när vi använder IT och Internet till nästan allt.

Vi ska akta oss för att underskatta hoten. Företag och myndigheter har dock i första hand inte behov av statliga IT-säkerhetsmyndigheter som mest funderar på hot från krig, terrorister eller organiserad brottslighet. De har vardagligt ansvar för sina system, ofta i verksamheter med höga krav på drift- och informationssäkerhet. Det finns också företag och konsulter som kan ge stöd. Juholt bör vara försiktig när han ska sätta ”press på hård- och mjukvarutillverkare”. Exakt hur ska det gåt till? Regler och krav, som snabbt blir omoderna, riskerar att hämma ett effektivt säkerhetsarbete eller att nya säkerhetstjänster och säkerhetsprodukter tas fram.

Det är dags att informationssäkerhetspolitiken börjar handla om vår vardagliga användning av IT. Utan ett säkerhetsarbete på den nivån kan vi aldrig skydda oss mot de avancerade hoten.

Riksdagen måste ändra om datalagringen

2011-02-10 11:02:45

Det har varit förvånansvärt tyst om datalagringsdirektivet. Frågan om det ändrar sig när riksdagsomröstningen om regeringens proposition närmar sig. Integritetsfrågorna har stått i centrum. I propositionen blir det andra priset för datalagringsdirektivet synligt. Det blir dyrt och krångligt, särskilt för de svenska operatörerna.

Kostnaderna för trafikdatalagringen vältras till största delen över på operatörerna. Investeringarna kan uppgå till över en miljard kronor enligt branschen. Sedan rullar det på med 364 miljoner kronor om året. Även om det är svårt att beräkna innan lagen är på plats, lär kostnaderna i alla fall inte främja utvecklingen användningen av Internet och informationsteknik i Sverige.

I andra länder tar staten ett större ansvar för kostnaderna. Det är rimligt. Riksdagen bör ändra regeringens förslag och följa Storbritanniens exempel. Där står staten för full kostnadstäckning.

Ett argument från den förra och den nuvarande regeringen har varit att dessa data ändå sparas av operatörerna själv. Teknik- och marknadsutvecklingen innebär att operatörerna kan rationalisera sin verksamhet och erbjuda bättre och billigare tjänster. Ett sådant exempel är fasta priser (på engelska flat rate). Det minskar behovet av att lagra trafikuppgifter och därmed innebär förslaget i praktiken att kostnader, som annars hade försvunnit, kvarstår för operatörerna i Sverige.

Det blir dessutom extra dyrt för de svenska operatörerna. Med regeringens förslag läggs ytterligare krav på dem, utöver det som EU-reglerna kräver. Fler uppgifter ska lagras och de måste ha personal i jour som kan svara polisen dygnet runt. Det gör det dubbelt så dyrt att vara operatör i Sverige jämfört med flera andra EU-länder som inte har särkrav.

Förslaget innebär att reglerna ska gälla från den 1 juli 2011, utan övergångsbestämmelser. Även om innebörden av EU-reglerna har stått klar en lång tid så finns det många osäkra punkter.

Den närmast sörjande myndigheten Post- och telestyrelsen var så osäker att deras interna projekt om frågan att de ”valde att frysa hela projektet” i väntan på propositionen. Det är inte god politik att förvänta sig att operatörerna ska ta på sig kostnader för miljoner när regeringens egen myndighet inte vågar gå vidare med frågan.

Att kräva att operatörerna på några månader ska anpassa sina system är orimligt. Riksdagen bör ompröva detta och ge en rimlig tid för införandet.

Justitieutskottet arbetar just nu med frågan. Riksdagen röstar den 16 mars.

Se även debattartikel i Computer Sweden.

Skapa enklare regler för offentlig upphandling

2011-02-10 11:02:43

I dagarna damp det ner en grönbok (diskussionsdokument) från kommissionen om en modernisering av EU:s politik för offentlig upphandling. Vid årsskiftet drog även regeringens utvärdering av upphandlingsregelverket igång. Med andra ord pågår nu en översyn av hela regelverket för offentlig upphandling både på EU-nivå och på nationell nivå.

Så vad vill man uppnå med dessa utredningar? Vad är problemet och varför vill man ”modernisera” direktiv som bara är cirka fem år gamla? Vår egen svenska lag om offentlig upphandling (LOU), som bygger på EU-direktiven, har endast varit i kraft i tre år och de senaste ändringarna ägde rum i somras och gav Konkurrensverket rätt att utdöma böter mot upphandlare som inte sköter sig.

Vad det handlar om är inte att direktiven är gamla utan att man anser att den effekt som man avsåg med reglerna inte uppfylls. Skattepengar ska användas på ett effektivt sätt och det finns en skepsis om regelverket för offentlig upphandling lever upp till det. Det ligger mycket i det. Men det är mer än så. I Europa har man genom EU:s tillväxtstrategi 2020 pekat ut offentlig upphandling som en viktig faktor för att åstadkomma högre tillväxt i Europa. Det är inte bara en bristande effektivitet i den offentliga upphandlingen och en låg gränsöverskridande upphandling som ska åtgärdas (endast cirka 2 procent av de offentliga kontrakten går till ekonomiska aktörer från andra medlemsstater enligt kommissionens gen bedömning). Det handlar även om att bygga upphandlingsregler som bidrar till att utveckla innovationer och främja miljö- och sociala mål.

I detta arbete är det viktigt att värna de små företagens intressen. De brukar alltid finns med i diskussionerna men i slutändan glöms de ofta bort. Vi kommer att arbeta stenhårt för att företagarperspektivet inte negligeras. Det finns 900 000 företag i Sverige och av dem är 96 procent enmansföretag och mikroföretag (mindre än tio anställda). Att åstadkomma en effektivare offentlig upphandling handlar inte enbart om upphandlare utan minst lika mycket om företagen som levererar. Lagen måste göra det enkelt för småföretag att delta i offentliga upphandlingar. Om fler företag deltar i upphandlingar stärks konkurrensen och skattepengarna används effektivare. Alla vinner på bättre och enklare regler.

En fjärde storstad!

2011-01-28 03:01:37

I höst får Sverige en ny storstad, då Uppsala når över den magiska gränsen 200 000 invånare. Med två av Sveriges fyra storstäder i en och samma region skapas nya möjligheter för hela Stockholm-Uppsalaregionen som med god fart är på väg mot att bli en enda internationell storstad.

Poängerna med en storstad är flera – dit söker sig människor med kreativitet, driv och specialkompetens, dit söker sig företag och kapital, och där utvecklas kunskap, företag och nya tjänster. Därtill är storstaden både miljövänlig och lönsam.

Men det är företagen som skapar tillväxten, även om den offentliga sektorn lägger en viktig grund. I företagen skapas resurser genom nya och effektivare produktion av idéer, varor och inte minst tjänster. Huvudstadsregionen ligger här främst i Sverige.

Alla medborgare och politiker vinner på att kakan växer och att mer finns att fördela. Och något nollsummespel är det inte - om tillväxten är stor nog, så kan lyckliga politiker både sänka skatterna och leverera mer offentligt finansierad välfärd. Men det kräver goda förutsättningar för både företag och företagare! Det gäller att vårda gässen som värper guldägg!

Prognoserna visar att Stockholmsregionen kommer att växa med minst ett Göteborg till 2030. Även lillebror Uppsala har potential att växa med ett Enköping på 10 år. Nu gäller det för både företag, organisationer, politik, akademi och förvaltning att staka ut framgångsvägen. Vår internationellt konkurrensutsatta region måste både våga och vilja bli vinnare. Nationellt och internationellt!

Vid Distinget 8 februari samlas därför ett par hundra företagare och företrädare från hela regionen, liksom politik, akademi och förvaltning för att diskutera hur vi kan ta vara på dessa nya möjligheter och just skapa en huvudstadsregion i världsklass.

Grundtipset är att två storstäder visar sig vara bättre än en. Om de vågar vara litet olika, men siktar på att samarbeta och komplettera varandra.

Välkommen till den nya storstaden redan 8 februari!

IT-ministern underskattad

2011-01-24 12:01:38

Det har diskuterats en del om att regeringen är för stor. Maktfördelningen och partiernas styrka kommer naturligtvis att få konsekvenser för regeringsarbetet och Allianssamarbetet. När Dagens Nyheter funderar på ledarsidan råkar tidningen dock avslöja ett visst mått av otidsenlighet.

Enligt DN är det oklart vad IT- och regionminister Anna-Karin Hatt ska göra ”annat än att twittra och hålla tal om Internets förträfflighet.” DN har analyserat och kommit fram till att C (och KD) har förlorat inflytande över tunga sakfrågor, liknande resonemang förs av SvD. Det beror väl på hur man ser det.

Hatt har ansvar för regleringen av marknaden för elektronisk kommunikation. Bara i Sverige skapades det intäkter om över 50 miljarder kronor på den marknaden enligt Post- och telestyrelsen. IT-sektorn står för 5 procent av EU:s BNP, med ett marknadsvärde på 660 miljarder euro per år, men bidrar med betydligt mer till den totala produktivitetsökningen (20 procent direkt från IT-sektorn och 30 procent från IT-investeringar, enligt EU-kommissionen). Nettoomsättning för den svenska IT-branschen var 2006 496 miljarder kronor.

Även om tekniken och branschen är viktiga så är informationsteknikens påverkan på den ekonomiska och sociala utvecklingen det som är viktigast. Den ger upphov till nya politiska frågeställningar som få politiker hittills har hanterat väl.

Stundtals har det varit dramatiskt. Riksdagsledamöter har gråtit i kammaren och hotade att fälla en regering med egen majoritet. FRA-debatten var en direkt följd av att IT har förändrat förutsättningar för vår kommunikation. Nätet har blivit vår vardag. Fildelningen skickade ett nytt svenskt parti till Europaparlamentet. Bodströmsamhället var Socialdemokraternas, föga imponerande, bidrag till debatten om informationssamhället. Regeringen Reinfeldts hantering av datalagring och integritet lämnar också en del att önska. Förhoppningsvis kan ett statsråd med kunskap om informationsteknikens samhällspåverkan bidra till en sakligare och mer insiktsfull debatt.

En IT-minister ger hopp om att de viktiga sakfrågorna om Internet, elektronisk kommunikation och de tillväxtbranscher som hör till får tillräcklig uppmärksamhet. En minister som utvecklar en personlig förståelse för förändringarna i informationssamhället kanske kan stävja de vildaste idéerna från Justitie- och Försvarsdepartementen. Förhoppningsvis kan IT-ministern också bidra till en konstruktiv debatt om öppenhet, integritet och frihetsfrågorna på nätet och i andra verksamheter som omvandlas av informationstekniken.

Hatts ”tal om Internets förträfflighet” har tagits emot väl av dem som intresserar sig för IT-politik. Även om inte ledarredaktionerna ger mycket för IT-politiken så välkomnar vi Hatts ambition med en digital agenda för Sverige. Regeringen och myndigheterna kan göra mycket för att förbättra förutsättningarna för informationssamhället, även om en hel del ska lämnas till marknaden.

Huvudstadsregionen växer så det knakar

2011-01-24 10:01:32

Skatteverket har städat i befolkningsregistret och därför visar SCB på en befolkningsminskning för 2010. I själva verket fortsätter Stockholms län att växa dramatiskt. Enligt DN rör det sig om 34 000 fler invånare under året som gick.

Den forskningsrapport som presenterades av Institutet för näringslivsforskning, IFN i förra veckan, och där bland andra IT- och regionminister Anna-Karin Hatt medverkade, visar tydligt att stora städer fungerar som tillväxtmotorer för den nationella tillväxten. Urban koncentration och branschkoncentration är viktiga förutsättningar för att en modern ekonomi ska kunna fortsätta att utvecklas.

För att förklara sambandet mellan städer och tillväxt talade forskarna om agglomeration, dvs koncentration av något fenomen till ett begränsat område. Det kan röra sig om verksamheter som är koncentrerade i städer, där själva staden som sådan ger de agglomerativa fördelarna genom att erbjuda tjänster, råvaror och arbetskraft. Det kan också handla om företag som samlas på en plats med andra företag inom samma, eller en relaterad, näringsgren. I båda fall kan den geografiska koncentrationen bidra till en ökad produktivitet.

Dynamiska och koncentrerade miljöer/städer karaktäriseras av högre boendekostnader och högre löner än i mer perifera områden. Enligt forskningen är detta en naturlig effekt av agglomeration och bör av effektivitets- och tillväxtsynpunkt inte ”korrigeras” av politikerna. Utan dessa ingredienser riskerar framgångsrika städer att stagnera.

Kraftfulla policyåtgärder inom infrastruktur, bostadsmarknad, entreprenörskap, humankapital och kluster är enligt forskarna av stor betydelse för dynamiska städer. För Stockholmregionens del är de två förstnämnda områdena högprioriterade till följd av stor trängsel i transportsystemet och en stor bostadsbrist.

Därför är det bra att forskningen styrker att utbyggd infrastruktur och kollektivtrafik i expansiva regioner är tillväxtfrämjande och kan göra storstadsmiljöer mer attraktiva. Men också att utbudet av bostäder har stor betydelse. Sambandet mellan antalet invånare och antalet bostäder i en stad eller region är starkt. Ett begränsat utbud av bostäder dämpar expansionen av städer och kan i sin tur kan hämma tillväxten.

Storstäderna, framför allt Stockholm, har fått en ökad betydelse för Sveriges konkurrenskraft och tillväxtmöjligheter. För att optimera Sveriges ekonomiska tillväxt bör därför politikerna satsa på Stockholm och de övriga storstäderna. Det gäller särskilt infrastruktur och bostäder.

Innovationsutredning utan innovation

2011-01-10 10:01:29

I september överlämnades den så kallade Innovationsupphandlingsutredningen (SOU 2010:56) till näringsminister Maud Olofsson. Uppdraget var att utreda förutsättningarna för offentlig innovationsupphandling (att upphandlingar genomförs så att inte nya idéer utestängs på grund av att de ännu inte etablerats på marknaden) i Sverige och lämna förslag till att öka tillämpningen av innovationsupphandling. Men så mycket innovation finns inte att hitta i utredningen och förslagen lämnar en hel del i övrigt att önska.

Det är givetvis bra att titta på möjligheten att öka innovation i upphandling.
Innovation handlar om att tänka nytt och det behövs på ett område som offentlig upphandling. De konkreta förslagen i utredningen handlar mycket om fler regler. Det föreslås t.ex. en bestämmelse som innebär att upphandlare ”bör” ta innovationshänsyn i upphandlingen efter modell från upphandling med miljö- och sociala hänsyn. Man föreslår också en ny lag om s.k. förkommersiell upphandling för forsknings- och utvecklingstjänster.

Frågan är varför man tror att det behövs mer regler och lagar för att skapa bättre förutsättningar för ett mer innovativt upphandlingsklimat. Fler regler är nog det sista upphandlingsområdet behöver och det är svårt att se att det skulle bidra till mer innovation. Det vore däremot ändamålsenligt att arbeta för att innovationer främjas vid offentliga upphandlingar som genomförs inom ramen för befintliga upphandlingsregler i LOU – funktionsupphandling, konkurrenspräglad dialog, alternativa anbud, m.m. Vissa branscher använder funktionsupphandling ofta, t.ex. byggbranschen men även inom infrastruktur.

Fler upphandlingsregler innebär också ökade arbetsinsatser för såväl myndigheter som leverantörer och kan vara svårt att förena med målsättningen om att få färre och enklare regler för små och medelstora företag. Direktiven för utredningen anger tydligt att möjligheten att delta i innovationsupphandling för små- och medelstora företag särskilt ska belysas. Utredaren nämner att små innovativa företag kan komma att känna av ökade anbudskostnader t.ex. på grund av ökade krav och mer mångfacetterade urvalskriterier, men att detta skulle uppvägas av den samhälleliga vinsten av den ökande konkurrensen. Det rimmar dåligt med hur anbudsgivarna ser på saken. Dessutom går det stick i stäv med den nytillsatta utredning som fram till 2012 ska utvärdera hela LOU och titta på om omfattningen av regelverket verkar negativt i förhållande till den ekonomiska effektiviteten.

En annan sak man missar är att belysa hur förslagen hänger ihop med regeringens tjänsteinnovationsstrategi. Utredningen skriver att det finns problem avseende tjänsteinnovationer och immaterialrätter men utvecklar inte hur det slår. Hanteringen av de icke-materiella tillgångarna i samband med innovationer kan få mycket stor betydelse för möjligheterna att göra innovationer till affärer.

Att snusa eller inte snusa - det är EU:s fråga...

2010-12-22 10:12:50

I Sverige är vi lyckligt lottade – vi får bestämma själva och har rätt att snusa precis när och hur mycket vi vill. Så är det inte i resten av EU. Där får man röka och tugga tobak och ibland till och med röka på om man vill, men inte snusa. Att rökförbudet på restauranger nu sprider sig över hela EU tycker jag är underbart, det höjer min personliga trivsel och smakupplevelse. Samtidigt är det tillåtet att sälja cigaretter överallt, eftersom det är upp till konsumenten att avgöra om han eller hon vill riskera sin hälsa och ta en cigarett. Men denna frihet gäller inte snus, för det har EU förbjudit.

Jag tycker att snusets dåliga eller goda sidor är tämligen ointressanta. Det intressanta är att tobaksprodukter över lag är godkända för konsumtion, försäljning och distribution i alla EU:s medlemsländer. Det finns inte ett enda land som förbjudit tobakskonsumtion trots att lungcancer är en av de vanligaste cancerformerna som kostar samhället enorma summor. Ändå är en ynka tobaksprodukt, det svenska snuset, stört förbjudet i hela resten av EU. Inte ens i stora snusländer som Danmark eller Finland får snus säljas.

Det är denna diskriminering som fått Handelskamrarna att besvara en remiss om EU:s tobaksdirektiv. Normalt sett uttalar sig Handelskammaren inte om frågor som är så branschspecifika, men eftersom det handlar om att den fria rörligheten på EU:s inre marknad helt åsidosätts är jag glad att vi tar ställning. EU:s regelverk måste baseras på regler som gör att alla produkter behandlas på samma sätt i alla länder.

Vill du att fler ska få bestämma själv? Då kan du skriva under Europaparlamentarikern Christofer Fjellners upprop på nätet: eusnus.se.

Tydliga mål ger resultat

2010-12-20 04:12:19

Skatteverket och Stockholms stad kommer i topp i årets rankning av myndigheters och kommuners e-förvaltning. Arbetet går framåt. Det återstår dock en hel del för IT-ministern Anna-Karin Hatt att göra. Förhoppningsvis är hennes initiativ om Digital agenda för Sverige ett gott tecken.

Handelskammarens rapport om e-förvaltning visar att några områden tjänar på att regeringen ger tydliga mål och styr arbetet. Resultaten märks främst för e-fakturor, men även inom informationssäkerhetsområdet (även om 28 myndigheter inte verkar följa den gällande föreskriften till fullo).

Har regeringen varit otydlig visar det sig också. EU-kommissionen höll på att dra Sverige inför domstol på grund av dåligt genomförda EU-regler om tillgången till data från den offentliga förvaltningen. Följaktligen har myndigheterna inte arbetat så hårt med frågan: 21 av 31 myndigheter publicerar inte information om villkor och avgifter för offentliga data. Vår undersökning visar också att nästan två tredjedelar av kommunerna uppger att de inte vet om de har information som omfattas av den nya lagen som gäller på området. Tydligare mål och krav kan nog fungera inom fler områden.

Med ett starkare mandat på IT-området än något statsråd har haft är förstås förväntningarna på Hatt stora. I förra veckan aviserades att regeringens IT-råd inte skulle förlängas och att en ny statssekreterargrupp ska ta sig an IT-frågorna. Handelskammaren efterlyser konkreta åtgärder och reformer, inte fler visioner och mål satta åratal framåt i tiden. Hatts samordningsansvar förpliktigar. Hon måste se till de andra statsråden tar ansvar för IT-frågorna inom sina områden.

Hur gick det då för Hatts egen myndighet Regeringskansliet i undersökningen? Tyvärr vet vi inte det då Regeringskansliet inte har lämnat svar i någon av de tre e-förvaltningsundersökningar som Handelskammaren har gjort sedan 2008.

Läs mer:
chamber.se/e-index-2010

Extramaterial till årets e-förvaltningsrapport:
Stockholms Handelskammares e-förvaltningsindex
Bredbandskrav för webbplatser och e-tjänster
Går webbplatsen att nå?
Tillgänglighet för webbplatser

Kärnkraftsdebatt utan kärna

2010-12-17 02:12:26

Den politiska diskussionen om kärnkraft går upp i varv samtidigt som den svenska kärnkraften går på lågvarv i bistra vintertider. De flesta vet ungefär hur debatten ser ut vid det här laget, lösningen likaså. Utan en blocköverskridande överenskommelse om viktiga delar av energipolitiken, särskilt kärnkraften, riskerar vi att stå utan både utan värme och investeringsvilja.

En artikel i DN lyfter fram att Sverige är sämst på att använda de kärnkraftverk som är i drift. Finland ligger i topp. En förklaring som lyfts fram är att de finska reaktorägarna har kunna planera långsiktigt. Trots en historisk uppgörelse inom regeringen 2009 så finns det viktiga hinder för kärnkraften i Sverige.

Medan den svenska kärnkraftsdebatten mest tycks handla om själva debatten i dessa dagar händer det faktiskt något där ute i den kalla verkligheten. The Economist belyser den senaste utvecklingen med små reaktorer. Sådana har länge använts till exempel ombord på fartyg och ubåtar. Kanske kan mindre reaktorer användas för att lösa några av klimat- och energiutmaningarna? De som är för lyfter fram fördelar vad gäller kostnader och säkerhet.

Sverige satsar förhållandevis lite på forskning om kärnkraft och de långa åren med begränsningar för forskningen har gjort att vi kanske ligger efter. Regeringen har tagit stora interna kliv i kärnkraftsfrågan. Det är dags att gå vidare.

Ett ansvar vilar också på de delar av oppositionen som menar allvar med att ta ansvar för energipolitiken. En långsiktig och parlamentariskt bred uppgörelse behövs. Under tiden kanske regering och riksdag kan utöka satsningarna på forskning på modern kärnkraft.

Den ytliga kärnkraftsdebatt som vi nu kan ta del av ger oss varken förtroende eller vittnar om ansvarstagande för en de viktigaste politiska utmaningar som Sverige har.

En pendlares klagan

2010-12-15 01:12:44

Den virtuella tremiljonersstaden Stockholm med omgivningar lider av vinteråksjukan. Det går ju inte direkt som tåget, när man försöker pendla. Ibland måste man därför spy litet galla, det ingår i sjukdomsbilden.

Förra vinterns tågkaos vållade, med viss eftersläpning, en febril byråkratisk aktivitet. SJ och Banverket listade åtgärder, Trafikutskottet höll hearings, man mätte försenade tåg (men teg om de inställda), vi räknade ut produktionsbortfallet (minst tre miljarder) och alla lovade att det inte skulle upprepas.

Och nu vet vi hur det blev. Alla kan följa läget på www.senatag.se. Bara mellan 1 och 8 december var 114 tåg mer än fem minuter försenade och 45 tåg inställda på sträckan Uppsala-Stockholm, en av rikets mest belastade fjärrpendlarsträckor. I motsatt riktning var det 55 försenade och 36 inställda tåg. Ni kan föreställa er samtalsämnet på de blåsiga perrongerna …

Ändå är vi pendlare ett luttrat och tåligt släkte. Vi bor i mysiga städer som Uppsala, Strängnäs eller Enköping, men väljer att pendla för att bidra till den dynamiska utvecklingen i huvudstadsregionen. Eller vi väljer att bo bekvämt i närförort eller kranskommunerna - men befinner oss ändå så långt borta så fort vintern slår till. Vi var kanske irriterade förra vintern, men nu är vi förbannade.

Och varför har då inget hänt?

Man kan ana flera förklaringar bakom alla dimridåer. En är att SJ håller på att byta affärsfokus och överge pendlarna, alltså sker inga kraftfulla satsningar där. En annan är att Trafikverket och SJ inte gjort, hunnit med eller tillräckligt prioriterat de utlovade åtgärderna. En tredje kan vara för lama satsningar från staten på drift, underhåll och nödvändiga investeringar.

Men det finns en fjärde aning som allt mer smyger sig på – det kanske inte finns någon som vet hur man ska komma till rätta med problemen? I värsta fall heller ingen som riktigt vill?

Då faller ansvaret tungt tillbaka på regeringen. Nu är det dags för handlingskraft för en fungerande infrastruktur i huvudstadsregionen. Något mera rundsnack köper inte vi pendlare.

Ett stort steg närmare EU-patent

2010-12-14 05:12:23

Att få patent på en uppfinning på den europeiska marknaden är kostsamt. EU-kommissionen har uppskattat att registrering av patent på den europeiska marknaden är minst tio gånger dyrare än i USA och Japan. Detta beror främst på att en sökande av patent i Europa måste bekosta översättning till varje enskilt nationellt språk där patentet skall gälla.

För att överkomma dessa höga kostnader har diskussioner länge förts om att införa ett EU-patent. Kommissionen föreslog detta redan för över tio år sedan, men förhandlingarna har under åren gått i stå då länderna inte kunnat enas om vilka språk som ska vara giltiga för en ansökan. Italien och Spanien har orubbligt motsatt sig det senaste förslaget där engelska, tyska och franska föreslås bli officiella språk och kallat detta förslag för diskriminerande och odemokratiskt, då franska och tyska företag får en fördel.

Därför har Sverige nu tillsammans med nio andra EU-länder, däribland Tyskland och Frankrike, begärt att EU-kommissionen ska föreslå ett fördjupat samarbete på patentområdet. Ett ”fördjupat samarbete” är en mekanism som i enlighet med artikel 20 i EU-fördraget öppnar för en grupp av länder att gå vidare med ett internt samarbete när några få länder blockerar en fråga med veto.

Handelskammaren välkomnar förslaget då ett EU-patent bör ingå som en naturlig del i den inre marknaden. För svenska företag är EU-patentet en oerhört positiv skapelse då kostnader för ansökan och årliga registreringsavgifter kommer att bli betydligt lägre. Speciellt små och medelstora företag kan dra nytta av ett EU-patent då dagens patenteringskostnader kan avskräcka de flesta innovatörer med begränsad budget.

Förhoppningsvis kommer dock samarbetet att gå längre än den gemensamma registreringsprocessen och även omfatta etablering av en europeisk patentdomstol. Det är ohållbart att företag idag måste gå till nationell domstol, då det medför att patentinnehavare kan behöva driva ett flertal rättsprocesser vid vitt skilda domstolar på en och samma gång. Det innebär höga kostnader liksom osäkerhet och diskrepans, då olika domstolar kan göra olika bedömningar.

Det finns flera länder som ännu inte begärt fördjupat samarbete men som ändå är beredda att senare ansluta sig. Även om Spanien och Italien i dagsläget vägrar acceptera förslaget, kan de i slutändan ändå välja att vika ned sig. Begäran om ett fördjupat samarbete visar nämligen inte bara att initiativtagarna anser att EU-patentet är viktigt för Europas företagsklimat, utan även att de inte accepterar Spaniens och Italiens motstånd mot en process som kommer att gagna europeiska företag. EU-patentet ska inte få gå i stöpet på grund av sårad stolthet i språkfrågan.

Jämtland starkare än Stockholm?

2010-12-14 03:12:11

I dag presenterade SCB utfallet för de regionala räkenskaperna för år 2008. På grund av det breda materialet blir tyvärr eftersläpningen så lång att konjunkturen hinner både gå ned och upp innan resultatet presenteras.

2008 var ett speciellt år. Året inleddes med att den goda tillväxten 2004-2007 dämpades något till följd av en svagare internationell konjunktur. Sedan kom tvärbromsen med den internationella finanskrisen som följde i spåret av investmentbanken Lehman Brothers fall i september. Detta fördjupade konjunkturnedgången och vi gick in i en lågkonjunktur. Sveriges BNP-tillväxt för 2008 blev negativ, - 0,6 procent.

På regional nivå är bilden splittrad. Hälften av våra län redovisar en positiv volymökning av bruttoregionprodukten, BRP, medan den andra hälften redovisar en negativ utveckling. Mest ökade BRP i Jämtlands län, med hela 5,4 procent, samtidigt som Stockholms län redovisade en måttlig ökning på 0,5 procent. Störst minskning av bruttoregionprodukten redovisade Skåne län med - 4,9 procent.

Det är dock viktigt att se vad som döljer sig bakom siffrorna. Jämtlands stora uppgång förklaras till stor del av att länet hade en negativ BRP-utveckling 2007 (- 4,1 procent) som snabbt kunde vändas när länets el- och skogsbransch fick en kraftig uppgång. Stockholm bromsade in från en mycket stark tillväxt på hela 5,3 procent 2007.

Det bör poängteras att alla 21 län är viktiga för Sveriges utveckling och tillväxt. Olika näringslivsstruktur i regionerna medför dessutom att länen sprider ut sig över konjunkturcykeln. Det gör att några län kan agera stötdämpare i en nedgång samtidigt som andra kan agera draglok när konjunkturen åter tar fart. Det är bra att inte ha alla ägg i en och samma korg.

Stockholms län har dock en särposition med sin storlek och stora branschbredd. Drygt 29 procent av Sveriges totala bruttonationalprodukt skapas här. Stockholm spelar därför, tillsammans med de övriga storstadsregionerna, en avgörande roll både för konjunkturnedgångarnas djup och för uppgångarnas styrka.

Sverige behöver därför en kraftfull storstadspolitik för att vi ska kunna stå starka i den allt hårdare internationella konkurrensen. Det handlar bland annat om en bostadspolitik för snabbväxande städer, satsningar på transportinfrastrukturen men också om att skapa ett gynnsamt klimat för kreativitet, innovationer och tillväxt. Storstadsregionerna har stor betydelse för allas vårt välstånd och Sveriges framtid.

Äntligen, Konkurrensverket!

2010-11-30 02:11:17

Kommuner ska inte konkurrera med det privata näringslivet. Men trots att runt 100 ärenden har kommit in till Konkurrensverket (enligt Dagens Industri), så har verket hittills valt att ligga lågt. Nu tycks dock en välkommen vändning vara på väg. Konkurrensverkets generaldirektör Dan Sjöblom aviserar i Dagens Industri i dag att verket efter nyår går till domstol i ett antal ärenden som rör offentlig säljverksamhet och osund konkurrens.

Sjöblom uttalar detta i samband med en enkät som Dagens Industri presenterar i dag, om kommuner som agerar osunt i konkurrens med företag. Svaren visar att 15 procent av landets företag anser att osund konkurrens och brister i offentlig upphandling är ett hinder för tillväxten.

Det hade inte varit förvånande om siffran skulle ha varit högre. Enkäten är en viktig indikator på hur många kommuner agerar när det gäller drift av offentlig säljverksamhet och hur det påverkar företagarna. Svaren säger också en hel del om hur låsta många företag känner sig, då kommunen, samtidigt som den skapar hinder för näringsliv och tillväxt, också är en viktig uppdragsgivare.

Problemet med osund konkurrens är viktigare för många företag än frågor som skatte- och momsregler, som är vanliga klagomål i näringslivet. I små kommuner blir problemet med konkurrens från kommunen en avgörande faktor för vilka företag som överlever. Därför kommer problemen som finns sällan upp till ytan.

Konkurrensverkets generaldirektör pekar på en viktig pusselbit för att komma till rätta med detta – sanktioner. I den nya lagen har man visserligen efter många år infört den stora nyheten att en kommun kan förbjudas att bedriva en viss verksamhet som snedvrider konkurrensen. Men domstolen kan bara förbjuda kommunen att fortsätta med sitt agerande, den kan inte retroaktivt ålägga kommunen en påföljd för olaglig konkurrens. En kommun som inte upphör med verksamheten efter ett förbud kan åläggas vite, men den kan inte tvingas betala skadestånd för en skada som redan skett. Det innebär alltså att man glömmer det som varit och kommunen har därför inte har mycket att förlora att fortsätta sin verksamhet.

Det kanske vore att önska för mycket av den nya lagen att kräva även sanktioner i efterhand. Det viktigaste är nu att det lagrum som finns tillämpas på bästa möjliga sätt. Nu uppger Dan Sjöblom att Konkurrensverket ligger i startgroparna för att väcka talan i ett tiotal av de cirka 100 ärenden som verket fått in. Det är på tiden. Handelskammaren har länge påpekat vikten av att så snart som möjligt få ut praxis på detta område, vilket vi nu får medhåll i av Sjöblom. Låt oss nu hoppas att verket även vågar väcka talan i de ärenden som är mer osäkra och ligger i gränsområdet för det uppenbara.

Leve julhandeln

2010-11-30 02:11:18

Ljusen, glittret och tomtarna är på plats i skyltfönstren och presentförpackningarna fler än någonsin. Många är som galna i handeln, men inte alla. Lagom till julskyltningen hölls i lördags den traditionsenliga kampanjen ”Buy Nothing Day”. I olika länder, bland annat här i Sverige, uppmanades människor som ”fått nog av shopping- och konsumtionshets” att låta bli att handla i 24 timmar.

Det är alltid bra med en tankeställare. Buy Nothing Day finns till för att skapa funderingar: Måste jag handla adventsglöggen, en ny balkongbelysning och en massa julklappar?

Nej, det är klart att jag inte måste. Min privatekonomi skulle garanterat vinna på att jag lät bli. Jag blir säkert inte gladare av alla inköp heller.

Men gör jag samhället något slags tjänst om jag slutar handla?

Nej, tvärtom. När man handlar kommer pengar i rullning, vilket leder till fler arbetstillfällen och mer pengar in i skattekassan. Allas våra inköp av varor och tjänster är grunden för den skattefinansierade välfärden. Vår konsumtion är också grunden till handel över landsgränserna. Det behöver världen mer av, inte mindre. Om man vill påverka världen i en bättre riktning bör man istället vara noga med vad man handlar. Som konsument har man goda möjligheter att göra de medvetna val man önskar.

Det tycks dock inte bli någon risk för minskad handel denna jul heller. Julhandeln beräknas enligt Svensk Handel omsätta runt 65 miljarder i år. Från varuhus till marknadsstånd rullar pengarna in och slussas vidare till arbetstagarnas bankkonton och till skattekassan. Det är också nu som många ungdomar får sin första kontakt med arbetsmarknaden och det är ingen slump. Brevsorterare, paketinslagare och marknadsbiträden får inte jobb för att företagen är snälla, utan för att vi köper julkort, leksaker och chokladkolor som aldrig förr.

Visst är det rätt hysteriskt i affärerna i julklappstider och man kan verkligen fundera på om alla julklappar egentligen behövs. Men när plånboken är tom efter julhelgen och släktingarna missnöjda med sina presenter, kan man ändå glädja sig med att ha bidragit till välfärd och världsutveckling.

Stockholm visar vägen till rekordstark tillväxt

2010-11-29 03:11:11

SCB presenterar i dag rekordstarka siffror för svensk BNP och den ekonomiska utvecklingen fortsätter kraftigt i positiv riktning. Den starka inhemska konsumtionen tillsammans med stora lager och ökade investeringar bidrar till att BNP för tredje kvartalet 2010 steg så kraftigt jämfört med motsvarande period 2009. De starka siffrorna är visserligen en reaktion på den kraftiga försämringen som skedde under 2009, men återhämtningen har ändå skett väldigt snabbt.

Stockholm leder denna utveckling. Handelskammarens Stockholmsbarometer för tredje kvartalet 2010 visar hur konjunkturen också i Stockholms län går som tåget (under sommartid). Tillväxttakten är nästan på samma nivåer som under blomstrande högkonjunktur 2007. Vid sidan av stark detaljhandel och privata tjänstenäringar tar nu också byggindustrin ordentlig fart i takt med den starka efterfrågan på nya bostäder. Med ökad efterfrågan och fler ekonomiska aktiviteter ökar också antalet anställda i näringslivet. Jobbtillväxt sker för andra kvartalet i följd efter att ha konstant försämrats under två års tid. Nya jobb förväntas särskilt i byggindustrin, databranschen och handeln med motorfordon.

Enligt Stockholmsbarometern har Stockholms län under 2000-talet ständigt haft en bättre tillväxttakt än Sverige som helhet, bortsett från två år strax efter IT-kraschen. Stockholm har därmed en lång tradition av att driva på hela Sveriges utveckling i rätt riktning. Det har varit särskilt påtagligt i samband med den senaste krisen då Stockholmstunga tjänstesektorn tydligt klarade sig bättre än industrin.

Den starka utvecklingen för Stockholm och Sverige har till stora delar möjliggjorts av sunda statsfinanser, positiv framtidstro, ökad sysselsättning och, vid sidan av den redan starka inhemska marknaden, nu också ökad export.

Men trots att den svenska och stockholmska ekonomin mår bra, finns det orosmoln på himlen. Åtstramningar som planeras i många länder kan bromsa in den globala återhämtningen, vilket skulle få tydliga konsekvenser för ett öppet, litet land som Sverige. Risken för ny finansoro är fortfarande påtaglig när PIIGS-länderna tar itu med sina statsfinanser och i vissa fall blir beroende av stöd från andra länder. Dessutom är de svenska hushållens skuldsättning en osäker faktor som bidrar till spekulationer om hur stora problemen kan komma att bli ifall Riksbanken inom en snar framtid tvingas öka räntan påtagligt.

Men fram till dess njuter vi av utvecklingen i dag. Stockholm leder Sverige mot ljusare tider.

Pirate Bay-domen är fortfarande ointressant

2010-11-26 02:11:37

Dagens dom i Pirate Bay-målet ändrar egentligen inte så mycket, annat än för dem som direkt berörs av processen. Den bredare och intressantare frågeställningen kvarstår: hur ska vi reformera upphovsrätten?

Daniel Westman sammanfattar elegant problematiken och behovet av en bibehållen med reformerad upphovsrätt i Aftonbladet:

– Det paradoxala är att upphovsrätten inte har fått bort de olagliga tjänsterna, men försvårat för de lagliga. Det behövs att lagstiftarna är med och underlättar för de lagliga alternativen.

Det är också viktigt att komma ihåg att upphovsrätten har stor betydelse för andra områden än musik och film. Här måste debatten på allvar breddas.

Egentligen hade det räckt med att publicera Kommentaren från den förra domen i Pirate Bay-målet från den 17 april 2009. Handelskammaren understryker dock kraftfullt att Regeringskansliet under tiden har hunnit remittera det betänkandet från den utredare vars direktiv nämns i texten.

Pirate Bay-domen är ointressant

Publicerad den 17 april 2009

Det blev fällande domar i Pirate Bay-målet. Stohejet kring målet döljer de större och intressantare frågorna. När den amerikanske Internetpersonligheten Vint Cerf, ofta kallad Internets far, besökte Handelskammaren sammanfattade han problemet:

– Webbanvändning bygger på att man kopierar filer från en plats till en annan och upphovsrätten bygger på att man har rätt att bestämma över vem som får göra kopior – så det finns en grundläggande konflikt i hela strukturen.

Vi måste hitta nya ekonomiska modeller för att ersätta rättighetsinnehavarna som fungerar på Internet. Det är den viktiga frågan som döljs bakom röken och dammet kring Pirate Bay-rättegången.

Först och främst: Fildelning som teknik är viktig och användbar. Åtgärder inom området måste utformas försiktigt och noggrant så att möjligheterna att utnyttja modern teknik för laglig verksamhet inte inskränks. Upphovsrätten är en viktig och central institution i en fri marknadsekonomi. Den skapar möjlighet och incitament för en ekonomisk utveckling av fundamental karaktär. Den omfattande olovliga fildelningen av upphovsrättsskyddat material är ett misslyckande som skadar upphovsrättsinnehavarna.

Upphovsrätten måste värnas med långsiktighet och realistiska förutsättningar. Det betyder att vi måste fundera över hur den bäst utformas för att svara mot den teknik- och ekonomiutveckling som informationstekniken innebär.

Under den diskreta rubriken Översyn av vissa frågor om upphovsrätt (dir. 2008:37) har regeringen givit en utredare i uppdrag att föreslå förändringar i upphovsrätten. Direktivet innehåller förvisso intressanta möjligheter till förändring av upphovsrätten, men de verkliga utmaningarna lyser med sin frånvaro.

Regeringen hänvisar slentrianmässigt till att upphovsrätten styrs av internationella konventioner, avtal och EU. Visst, utredaren ska ta hänsyn till den utveckling som har skett och presentera balanserade förslag. Regeringen bidrar dock inte med någon utvecklad syn på vad utvecklingen innebär, ej heller får utredaren ett tydligt uppdrag att undersöka vad utvecklingen består i och vad den betyder för den fortsatta synen på syftet med upphovsrätten och möjligheten att förverkliga den.

Regeringen framstår som kraftlös, viljelös och hopplöst efter i den starka utveckling som pågår.

En regering med ett genuint intresse av framtida ekonomisk utveckling hade givit ett annat uppdrag. Hur kan vi dra nytta av den nya tekniken? Hur anpassar vi vår egen lagstiftning och de internationella reglerna för att stimulera skapande och ge ersättning till upphovsmännen med de nya förutsättningarna?

Flytta blicken från cd-fodralen och dvd-boxarna. Upphovsrätten är en näringspolitisk fråga som kräver fantasi i kombination med handlingskraft. Informationssamhällets ekonomi behöver politiskt ledarskap. Ingen är betjänt av piratpopulism eller att det för stunden mest högljudda särintresset bestämmer dagordningen.
Läs också

Fildelning i Asks lilla gula
Upphovsrätt: Kulturskapare kliver ur askan
Upphovsrätt på skakig grund

Håller IT-ministern vad hon lovar?

2010-11-19 11:11:45

IT-minister Hatt fortsätter att vinna förtroende. Bland deltagarna på konferensen E-förvaltningsdagarna var mottagandet av Hatt fortfarande varmt när er korrespondent dök upp till eftermiddagens sista pass. Efter att ha tagit del av talet finns det goda skäl att instämma. Ett stycke kunde Handelskammaren nästan ha skrivit själv:

”Jag är helt övertygad om att om vi bara ser till att den data som vi har i våra offentliga system också är tillgänglig och möjlig att använda, så kommer vi att kunna se många nya och förädlade tjänster växa fram. Och där de allra flesta av kommer att utvecklas av någon annan än oss i det offentliga.

Det kan handla om de tjänster som utvecklas av den internationella koncernen … de tjänster som utvecklas av enmansföretagaren som har sitt kontor fickan … Eller om den där hobbyfantasten som har alldeles för mycket fritid och som använder den till att utveckla nästa killer-applikation.

Ur detta, ur denna spretiga flora av konkurrerande och kompletterande aktörer, kommer allt mer spännande och allt mer innovativa tjänster att växa fram.”

Analysen är förstås helt rätt. Vi får hoppas att Hatts utlovade digitala agenda för Sverige innehåller konkreta förslag för att göra detta möjligt.

Börjar man leta efter dessa data får man dock problem. Många myndigheter som har data att återanvända talar nämligen inte om det, än mindre vilka priser och villkor som gäller för återanvändningen. Den här typen av information måste finnas på myndigheternas webbplatser eller samlat på ett annat sätt som gör det lätt att ta del av. Annars kommer Hatts politik att förlora i trovärdighet.

Än så länge talar Hatt väl och med rätt innehåll. Återstår att se vad resultatet blir när hon skrider till handling.

Tillväxtbroms eller möjlig gaspedal?

2010-11-16 02:11:26

Höga arbetsgivaravgifter hindrar vartannat svenskt företag från att växa. Det visar en ny undersökning som Dagens Industri presenterade i går. Det är allvarligt. Men vänder vi på steken kan vi kanske i stället se det som en tillväxtmöjlighet. Givet att det finns reformvilja.

Bland småföretagen med 1-9 anställda är problemet störst. Sex av tio, eller så många som 122 000 företag, upplever att de höga arbetsgivaravgifterna är det främsta hindret för en expansion. Tänk vad en kraftig sänkning av arbetsgivaravgifterna skulle kunna betyda för sysselsättningen, företagen och inte minst Sveriges samlade tillväxt.

Det är viktigt att lyssna på småföretagen men Sverige behöver också fler företag som växer och blir större. Hela 99,2 procent av Sveriges företag har färre än 50 anställda. Tillsammans sysselsätter de ca 1,6 miljoner människor. De småföretagen är därmed Sveriges främsta arbetsgivare och står för en dryg tredjedel av landets totala sysselsättning. Endast fem procent av Sveriges företag har tio eller fler anställda.

I DI:s undersökning är det näst största tillväxthindret tillgången på arbetskraft med rätt kompetens. 45 procent av de tillfrågade företagen ser brist på arbetskraft som ett tillväxthinder. I vissa sektorer är andelen företag ännu högre.

Handelskammarens senaste Stockholmsbarometer visade på den högsta tillväxttakten på tre år. Och i dag presenterades Småföretagsbarometern (Swedbank och Företagarna) som noterar den snabbaste konjunkturuppgången i undersökningens 25-åriga historia. Det är glädjande nyheter! Men bristen på arbetskraft är framträdande i båda barometrar och utgör ett stort hinder mot tillväxten. Den riskerar att lägga en våt filt över den kraftiga återhämtning som vi nu upplever.

En allt mer globaliserad värld, där våra svenska företag ska konkurrera med sina varor och tjänster, kräver en väl fungerande arbetsmarknad och ett utbildningssystem i framkant. Den stora arbetskraftsbristen är tillsammans med en hög arbetslöshet en signal om att varken arbetsmarknads- eller utbildningspolitiken fungerar tillfredsställande.

Sverige behöver en tillväxtskapande politik för att göra våra svenska företag mer konkurrenskraftiga. Starka företag att räkna med i dag och i framtiden.

Några tips till en upphandlingsminister

2010-11-02 10:11:43

Stefan Attefall, grattis till ett kul och utmanande jobb! Som Sveriges minister för offentlig upphandling har du ansvar för ett område som omsätter motsvarande cirka 20 procent av Sveriges BNP, omfattar mer än 500 miljarder kronor och berör runt 20 000 upphandlingar varje år, hela den offentliga sektorns enorma affärsverksamhet.

Det finns de som tycker att upphandling bara handlar om krångliga regler, men i själva verket handlar det om spelregler för att göra affärer. Man måste väga reglerna mot de administrativa kostnaderna, strävan efter enkelhet mot rättssäkerheten. Lagen om offentlig upphandling ska tillfredsställa många och det är svårt att få alla nöjda. Den är en kompromiss där tonvikten ligger på konkurrens och på att alla ska ha kunna göra affärer på lika villkor.

Inför de kommande åren som offentlig upphandlingsminister vill Handelskammaren passa på att göra några medskick:

Synliggör behovet. Målet med våra lagar om offentlig upphandling ligger i att alla, små som stora, företag i hela landet ska kunna göra bra och enkla affärer med det offentliga. En stor utmaning vi står inför i dag är hur man kan locka fler företag till att vilja göra affärer med den offentliga sektorn. Att få offentliga kontrakt kan vara en lite längre väg att gå för en leverantör än på den privata sidan, men å andra sidan får man en trygg avtalspart. I dåliga tider ser vi intresset öka för offentliga kontrakt men det borde vara lika intressant även i goda tider.

Effektivisera inköpsprocessen. Den offentliga sektorn förlorar varje år runt 50 miljarder på alltför oorganiserad upphandlingsverksamhet, enligt SKL. Det motsvarar i stort hela den svenska försvarsbudgeten. Om man anlägger ett affärsstrategiskt synsätt på den offentliga inköpsverksamheten skulle stora vinster kunna åstadkommas, precis som man gör i de flesta privata företag. Det är också viktigt att paketera upphandlingar så att de passar marknadens leverantörsstruktur och därmed förbättrar konkurrensen.

Öka transparensen. Idag leder många metoder för utvärdering av anbud till orimliga resultat. Anbud med låga priser men samtidigt oacceptabelt låg nivå kan avgöra utgången av en upphandling. Det är en allvarlig brist. Felet ligger inte i reglerna utan hos upphandlarnas val av utvärdering. Matematiska formler för att göra avvägningar mellan pris och kvalitet har i många fall nått en nivå av otydlighet där upphandlarna själva inte ens förstår vem som vinner eller varför.

Det här är inga lätta uppgifter, men trägen vinner heter det och det gäller i hög grad för offentlig upphandling. Utgångsläget ser dock ljuts ut. I dag är offentlig upphandling reglerat och ligger öppet för genomsyn och förändring både här och inom EU. Lyssna på branschen och lyssna på aktörerna. Vi pratar gärna mer om detta.

Förändra skatteutjämnings-systemet!

2010-11-01 04:11:24

Flyttlassen går mot stan och glesbygdskommunerna utarmas i tysthet. Det är dagens huvudnyhet i SvD. Urbaniseringen fortsätter således. År 1800 bodde ca 7 procent av Sveriges befolkning i städer eller tätorter. År 1900 var motsvarande andel ca 31 procent och år 2000 var den ca 84 procent.

Det är framför allt Sveriges unga vuxna som lämnar mindre kommuner för utbildning och jobb på universitets- och högskoleorter och i storstadsområdena. Av landets 290 kommuner har i dag sex av tio kommuner färre än 20 000 invånare och var fjärde färre än 10 000 invånare. Den senaste tioårsperioden har befolkningen minskat i drygt hälften av landets kommuner. Detta är en naturlig utveckling som varken går eller bör stoppas.

Dock är det av stor betydelse att staten ger förutsättningar till de kommuner som utarmas på invånare. Därför har vi i dag ett kommunalt skatteutjämningssystem vars uppgift är att skapa likvärdiga förutsättningar för landets kommuner och landsting att ge sina invånare en likvärdig service oavsett var i landet man bor. Det är en bra målsättning, men dagens system är komplext, svårbegripligt och tillväxthämmande.

De tyngsta bidragstagarna i utjämningssystemet är stora städer i expansiva regioner. Det beror främst på att de har en lägre skattekraft än Stockholmskommunerna och inte i någon större utsträckning på ogynnsamma strukturella faktorer.

Därför var det intressant att studera SvD:s grafik med befolkningsprognosen för de kommande 15 åren nedbrutet på en Sverigekarta. Med undantag av Stockholm-Mälarregionen och Umeå kännetecknas de övriga sex regionerna med en väntad befolkningstillströmning av att tillhöra de största bidragstagarna i utjämningssystemet.

Tillväxtkommunerna Malmö, Göteborg, Norrköping och Örebro tar emot störst bidrag i utjämningssystemet. De fyra får tillsammans lika mycket som de 40 kommunerna, totalt, i våra fyra nordligaste län (6,9 mdr kr 2009).

En konsekvens av detta blir att den redan hårt tyngda Stockholmsregionen stöttar landets övriga storstadsregioner på bekostnad av möjligheterna att lösa sina egna kapacitetsproblem liksom att ge hjälp till glesbygden.

Därför förordar Handelskammaren en reformering av skatteutjämningssystemet.

Öppna data räddar liv

2010-10-29 01:10:42

Öppna jämförelser av sjukvårdens resultat är ett sätt att effektivisera sjukvården. Länssjukhuset i Halmstad hade sämre resultat än genomsnittet när det gäller dödlighet efter vård av hjärtinfarkt. Med hjälp av en öppen jämförelse och åtgärder så halverades dödligheten på ett år. Det framgår av en artikel på DN-debatt.

I långa stycken visar artikeln på nyttan med att återanvända data och register som den offentliga sektorn har byggt upp. Får andra tillgång till dessa data kan de bidra till utvecklingen inom området. I det här fallet menar artikelförfattarna att resultaten inte bara kommer patienterna till godo utan att Sverige kan bli ledande inom forskningen. Med register förda över lång tid med möjlighet att följa upp patienter, kliniker och kvaliteten i vården har Sverige en unik position. Den finns redan en del försök tillgängliga för allmänheten som OmVård.

Naturligtvis är frågor om sjukvård och patienter förknippade med svåra frågor om integritet och skydd av personuppgifter. Oftast så stannar
debatten där. Artikelförfattarna lyfter fram nyttan med att gör förändringar så att forskare och läkemedelsbranschen kan utnyttja den
kunskap som har byggts upp. Det finns alltså viktiga skäl till att föra debatten vidare och ta i de svåra frågorna.

Diskussionerna om att ge bättre tillgång till den offentliga sektorns data är mycket bredare än sjukvård. Öppna jämförelser kanske också kan
spela en större roll inom utbildningsväsendet, kommunal service med mera. Ett av de stora problemen är att veta vilka data som finns då få myndigheterna faktiskt talar om vilka data de har, än mindre gör dem tillgängliga för återanvändning.

Artikelförfattarna har visat på nyttan av öppna data inom ett område som är komplext och integritetskänsligt. Arbetet inom det bör gå vidare. Regeringen och myndigheterna kan samtidigt underlätta för återanvändningen av data inom områden som är mindre känsliga som till exempel geografiska data, klimatdata och offentlig statistik. E-delegationen har fått ett uppdrag arbeta med frågan, men det är mycket myndigheterna kan göra själva – börja med att tala om vilka datakällor de har.

"Det finns ingen bostadsbrist..."

2010-10-28 05:10:27

Enligt Statens bostadskreditnämnd (BKN) finns det i dag inte, i snäv ekonomisk mening, någon generell bostadsbrist i Sverige och Stockholm. Däremot har arbetslösa, personer med tillfälliga anställningar och personer med låga inkomster svårt att hitta bostad. BKN menar att det finns bostäder men att ”bristen” beror på att det är ”för dyrt att bo”. Priserna har drivits upp av låga räntor och ökade inkomster för hushållen. Det är också dessa faktorer som i huvudsak förklarar hur stort bostadsbehovet är medan befolkningsutveckling och antalet nybyggda bostäder spelar mindre roll.

Det finns mycket intressant i BKN:s nya marknadsrapport, men jag har svårt att ta till mig den ringa betydelse som de tillskriver befolkningstillväxt och nyproduktion som förklaring till bostadsbrist, i alla fall när det gäller Stockholmsregionen.

Stockholm växer så det knakar samtidigt som byggandet är rekordsvagt. Vi har uppskattat att det finns ett underskott på 73 000 bostäder i länet tillföljd av att befolkning och bostadsbyggande inte hållit jämna steg de senaste 20 åren.

Det finns flera signaler om att det råder en bristsituation på Stockholms bostadsmarknad. De senaste sex åren har Stockholms stads bostadskö tredubblats och bland länets studenter köar två av tre till en studentbostad. Många stockholmare är trångbodda eller tvingas runt i en flyttkarusell mellan andra- och tredjehandskontrakt. Många unga vuxna tvingas att bo kvar hemma och den största kullen ungdomar sedan 40-talisterna är på väg ut på bostadsmarknaden. Där till pendlar dagligen nära 100 000 personer, motsvarande ett helt Gävle, till vårt län för att arbeta.

För att uppnå balans mellan utbud och efterfrågan i Stockholms län behövs det årligen byggas 12 500 nya bostäder med dagens låga räntor och ca 10 000 bostäder vid en återgång till normala räntenivåer, enligt BKN.

I dagsläget anser vi att det är alldeles för lite. Men utöver en högre byggnadstakt, behövs också en palett av andra åtgärder. Därför vill Handelskammaren skattebefria och förenkla andrahandsuthyrningen samt stimulera flyttkedjorna genom att sänka reavinstskatten vid försäljning av bostäder.

En väl fungerande bostadsmarknad är en viktig fråga för regionens tillväxt och utveckling men inte minst en viktig generationsfråga. En ökad andrahandsuthyrning skulle ge många unga en chans att få in en fot på bostadsmarknaden. Andrahandsuthyrning handlar inte om att ”flytta hem till någon rik gammal dam i stället för att flytta in i en egen bostad”. Detta belyser studenten och bloggaren Sandra väl som ”bor i en lägenhet som är större än 50 kvm, som kostar 1 500 kr i månaden och som ligger 5 min från skolan”.

Våga satsa på Tyskland!

2010-10-28 04:10:17

Ett steg in på den tyska marknaden kräver större ansträngningar än många tror men ger samtidigt lön för mödan. Att satsa på den tyska marknaden kan vara en mycket lönsam investering. Tyskland är Sveriges största handelspartner och borde med sin geografiska närhet och våra historiska industriella band och gemensamma EU-regler vara en intressant marknad för svenska företag att pröva sina vingar på då de tar steget ut och internationaliserar. Varför satsar inte fler svenska småföretag på den tyska marknaden?

Även om det är mycket som förbinder Sverige och Tyskland är det mycket som skiljer oss åt. Man måste läsa på ordentligt för att lyckas med etableringen. Tyskland är ett stort men mycket regionaliserat land och är i själva verket flera marknader som måste undersökas var och en för sig: den tyska federala strukturen betyder till exempel att det finns olika regler när det gäller skatt och juridiska frågor, liksom olika branschkluster i olika delstater och regioner. De mjuka faktorerna i affärskulturen och hur man gör affärer, skiljer sig också markant åt mellan regionerna. Att komma in på en marknad med 82 miljoner människor är en stor möjlighet och utmaning – med starka köpkraften som ingår är det samtidigt en chans som man vill möta väl förberedd. Och att etablera sig på den tyska marknaden är också ofta en språngbräda för att ta sig vidare till andra marknader i världen, både i närområdet inom Europa och på andra tillväxtmarknader runtom i världen.

Handelskammarens seminarium ”EU till frukost” om Tyskland, med 35 närvarande företag, gav både inblick och inspiration för företag att satsa på Tyskland. För svenska företag gäller det nu att analysera marknadsmöjligheterna, utnyttja den hjälp som finns från både handelskamrar och andra rådgivare och att våga ta steget ut! Det svenska varumärket är starkt i Tyskland och det bör svenskarna dra nytta av.

IT-ministern klar med klyftan

2010-10-28 11:10:45

Sveriges nya IT-minister Anna-Karin Hatt verkar orädd. Några veckor in i arbetet framträder hon framför en krävande, intresserad och initierad publik på Internetdagarna. Det var förmodligen det längsta, sammanhängande, talet om svensk IT-politik på över ett decennium. Det mottogs också väl.

Ministern avslöjade att hon det närmaste halvåret ska fokusera på att ta fram en digital agenda för Sverige. Agendan är tydligen så viktig att den i det utskrivna talet på ett engelskt sätt skrivs med stora initialer: En Digital Agenda för Sverige. Ambitionerna är höga, politiken ska ”bygga på de bästa idéerna, på de mest spännande exemplen och på de djärvaste förslagen.”

Ett besked var att talet om den ”digitala klyftan” nu är över. De tidigare socialdemokratiska statsråden med ansvar för IT använde det som en ursäkt för att inte ta sig an viktiga utmaningar inom IT-politiken. Statsråden fokuserade på de skillnader som finns i möjligheterna att använda informationstekniken, samtidigt som man blundade för att dessa ofta hänger samman med andra former av utanförskap. Resultat blev få idéer, färre reformer och en miljö där ledande politiker inte har behövt fundera över IT:s konsekvenser för samhället.

Hatt gör rätt i att fortsätta arbeta för ökat deltagande i informationssamhället. Samtidigt skickade hon en tydlig signal – det är inte ett problem att gå före. Tvärtom, utvecklingen kommer alla till del. Som Centerpartist konstaterade Hatt dock att en annan klyfta, den geografiska, finns kvar när det gäller tillgången till bredband. Nåväl, Hatt är ju regionminister också.

Den nya ministern gick hårt åt revirtänkande inom vården som hon menar har bromsat utvecklingen. Läkarna ska ha rätt information om oss oavsett var vi är i landet – något som redan skapar debatt. Varför inte vända på det? Vi har rätt information med oss när vi går till den läkare vi vill besöka. Eller något som redan har börjat efterfrågas – vi kan dela med oss av vår journal när vi diskuterar med andra patienter som lider av samma besvär.

Hatt framstod som betydligt mer initierad än Sveriges EU-kommissionär Cecilia Malmström som kvällen innan talade om IT-hoten. Malmström lyfte fram högre straff för cyberbrott. Det kanske behövs. Hatt var tydlig med det som är viktigast: ”det är bara med ett starkt säkerhetstänkande i IT-vardagen, och ett systematiskt förebyggande arbete, som vi kan undvika IT-brottslighet och försvåra för dem som vill göra intrång i våra system och kritiska infrastrukturer”.

IT-ministern tog även upp e-förvaltningen. Hon ville att staten ska gå före med öppen källkod, IPv6 och annat av teknisk karaktär. Det gillade säkert publiken på Internetdagarna. Problemet för IT-ministern är att det inte är det som är utmaningen. Det är att myndigheterna på allvar ska ta tag i frågan. I dag saknar över hälften av myndigheterna i Handelskammarens senaste undersökning en plan för utvecklingen av e-förvaltningen.

Den nya IT-ministern saknar varken arbetsuppgifter eller utmaningar. Som tur är saknas det inte heller företag och medborgare som vill hjälpa till. Handelskammaren önskar lycka till med arbetet med en ny IT-politik för Sverige och hoppas att ministerns ord om öppenhet i arbetet blir verklighet.

Blir vi verkligen bättre?

2010-10-19 09:10:29

Stockholm har tagit sig bra i årets ”European Cities Monitor”, den årliga rankingen av Europas storstäder. Vi har tagit ett rejält kliv från 20:e till 16:e plats i fastighetskonsultföretaget Cushman & Wakefields årliga jämförelse av 36 storstäder i Europa. Ett urval av 500 europeiska storföretag har fått rangordna städerna efter ett antal parametrar. Dessa parametrar vägs sedan samman för att ge svar på frågan vilka städer som är bästa plats för att lokalisera företag.

Men även parametrarna i sig rangordnas av företagen. Stockholms bästa gren, ”freedom from pollution”, där vi ligger etta, är den som företagen fäster minst vikt vid. Även sådana saker som språkkunskaper och livskvalité för anställda, där Stockholm får höga poäng, anses mindre viktiga för lokaliseringsbesluten.

De faktorer som företagen anser viktigast är tillgång till marknader, tillgång på kvalificerad personal, standarden på telekommunikationer och internationella transportförbindelser. Någonstans “i mitten” placerar sig ”The climate governments create for business” (näringspolitik), där Stockholm hamnar på en blygsam 20:e plats.

När det gäller telekommunikationer och tillgång på kvalificerad personal ligger vi bra till, men för övriga viktiga parametrar ligger vi sämre än genomsnittet. Att vi inte ligger nära de stora marknaderna kan vi ju inte rå över. Men det är anmärkningsvärt att regeringens näringspolitik bara har förbättrats marginellt sedan förra året och fortfarande placerar oss på den nedre halvan av listan. Städerna i det gamla Östeuropa är genomgående bättre, i vissa fall mycket bättre. Warszawa ligger på tredje plats, Bratislava på fjärde och Budapest på åttonde. Till och med Bukarest har bättre näringslivsklimat än Stockholm. Här finns onekligen en uppgift för Handelskammaren att driva på regeringen så att vi verkligen kan få se Stockholm klättra uppåt på listan till nästa år.

Även när det gäller internationella transportförbindelser ligger vi på 20:e plats. Därför är det särskilt oroväckande att vi snart kommer att tvingas begränsa antalet flygrörelser på Arlanda om inte reglerna kring utsläppstaket ändras. Vårt bristande järnvägsnät bidrar säkerligen också till den dåliga placeringen.

Även om det är roligt att vi klättrat uppåt på rankinglistan över Europas bästa städer för företagslokaliseringar finns det anledning till oro att vi ligger illa till på flera viktiga områden. Där finns det en hel att göra för att förbättra vår placering.

EU-parlamentariker, tänk om och försvara frihandeln!

2010-10-16 05:10:12

På torsdag röstar våra svenska EU-parlamentariker för eller emot frihandel i Europaparlamentet då de tar ställning till om EU ska genomföra ett nytt förslag om ursprungsmärkning. Just nu ser det ut som om detta nyprotektionistiska förslag kommer att gå igenom. Våra svenska företag fick en försmak på hur illa det kan gå när de samlades tillsammans med över 600 europeiska företag i Europaparlamentet för att debattera och rösta om förslag till våra EU-politiker.

Men att be företagsledare från hela Europa ta fram skarpa förslag till våra EU-politiker kan ge obehagliga överraskningar och det är uppenbart att näringslivet inte är överens om alla frågor.

Några av de man stod enade bakom är ett gemensamt. EU-patent, Europabolag, gemensam bolagsskattebas och regelförenkling. En stor andel av företagen vill också vilja skrota EU:s jordbrukspolitik och omfördela pengarna till mer konkurrenskraftsfrämjande områden som forskning, utveckling, klimat och miljö. Men frihanden, som är så självklar för Sverige och våra svenska företag, blev minst sagt naggad i kanten under gårdagens företagsomröstning, och europeiskt näringsliv verkar bli alltmer splittrat i frågan. På gårdagens europeiska företagsparlament röstade nämligen en majoritet av företagen ja till att EU ska införa en obligatorisk ursprungsmärkning för varor som importeras från länder utanför EU. Denna gång röstade inte bara italienska, franska och spanska företag ja utan också företag från Polen, Baltikum och flera nya medlemsländer.

När jag började jobba med handelspolitik för tio år sedan sprang italienska representanter för kläd- och skobranchen runt i korridorerna och lobbade just för detta ursprungsmärkningsförslag som uppenbart var till för att skydda mot kinaimport. Då var dock frågan politiskt död. Efter tio år av uthållighet från dessa italienska särintressen och nya protektionistiska vindar som blåser genom Europa verkar nu politikerna och företagen helt ha duperats av italienarna - kanske också våra svenska parlamentariker.

Våra svenska företag röstade igår mangrant nej till förslaget då det togs upp i det europeiska företagsparlamentet. Vi vet också att den svenska regeringen inte stödjer förslaget. Nu är det dags för de svenska parlamentarikerna att bekänna färg. Men det är mycket oroande att höra att såväl Socialdemokraterna med Marita Ulvskog och Olle Ludvigsson, som Folkpartiets Cecilia Wikström och Centerpartiets Lena Ek kan tänka sig rösta ja till detta förslag, då man är ovillig att gå emot den europeiska partilinjen. Vi uppmanar er att tänka om och försvara frihandeln!

Dags för bättre offentliga affärer

2010-10-06 02:10:53

Varför ska offentlig upphandling vara så krångligt? Knappt har vi fått nya regler i Lagen om offentlig upphandling (LOU) som ger upphandlarna ännu fler paragrafer att följa, förrän hela regelverket ska ses över. Den tidigare tidigare Europaparlamentarikern (KD) Anders Wijkman har fått i uppdrag att utvärdera upphandlingsregelverket ur ett ekonomiskt och samhällspolitiskt perspektiv. Uppgiften är att titta på om upphandlingsreglerna i tillräcklig omfattning gör det möjligt för upphandlande myndigheter att göra goda ekonomiska affärer genom att ta tillvara konkurrensen på marknaden.

Översynen behövs. Lagen om offentlig upphandling har inte i första hand stiftats för att se till att den offentliga sektorn gör bra affärer vid köp av varor och tjänster – man kan följa lagen till punkt och pricka och ändå göra en usel affär. Reglerna finns snarare för att efterlikna den privata marknaden. Den offentliga sektorn är inte konkurrensutsatt, vilket innebär att marknadens normala kontrollmekanismen inte är aktiv. Syftet med lagen om offentlig upphandling är att se till att lika regler gäller för alla som vill göra affärer med offentlig sektor. Man kan säga att LOU finns till för att bidra till konkurrensneutrala villkor i näringslivet när det gäller försäljning till offentliga köpare.

För att uppnå syftet krävs regleringar. Men ju mer reglering vi fått på detta område och ju mer snack om att upphandlarna gör fel, desto sämre affärer har det blivit. Det affärsmässiga handlaget hamnar i skymundan, då rädsla för överprövning lägger alltför stort fokus på att uppfylla de formella kraven. Att EU-kommissionen dessutom uttalat att det är upphandlarna, inte lagen, som är det stora problemet, gör att upphandlarna blir mer noga med formaliteter och mindre intresserade av kontakter med potentiella leverantörer. Det är ingen bra utveckling.

Regleringar finns till för ett syfte. Men de drar med sig administrativa kostnader och problem som måste vägas mot den förväntade nyttan. Jag tror att vi är där nu, när det börjar tippa över åt fel håll. Så även om det är lite hela havet stormar nu med både fler regler och regelförenklingar, så är det glädjande att regeringen satt igång en utredning. En viktig del av arbetet blir att se över systemet för insamling av upphandlingsstatistik, något som varit eftersatt under en längre tid.

Utredningen leder förhoppningsvis till att kommuner och landsting kan börja göra bättre affärer. Det gynnar det privata företagandet, men också skattebetalarna, som står för notan.

Bostadsmarknaden är A och O

2010-10-01 05:10:38

En vanlig morgon runt åttatiden slås jag av myllret av människor som är på väg till sina jobb. På motorvägen har trafiken stockat sig och när jag kliver på tunnelbanan vid min ändstation, fylls den nästan direkt innan resan mot staden ens påbörjats.

Väl inne i staden möts jag av strömmen av cyklister och fotgängare. De förbipasserande stadsbussarna är också fyllda till bredden och jag kan bara ana hur situationen är på centralstationen där pendeltåg, fjärrtåg, bussar och Arlanda-express fyller på med ännu fler personer.

Snacka om att transportsystemet är hårt belastat! Och var bor alla dessa människor? Och hur ska vi möta den enorma årliga befolkningsökningen när Stockholms län har ett bostadsunderskott på närmare 73 000 bostäder?

Förra året växte länet dagligen med motsvarande två ledbussar med nya invånare (104) samtidigt som det enbart byggdes 23 bostäder per dag. Att länet överhuvudtaget kan fortsätta att växa är tack vare att många kompromissar med sitt boende. Det är inte hållbart.

Vi behöver få ordentlig fart på nyproduktionen av bostäder. Men det räcker inte med ambitiösa byggplaner. Det krävs flera olika åtgärder, som förändringar i plan- och bygglagen och sänkningar av fastighetsskatterna.

För att ge en snabb lindring måste vi bättre utnyttja det befintliga bostadsbeståndet. Det kan bland annat åstadkommas genom att skattebefria andrahandsuthyrningen och göra den mer flexibel.

En annan viktig åtgärd för att få i gång rörligheten på bostadsmarknaden är att kraftigt sänka reavinstskatten vid försäljning av bostäder. I dag bor många kvar i överstora villor och bostadsrätter för att de beskattas hårt vid en försäljning och därmed kan få svårt att sänka sina boendekostnader genom att flytta till en mindre bostad. För ett hushåll som bott i 20 år i en genomsnittlig villa i länet kostar en flytt ca 600 000 kronor. Det påverkar flyttbeslut.

En attraktiv och konkurrenskraftig Stockholmsregion kräver en väl fungerande bostadsmarknad, tänker jag när jag vandrar in genom Handelskammarens port.

Dags att förnya dagens 60-åring

2010-10-01 03:10:44

Den 1 oktober 1950 var en historisk dag i Stockholm. Då fick Stockholm sin tunnelbana. Nu 60 år senare är det som då var ett nytt tillskott i kollektivtrafiken själva pulsådern i vårt kollektivtrafiksystem. Med sina cirka 303 miljoner passagerare per år är det ungefär lika stort som all annan spårbunden trafik i Sverige tillsammans. Tunnelbanans betydelse för stockholmarnas vardag har inte minst visats sig under de senaste dagarnas elfel som orsakade kaos i kollektivtrafiken och strandsatte hundratusentals resenärer på väg till jobbet.

Därför är det av yttersta vikt att vårt tunnelbanesystem sköts om, utvecklas och rustas för framtiden. Den senaste stora utbyggnaden var den blå linjen som invigdes 1975. Sedan dess har Stockholm haft en dramatisk befolkningsökning. Sedan mitten av 1970-talet har befolkningen i Stockholms län ökat med i genomsnitt 15 000 personer per år. De senaste åren har denna utveckling dock gått allt snabbare. Under 2009 ökade befolkningen med hela 38 000 personer. Med eftersatta satsningar på vår infrastruktur har detta har medfört att Stockholmsregionen har stora kapacitetsbrister i transportsystemet.

Stockholms Handelskammare har länge argumenterat för att få till en ny utbyggnad av tunnelbanenätet. Tunnelbana till Nacka, Nya Karolinska och Täby är exempel på viktiga satsningar. Förutom att tunnelbanan har stor kapacitet, vilket kommer att krävas om Stockholm ska fortsätta växa, så är den även den billigaste typen av kollektivtrafik vid stora passagerarflöden.

När besluten togs om att Stockholm skulle få sin tunnelbana 1941 var många kritiska till bygget som ansågs för dyrt för en stad av Stockholms storlek. Utan dessa modiga beslut skulle inte Stockholm vara den storstad vi ser idag. Det behövs nya modiga beslut och det är sedan länge dags att börja planera för tunnelbanans framtid.

Go Gränby!

2010-09-30 01:09:20

Gränby Arena, som klubbades av fullmäktige i måndags , är det första exemplet på ett större OPS-projekt i Uppsala. Idrotten, besöksnäringen och många unga uppsalabor som kan se sina framtida jobb skapas här andas ut efter lång väntan.

Förslaget att bygga en multiarena, tillika hemmaarena, kommer från Almtuna IS i samarbete med en rad av Uppsalaregionens företag och företagarprofiler. Målet är att bygga en arena, där förutom ishockey, även evenemang som idag går Uppsala förbi i framtiden skall kunna äga rum här, såsom nationella evenemang, företagsevents och varför inte schlagerfestivalen. Och kommunen har ställt upp - även om oppositionen i sista stund inför valet förordat ett annat, outrett alternativ.

Principupplägget är enkelt. Ett privat bolag bygger och driver arenan. Kommunen förbinder sig att köpa arenatid för 15 miljoner om året i 25 år (alternativet är en kommunal investering i flera hundra miljoners-klassen för ny ishall). För att staga projektet lånar man också ut 150 miljoner på generösa villkor till projektet. (Det sista har kritiserats, men alternativet är ju bara ett högre pris på den istid man hyr.)

Totalt räknar bolaget med att näringslivet klarar att finansiera 450-500 miljoner i riskkapital och lån. Kommersiella intäkter beräknas till 30 miljoner årligen. Sammanlagt långt över en miljard i privat kapital, alltså. Med detta upplägg kan kommunen styra över 400-500 miljoner i investeringsmedel till skolor och äldreboenden med mera, samtidigt som man till en relativt låg kostnad får den ishallskapacitet den växande staden behöver – allt med en begränsad riskexponering för kommunen.

För Uppsala och Uppsala län finns klara uppsidor. Den nya arenan kan lyfta issporterna, främst hockeyn, i stan och skapa nya evenemang som ökar stadens attraktivitet. Därigenom kan uppemot 1 000 jobb skapas, liksom stora spridningseffekter i besöksnäring och hos underleverantörer, samtidigt som staden eftertryckligt sätts på kartan. Dessutom ökar man attraktivitet, markpriser med mera i de östra stadsdelarna, något kommunen också tjänar på.

Gränby Arena är ett av regionens viktigaste profil- och affärsskapande projekt. Mot den bakgrunden har vi från Handelskammarens sida tydligt engagerat oss i och uttalat oss för arenaprojektet i åratal. Vi kommer aldrig att förhålla oss neutrala i näringspolitiska frågor som är viktiga för vår region, oavsett hur de olika partierna ställer sig. Dessvärre har inte alla partier varit med på tåget i den här frågan. Men vi välkomnar att det finns en klar majoritet som visat mod att köra!

Det går att påverka!

2010-09-28 04:09:12

I går tog kommunfullmäktige i Stockholm beslut om att bygga ett nytt bostadsområde för 10 000 invånare på Årstafältet. För bara fem år sedan var det otänkbart. Årstafältet skulle bli park. Men den ambitionen hade funnits i årtionden utan att fältet faktiskt blivit park. De nödvändiga investeringarna hade uteblivit. Årstafältet hade förblivit vad det alltid varit, ett ogästvänligt, blåsigt, tistelbevuxet fält mellan trafiklederna.

I februari 2006 presenterade Handelskammaren sin rapport ”Åtgärda Stockholms stadsbrist”, som handlade om att bygga en ny stadsdel - inklusive park - på Årstafältet. Och då var det verkligen att svära i kyrkan. På den tiden drev Stockholms stad policyn att ingen mark fick bebyggas som inte redan var bebyggd eller åtminstone asfalterad. Handelskammaren har hela tiden hävdat att en sådan stadsbyggnadsfilosofi får orimliga konsekvenser. Det innebär att industriområden, hamnar, flygplatser och terminaler får lämna plats för bostäder för den ständigt växande befolkningen. Och hur ska Stockholm då kunna fungera i framtiden? Det fordras faktiskt att man vågar kröka ett och annat grässtrå om Stockholm ska kunna växa på ett hållbart och vettigt sätt.

När Årstaborna fick ranka sina grönområden kom Årstafältet på betryggande jumboplats. Det var knappt att man ville rasta hunden där. Det var kanske skälet till att de nya politiker som tog makten i Stadshuset efter valet 2006 faktiskt vågade utmana gräskramarna och dra igång en planering för Årstafältet med det uttalade syftet att ta tillvara Handelskammarens idéer. De stora proteststormarna har uteblivit. Handelskammaren har med god och genomarbetat argumentation fått till stånd ett beslut som hela det politiska etablissemanget tidigare ansett omöjligt. Så idag är vi nöjda och glada över vad vi faktiskt åstadkommit. Det går att påverka!

Starka besked från handeln

2010-09-28 04:09:19

Framtidstron ser ut att hålla i sig. Folk fortsätter att handla mer. Det blir mer och mer tydligt att det är den starka inhemska marknaden som driver den svenska ekonomin framåt medan exporten tuffar på i makligare takt.

I en färsk undersökning genomförd av HUI framkommer att svensk detaljhandel ökade under augusti månad jämfört med augusti förra året. Ökningen sker särskilt inom sällanköpsvaruhandeln, men också i dagligvaruhandeln. HUI drar slutsatsen att värmeböljan i juli hade negativ inverkan på handeln, något som resulterade i uppdämt konsumtionsbehov när augusti sedan visade sig bli svalare.

Samma slutsats drog Handelskammaren i den senaste Stockholmsbarometern, som tar tempen på Stockholmskonjunkturen. Vi ser en trend som har hållit i sig ett tag nu: Fortsatt låg ränta, mer kvar av lönen och en sakta, men säkert stabilare arbetsmarknad skapar positiv tro på framtiden och leder till större köplust.

Av detaljhandeln är det främst handel med motorfordon som utvecklas oerhört starkt med rekordhög tillväxttakt. Sällanköpsvaruhandeln växer också tydligt även om tillväxttakten har avtagit något jämfört med ett halvår sedan. Däremot minskar livsmedelshandeln kraftigt, tvärtemot den generella utvecklingen för Stockholms näringsliv. Orsaken till det kan till viss del förklaras med att folk i takt med ökad framtidstro ändrar beteenden, bland annat att man i större utsträckning än tidigare nu går på restaurangbesök istället för att laga mat hemma. Dessutom påverkas livsmedelshandlarna tydligt av prisutvecklingen som på sistone har varit försiktigt negativ efter tidigare års uppgång.

Att den svenska importen för tillfället överstiger exporten och skapar ett negativt handelsnetto kan också ses som ett kvitto på att den inhemska efterfrågan går på högvarv. Den förbättrade konjunkturen vi nu ser beror inte främst på stärkt export utan på en stark hemmamarknad. Det bådar gott för det svenska företagandet.

Väljarna valde RUT

2010-09-21 03:09:17

Innan årets valresultat har blivit helt slutgiltigt presenteras i dag en analys av Socialdemokraternas stora ras.

37 procent av de socialdemokrater som bytte politiskt block till Alliansen gjorde det på grund av partiets hållning i frågan om RUT-avdraget (för hushållsnära tjänster). Detta enligt en valundersökning från United Minds som presenterades på dagens DN Debatt.

Det är överraskande nog fler än de 32 procent som angav samarbetet med Vänsterpartiet som främsta orsak eller de 26 procent som angav partiets motstånd till kärnkraften.

Detta visar att det är många socialdemokratiska väljare som uppskattar att ha möjlighet att använda RUT i sin vardag. Men som också ser RUT:s stora betydelse för den hushållsnära tjänstebranschen. - Som sysselsättningsskapare och för framväxten av nya företag.

Ett intressant resultat i United Minds väljarundersökning är också att nära två av tre väljare instämmer i påståendet att Socialdemokraterna pratar för lite om tillväxt och om framtidens jobb.

Det är en tydlig signal om att väljarna vill ha en mer företagarvänlig, men också storstadsvänlig, politik. Det är företagen som skapar jobb, tillväxt och välstånd.

Fiat vs Hyundai - låt matchen börja!

2010-09-16 04:09:48

I dag enades äntligen EU:s medlemsländer om att skriva under frihandelsavtalet med Sydkorea – en följetong som pågått länge. Beslutet kommer 11 månader efter att avtalet undertecknades av EU-kommissionen och Sydkorea efter många års förhandlingar.

Sydkoreaavtalet är EU:s första frihandelsavtal på 10 år och genom avtalet tas inte bara praktiskt taget alla tullar bort, det kommer också undanröja många icke-tariffära handelshinder. För företagen runtom i Europa, bland annat här i Stockholm, skulle det innebära helt nya möjligheter på den sydkoreanska marknaden.

Men trots att avtalet förhandlades klart för ett år sedan är det fortfarande långt kvar tills det träder i kraft. Så sent som i förra veckan hotade Italien att lägga in sitt veto mot att avtalet godkänns. För trots att EU:s bilförsäljning till Sydkorea steg med 78% mellan 2005 och 2008 anser Italien att konkurrensen från den koreanska bilindustrin är ett italienskt problem. Och för att avtalet ska träda i kraft måste inte bara samtliga medlemsländer skriva under avtalet, utan även Europaparlamentet. Sedan Lissabonfödraget trädde i kraft i december förra året har Europaparlamentet medbeslutanderätt för handelspolitiken.

Och frågan är om inte Europaparlamentet är Italiens ess i rockärmen. Europaparlamentet vill nämligen att EU ska kunna införa så kallade skyddsåtgärder för att skydda europeisk industri från sydkoreansk import. Enligt det förslag som parlamentet röstade fram förra veckan ska skyddsåtgärder med tillfälliga tullar kunna införas om ett lands industri blir negativt påverkad. Dessutom vill de införa ett särskilt övervakningssystem för bilindustrin eftersom denna industri anses så känslig.

Frihandelsavtalet, som redan dragits alltför länge i långbänk, måste nu bli verklighet. Avtalet beräknas vara värt 19 miljarder euro i ny handel – bara denna siffra borde vara ett argument för att så snabbt som möjligt godkänna det. För de svenska företagen som sedan länge har förstått poängen med frihandel är det en nödvändighet. Men tyvärr finns det risk att denna dörr mot nya ekonomiska möjligheter har stängts på grund av att särintressen ännu en gång tillåts blockera hela EU:s beslutsmaskineri. För att detta viktiga steg mot mer frihandel i världen ska tas måste Europaparlamentet bekänna färg och stå upp för frihandeln. Först då kan matchen mellan Fiat och Hyundai börja på riktigt.

Hur ska du rösta om du vill ha mer öppna data?

2010-09-16 04:09:36

Moderaterna, Folkpartiet, Centerpartiet, Kristdemokraterna och Miljöpartiet besvarade Handelskammarens miniundersökning om användningen av öppna data från den offentliga förvaltningen. Det handlar om den nya lag som bestämmer villkoren för hur myndigheter ska hantera offentliga data som företag och medborgare vill använda.

Partierna är eniga om att lagen om vidareutnyttjande av handlingar från den offentliga förvaltningen inte är tillräcklig. Alla partier vill också att en myndighet få i uppdrag att se till att den nya lagen följs. Får Alliansen makten igen så kan de ju styra myndigheterna på ett konkret sätt med specifika uppdrag till dem som har de viktigaste datakällorna. Vi får hoppas att de menar allvar och ser till att myndigheterna i praktiken lever upp till lagens intentioner. Det finns flera förslag om hur det ska gå till.

Allianspartierna stöder att det ska bli en tydlig uppgift för myndigheterna att lämna ut data för vidareutnyttjande. Det är förmodligen en lite mer omfattande arbetsuppgift än att lämna över en bunt kopierade aktsidor från ett ärende. Miljöpartiet svarade nej. Partierna i undersökningen är dock eniga om att myndigheterna ska bli skyldiga att lämna ut data i elektroniskt format. I dag finns det undantag som gör att många myndigheter gör det svårare att använda data genom att låta skriva ut det på papper. Fortsättningsvis gäller förstås sekretess och integritetsskydd.

Alla utom Moderaterna stödde Handelskammarens förslag om att låta utreda de samhällsekonomiska konsekvenserna av en ökad återanvändning av offentliga data. De undersökningar som har gjorts i andra länder pekar på en stor utväxling på återanvändningen av offentlig information. Varje dollar som en amerikanska staten satsar på data, kan privata företag förädla till 39 dollar på informationsmarknaden. Det beror på att man i USA har friare tillgång till offentliga data än i EU. I EU ökar värdet endast 13 gånger när data återanvänds. Vi behöver bra underlag för att ta reda på hur det står till i Sverige.

Flera myndigheter är stora informationssäljare. Ibland med tjänster som företag kunde utföra. Folkpartiet säger nej till att förbjuda myndigheterna att konkurrera med företagen genom att själva sälja informationstjänster på marknaden. I ett e-brev förklarar dock FP att partiet stöder tanken i princip, men det finns några få undantag. De övriga går på Handelskammarens, Konkurrensverkets och den senaste förvaltningsutredningens linje: myndigheterna ska inte agera på marknaden.

Regeringen och riksdagen valde att utnyttja ett undantag för vissa datakällor i EU-reglerna. Det innebär att data från kultur- och utbildningsinstitutioner inte omfattas av reglerna. Partierna i undersökningen stöder alla att utvidga den svenska lagen så att den täcker fler datakällor. De stöder också tanken på att gå igenom de specialregler som gäller för enskilda register, det rör sig om ca 200 författningar. Dessa behöver moderniseras för att ge tillgång till data elektroniskt på ett sätt som skyddar den personliga integriteten.

Avslutningsvis stöder alla den grundläggande tanken att myndigheterna helt enkelt ska publicera vilka datakällor de har på en webbplats. Annars blir det svårt för företagen att skapa nya tjänster. E-delegationens, i och för sig välkomna, insats räcker inte till. Än så länge är den ideella samlingen på opengov.se bättre. USA, Storbritannien och andra länder ligger före Sverige. Så borde det inte vara.

Sammanfattningsvis finns det en stor samsyn kring i frågan, men vi vet inte vad oppositionen tycker. I riksdagen gav de inte helhjärtat stöd när lagen behandlades och Socialdemokraterna och Vänsterpartiet i Stockholms stad har varit skeptiska till företagens användning av offentlig information och data.

Handelskammaren ber att få återkomma efter valet.

Läs mer: chamber.se/psi

Fotnot: Enkäten skickades till riksdagspartierna och Piratpartiet som har plats i Europarlamentet som också behandlar EU-direktivet. Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Piratpartiet har inte svarat.

Mindre kö för bättre miljö - även i Stockholm

2010-09-16 11:09:32

Östra Förbifarten Katrineholm, Förbifart Lidköping, Förbifart Umeå, Förbifart Norrtälje, Förbifart Tullinge, Förbifart Söderköping och Förbifart Hemmesta på Värmdö. Förbifarter utreds runt om i Sverige som en lösning på att avlasta centrala stadsdelar från genomgående trafik, höja trafiksäkerheten och minska miljöbelastningen. Inom ett par år kan byggandet av förbifarter vara igång lite överallt i Sverige.

I Stockholmsregionen ligger de uteblivna investeringarna i vägar och spår under de senaste decennierna som en våt filt över trafikproblemen. Förbifart Stockholm är nödvändig för att underlätta kommande generationers möjlighet att bo, leva och arbeta i en fortsatt framgångsrik och konkurrenskraftig Stockholmsregion. En region som bara under förra året växte med nästan 38 000 personer.

Det finns ett starkt samband mellan den rekordstora befolkningsökningen i Stockholm och den ökade trafiken. Vi behöver därför både en utbyggd kollektivtrafik och nya vägar. Inte antingen eller! Människan är en rationell varelse och ingen åker bil för nöjes skull. Den ökade trafiken beror inte på nya vägar, utan till största del på att Stockholmsregionen växer och på det uppdämda transportbehovet.

Och som alla pendlare vet kostar det att stå i kö. I Förbifartens fall kostar det att dra ut på tiden. En eventuell folkomröstning om Förbifarten medför en försening av byggandet och höga kostnader i utebliven samhällsnytta.

Att bygga Förbifarten är en god investering och ett sätt att lyfta lite på den våta filten över uteblivna infrastrukturinvesteringar. Även Sveriges största stad behöver en förbifart nu. Utan Förbifarten stannar Stockholm.

Näringsministern inspirerar till steget till eget

2010-09-14 04:09:37

”Mitt liv förändrades efter att ha lyssnat till dig. Min dröm är att starta ett eget apotek” sa en deltagare vid Handelskammarens frukostmöte i Solna i morse, till dagens frukosttalare, näringsminister Maud Olofsson. Damen i publiken hade hört näringsministern tala vid en inspirationsdag i Farmacevtförbundets regi och där hade gnistan tänts, drömmen om ett eget företag i en ny bransch.

Maud Olofsson sken som en sol förstås, med all rätt. Att avveckla det statliga apoteksmonopolet är ett av mandatperiodens viktigaste beslut för den fria konkurrensen. Mest uppenbart är väl hur nära det har blivit för oss alla när vi behöver Alvedon eller plåster. Nu finns apotek i gathörnen och på Åhléns. Och ännu viktigare är reformen för alla apotekare som vill starta eget och alla andra apotekare och receptarier som plötsligt fått fler arbetsgivare att välja mellan.

Men för första gången under valrörelsen fick näringsministern chans att även beskriva alla andra reformer regeringen har genomfört för att förbättra företagsklimatet. Flera kända reformer nämndes, såsom sänkta arbetsgivaravgifter för unga, lärlingsanställningar och RUT-avdrag. Men vid sidan om dessa finns en mängd mindre omtalade, men dock så viktiga, åtgärder som nya, enklare regler för att få F-skattsedel, ny, tidsbegränsad arbetsform och förändrade krav på jämställdhetsplaner och lönekartläggningar till vart tredje år istället för varje. Det sista nämndes utan att förringa det viktiga jämställdhetsarbete som finns att göra på många håll i näringslivet.

”Men Maud, det finns mycket kvar att göra” ropade någon från publiken när det var dags att avrunda. Näringsministern höll med: ”Vi har bara börjat och nu vill vi fortsätta.”

Det är en förhoppningsfull ambition. För trots att valrörelsen just nu enbart handlar om hur den gemensamma kakan ska fördelas, så är ju grunden till hela politiken hur kakan över huvud taget ska komma till och växa. Företagsklimatet är A och O för den ekonomiska utvecklingen. Dit hör bland annat frågor om skatter, infrastruktur och regelförenklingar. Näringsministerns mål om att minska regelbördan med 25 procent är ett högt satt, men välkommet mål, som en av flera delar för ett bättre företagsklimat.

Britterna före igen

2010-09-13 04:09:48

Nu har data för lokaltrafiken i London släppts för utvecklare att använda. Återigen visar britterna att de leder utvecklingen när det gäller återanvändningen av offentliga data. SL ligger efter. Det är kanske ok att inte hänga med en riktigt stor stad som London. Nu finns det öppna data för Skånetrafiken. En demowebbplats visar kollektivtrafiken i Malmö i realtid.

De ansvariga för kollektivtrafiken i Stockholm rullar ut spårvagnsräls, men låter den mjuka infrastrukturen hamna på efterkälken. Kan vi få ett vallöfte från någon om öppna data för återanvändning? Helst inte bara för SL.

Fortsätter det så här kan vi ju vara omsprungna av Göteborg vilken dag som helst.

Vi storstadsväljare är också viktiga

2010-09-13 04:09:28

Valet närmar sig. Jag önskade inför detta val att våra folkvalda riksdagspolitiker skulle våga lyfta viktiga storstadsfrågor, helst Stockholmsfrågor. Detta för att överbrygga den kraftiga växtvärk som vår region lider av. Och som påverkar hela Sveriges tillväxt.

Stockholms län växer så det knakar. Det är bra för den ekonomiska utvecklingen och stärker konkurrenskraften. För att få maximal utväxling av befolkningstillväxten krävs det dock stora satsningar på infrastruktur. Bostadsbyggandet och transportsystemet är kraftigt eftersatta.

I valdebatten frias det nu hej vilt till Sveriges pensionärer och ungdomar. Men vart har vi storstadsbor tagit vägen? Både regionen och Sverige är i akut behov av en mer Stockholmsorienterad politik. Inte en storstadsfientlig.

Om de rödgröna tar över kommer vi storstadsbor att få flera kännbara försämringar. Jag tänker bland annat på införandet av en ny fastighetsskatt som framför allt kommer att drabba många medelklasshushåll i storstäderna. Skenande taxeringsvärden och hög belåning, ofta på flera miljoner kronor, är många stockholmares boendelott. En ny förmögenhetsskatt kommer också att slå hårdare mot storstäderna om fastigheterna inkluderas.

Ett avskaffande av RUT-avdraget, hushållsnära tjänster, skulle vara djupt olyckligt. RUT, som hittills fått störst genomslag i storstäderna, har lagt grunden för en ny bransch. En stor del av en sektor som tidigare var svart har blivit vit och flera tusen jobb har skapats med viktig trygghet för de anställda. Enligt Konjunkturinstitutet är RUT dessutom en reform som skapar jobb utan att det kostar någonting för staten.

Därtill riskerar de rödgröna, med en utlovad folkomröstning, att äventyra och försena den för regionen betydelsefulla ”Förbifart Stockholm”. Det är fel, Stockholmsregionen behöver både nya vägar och utbyggd kollektivtrafik.

Var femte väljare bor och lever i Stockholms län. Det är dags att vi premierar de politiker som står upp för regionen. Och glöm inte att det är företagen som skapar jobb, tillväxt och välstånd.

Karriären börjar i skolan

2010-09-09 01:09:37

Grattis Gabriella Holm och Carsten Greiff (YRMiS) till dagens artikel på SvD Brännpunkt! 60 stylister i Örebro, varje år, det låter ungefär lika begåvat som att se programledarrollen och artistvärlden som den enda kanalen för att stå på scenen. Det finns en annan scen, nämligen företagsledarrollen - där man står på scenen varje dag framför sina anställda, sina kunder och sina partners. Den scenrollen är också förknippad med en stor portion ansvar.

Ungdomarna gör idag precis som de alltid har gjort. Man väljer gymnasieskola och linje efter hur vännerna väljer och hur föräldrarna valt före oss. Men för att komma åt ungdomsarbetslösheten och få en balans mellan näringslivets skriande behov av kompetent personal och ungdomarnas val av studier behövs kunskap om näringslivet redan i skolan. Det finns uttalade mål om entreprenörskap i skolplanen.

Handelskammaren jobbar aktivt med att föra in förebilder från näringslivet i skolan genom projektet Trampolinen. Målet är att visa yrkesroller och branscher i det lokala näringslivet och minska andelen elever som byter studieinriktning redan under gymnasiet. Det skall vara lätt att välja rätt.

Ungdomar gör som de alltid har gjort. Men de är inte dumma. Får de veta att det finns spännande yrken med goda framtidsutsikter så söker de sig till utbildningar som tar dem mot jobb, istället för mot ungdomsarbetslöshet.

Ett vägval för bostadsmarkaden

2010-09-08 11:09:48

Bostadsbristen i Stockholms län är mycket allvarlig. I dag saknas det närmare 73 000 bostäder i förhållande till hur befolkningen ökat de senaste 20 åren. Och underskottet ökar för varje år.

Den faktiska bostadsbristen är ännu större om vi räknar in alla som är trångbodda, de med andra- och tredjehandskontrakt, alla studenter och unga vuxna som behöver en bostad och de som vill flytta till Stockholm från övriga Sverige. Att Stockholms län kan fortsätta att växa i hög takt beror på att många kompromissar med sitt boende.

Bostadsbristen drabbar därmed tusentals människor och deras möjligheter att förverkliga sina drömmar, som att flytta till jobb och utbildning. Och inte minst påverkas regionens näringsliv och konkurrenskraft.

Inför valet den 19 september utlovar Stockholmspolitikerna från båda sidor ett kraftigt ökat byggande i länet (M) (S). Men det finns stora skillnader i hur de två regeringsalternativen vill uppnå sina mål.

Alliansregeringen har genomfört flera viktiga och bra förändringar. De har höjt det skattefria avdrag som får göras vid andrahandsuthyrning, infört ägarlägenheter och tagit bort kvarvarande bostadssubventioner. Därtill har en unik överenskommelse träffats med hyresmarknadens parter som innebär en renässans för bruksvärdet. De har också lämnat ett förslag på en skattereform för hyresrätten som skulle göra den mer lönsam att bygga.

De rödgröna vill öka bostadsbyggandet genom att återinföra byggsubventioner till nya hyresrätter på 1,4 miljarder de kommande två åren. Det oroar eftersom subventioner riskerar, precis som tidigare, att dopa byggbranschen. Branschen vill inte ha dessa bidrag eftersom de snedvrider konkurrensen på marknaden och driver upp priserna. De rödgröna vill också införa en ny fastighetsskatt och förmögenhetsskatt.

Länets bostadsbrist är så pass allvarlig att det inte räcker med offensiva byggplaner. Det behövs en kombination av olika åtgärder. Regelverket och skatterna som styr bostadsmarknaden behöver reformeras och planprocesserna snabbas upp. Det befintliga bostadsbeståndet måste också utnyttjas på ett bättre sätt, vilket bara kan ske genom att underlätta andrahandsuthyrningen och minska skatterna i samband med flytt.

Framför allt behöver bostadsmarknaden långsiktigt stabila regler och villkor där utbudet av bostäder möter efterfrågan.

Gräv inte ner kärnavfallet för djupt

2010-09-03 03:09:29

I ett omfattande program kommer Östhammars kommun och dess närområden att få ta del av samhällsinvesteringar för flera miljarder under de kommande åren. Detta som en konsekvens av att man beslutat att ha det svenska slutförvaret av kärnbränsle i kommunen.

Denna förvaring har en planeringshorisont på ungefär 100 000 år. Planeringen baserar sig dock på den teknik och forskning som finns tillgänglig idag och som i praktiken är densamma som när tankeförbudslagen infördes efter Tjernobylkatastrofen för nästan 25 år sedan och inom forskning hinner väldigt mycket att ske under en så pass lång tid.

Förutom att kärnkraften runt om i världen idag är under kraftig utbyggnad så utvecklas en ny fjärde generations reaktorer (de svenska reaktorerna hör till andra generationen) i vilka man kommer att kunna använda nästan 100 procent av det bränsle man laddar dem med. Uppdaterat: Denna typ av teknik ligger enligt bedömare cirka 40 år in i framtiden vilket kan tyckas långt. Sett i ett perspektiv av 100 000 år är det dock en nära framtid. Dessutom kommer man att kunna använda dagens kärnavfall som bränsle i dessa reaktorer.

Med denna kunskap inom räckhåll vore det väl ganska oklokt att lagra avfallet i Östhammar så att det inte går att ta upp, eller tas upp till så stora kostnader att man istället väljer att bryta nytt uran till en lägre kostnad. Inte bara skulle Östhammar kunna bli en framtida leverantör av bränsle till kärnkraftverk runt om i världen, det skulle också innebära att avfallsproblematiken som man står inför idag så gott som helt försvann på en väldigt mycket kortare tid än de 100 000 år som man idag räknar med. Bygg inte bort Östhammars möjligheter att blomstra även efter det att effekterna av mervärdesprogrammet har klingat av.

Tomma ord från rödgrön hord

2010-09-02 11:09:58

Alla partier säger sig vilja minska företagens regelbörda. Inte minst Miljöpartiet har drivit regelförenklingar för företagen som en av sina viktiga profilfrågor. Därför är det inte utan att man höjer på ögonbrynen när man läser de rödgrönas valmanifest, som presenterades häromdagen.

Först säger de att de vill förenkla företagarnas vardag. I nästa andetag kräver de att alla arbetsgivare ska göra lönekartläggningar varje år och upprätta handlingsplaner för att motverka lönediskriminering. De kräver också att anställda ska ha rätt till heltid och de vill begränsa möjligheterna att utnyttja bemanningsföretag.

Bemanningsföretagen, till att börja med, har spelat en viktig roll i konjunkturuppgången. Det gör att företagen snabbt kan komma igång innan de vet om de klarar att utöka den fasta personalstyrkan. Utan bemanningsföretag hade Sveriges ekonomi sett betydligt sämre ut och både röda, gröna och blå politiker hade haft betydligt mindre utrymme för vallöften. Bemanningsbranschen är en framtidsbransch.

Lika kontraproduktivt är det ökade regelkrångel, som manifestet innebär. De lättnader som Alliansen har genomfört när det gäller de meningslösa kraven på jämställdhetsplaner ska nu inte bara återställas, de ska skärpas ytterligare. Även det företag som bara har en enda anställd ska göra lönekartläggning och jämställdhetsplan. Som om det skulle bidra till ett mer jämställt samhälle. Samtidigt vill de rödgröna avskaffa Rut-avdraget, som gör att fler kvinnor kan satsa på jobbet och karriären i stället för att städa hemma. Än viktigare är att Rut förändrat tillvaron för många marginaliserade kvinnor. I stället för att städa svart är de nu anställda eller egna företagare med riktig lön, sjukpenning och pension. Men utan Rut-avdrag blir deras företag av med kanske hälften av sina kunder och får ägna en stor del av tiden åt att upprätta jämställdhetsplaner i stället för att försöka få en trängd verksamhet att gå ihop.

Som om det inte vore nog ska nu alla ha rätt till heltid. Det behövs inte mycket fantasi för att inse hur det skulle slå mot alla nystartade städföretag, där de flesta jobbar deltid. Det blir många som får återgå till svartjobb och en osäker och undanskymd tillvaro i det svenska samhället. Vad är det för jämställdhet?

Arbete övervinner allt

2010-09-01 01:09:04

Nyligen såg jag en sociologisk forskare i SVT:s Aktuellt som påstod att vi arbetar alldeles för mycket i Sverige och att vi skulle kunna halvera arbetstiden. Det var inte utan att jag höjde på ögonbrynen. Resonemanget var fullständigt bort i tok.

Det borde bli fler entreprenörer. Sanningen är att svenskarna måste arbeta ännu mer för att vi ska kunna hävda oss i den internationella konkurrensen, i alla fall om vi långsiktigt ska kunna trygga vår välfärd. Arbete murar basen för ett fortsatt gott liv i Sverige och Stockholm. Faktum är att arbete övervinner allt.

För att vi ska få fler människor i arbete måste vi ha fler företag som startas och befintliga företag måste våga anställa. Trots att politikerna inser detta har regeringen i för liten utsträckning fokuserat på att genomföra åtgärder som ger bättre villkor för företagande.

Vi dras fortfarande med en föråldrad arbetsrättslagstiftning som inte är anpassad efter det tjänstesamhälle vi lever i. Detta tillsammans med att det fortfarande är dyrt att anställa har skapat en hög ungdomsarbetslöshet. Unga slussas in i bidragsberoende och får inte möjlighet att känna kraften i att försörja sig med eget arbete.

Att värnskatten blir kvar innebär också att Sverige även fortsättningsvis kommer att ha svårt att rekrytera utländska experter, vilket hämmar tillväxten i framför allt kunskapsintensiva företag i Stockholmsområdet. Den höga bolagsskatten, som visserligen har sänkts, riskerar att göra det svårare att locka hit utländska företag.

Det är bra att jobbfrågan, precis som i förra valet, har seglat upp som en av de viktigaste frågorna i valrörelsen. Den höga arbetslösheten innebär ett enormt slöseri för samhället och individen. Men de politiska blocken måste våga erkänna att det faktiskt är entreprenörer som vågar lämna trygghetszonen och skapar arbetstillfällen, inte politiker. Politikerna måste, oavsett om det ger röster eller ej, lyssna på företagare av kött och blod om vilka åtgärder de måste genomföra för att vi ska nå drömmen om full sysselsättning. Företagare vill växa och anställa folk, men då måste politiken sänka skatterna på företagande och även fortsätta att rensa i regelrabatten.

Alliansregeringen kan vara hyfsat stolt över de åtgärder den vidtagit för att stärka landets företagare, men ändå inte helt nöjd. Mer måste göras för att vi ska få ett företagsammare Sverige. En sak är säker: Det kommer att krävas att vi arbetar mer. Jag vill upplysa sociologiforskaren om att dygnet faktiskt har tre arbetsdagar.

Gärna medalj, men först rejält med data

2010-08-31 04:08:26

Ett fiffigt program ledde till medalj. Det är väl få som missunnar professor Hans Rosling den medalj han fick av regeringen i går. Biståndsminister Gunilla Carlsson motiverar den bland annat med att Rosling ”med stort engagemang och lysande pedagogik omvandlat statistik till kunskap”. Därom råder ingen tvivel. Titta på några av filmerna där Rosling håller föredrag. Kanske borde biståndsministern också fundera över vilken av myndighet hon skulle belöna.

Som Handelskammaren tidigare har noterat så är Rosling en varm vän av att återanvända offentliga data, till exempel statistik (se 15 minuter in i detta klipp). Rosling levandegör offentliga data och bidrar till att utveckla debatten. Det skulle man kunna göra inom fler områden om det blev lättare att återanvända myndigheternas data om t.ex. väder, trafik, ekonomi och geografi. Den förra regeringen misslyckades med att genomföra EU-reglerna som gäller för återanvändning av offentliga data. Sedan den 1 juli 2010 finns en lag på plats. Det räcker dock inte.

Vilken myndighet är bäst att på hjälpa dem som vill återanvända data som skattebetalarna redan har finansierats? Det är svårt att säga. De som hör av sig till Handelskammaren vittnar oftast om att det är svårt och dyrt att få ut data. Myndigheterna använder undantag som möjliggör att de bara behöver lämnar ut data på papper. Det finns positiva exempel. Bolagsverket har en tjänst där man kan få data i XML-format. På webbplatse opengov.se, ett privat initiativ, finns en lista med 80 datakällor var av 15 är fria att tillgå. E-delegationen som har i uppdrag att främja återanvändningen har skrapat ihop till 12 länkar.

När president Obama tog tag i frågan i USA var det hårdare tag mot myndigheterna. De fick 45 dagar på sig att publicera minst tre datakällor med värdefulla data som inte tidigare hade publicerats. Hur hanterades detta i Sverige? Jo, regeringen och riksdagen hänvisade till arkivförteckningar som myndigheterna ska upprätta. I dem finns datakällorna förhoppningsvis nedtecknade. Det finns dock inget krav på att dessa förteckningar ska publiceras.

Handelskammaren passar på att gratulera professor Rosling till medaljen. Samtidigt föreslår Handelskammaren att regeringen också uppmärksammar den myndighet som är snabbast och bäst visar vilka datakällor den har. Med Obamas metod borde vi få ihop minst 1100 datakällor då regeringen har nästan 400 myndigheter under sig.

SL kan göra mer än att skryta

2010-08-27 02:08:07

Affischerna är lite röriga, inget resenärerna lätt tar till sig i tunnelbanans rusningstrafik. Det handlar om SL. Just nu sitter ett antal affischer som beskriver deras insatser för oss resenärer.

Ett avsnitt handlar om information till resenärerna. SL säger att deras reseplanerare uppdateras hela tiden på webben och i mobilen. En ”utvecklad kartfunktion” finns tillgänglig.

Kartfunktionen ger ett rent och avskalat intryck. Förutom gatunamn och liknande är nämligen bara stationer, hållplatser och bryggor som visas. Jämför det med tjänster hitta.se kan visa väder, trafik och annat. Du kan till och med se tömningstider för Postens brevlådor. För Oslo och andra städer finns det information om kollektivtrafiken på Google Maps. Det finns inte för Stockholm.

I dag måste man teckna ett samarbetsavtal med SL om man vill använda deras data. Det finns exempel på tjänster. Det vore spännande om SL i stället släppte sina data fria. Med tillgång till tidtabeller, linjebeskrivningar, störningsinformation m.m. i format som är lätta att återanvända skulle ge andra möjlighet att skapa bra tjänster. Till och med bättre än SL:s egna. Det skulle också bli möjligt att anpassa tjänsterna för speciella behov som SL inte kan förutse.

Sedan den 1 juli gäller en ny lag för tillgången till offentliga data. Lagen gäller även sådana bolag som SL. Det vore bättre om SL föregick med gott exempel och ger oss sina data i stället för att skryta om sina webbtjänster på annonsplats.

Stockholmarna vill ha Förbifarten

2010-08-26 04:08:58

Idag redovisar DN och Metro varsin opinionsundersökning bland stockholmarna. ”Klart ja till Förbifarten” utropar DN medan Metros rubriksättare konstaterar att stockholmarna inte vill ha ny motorväg.

Hur kan det bli så? DN/Synovate har frågat: ”Är du för eller emot att man bygger Förbifart Stockholm?”. När frågan ställdes så var 74 procent för och 10 emot. Metro redovisar en undersökning som Demoskop gjort på uppdrag av Miljöpartiet, där stockholmarna fått svara på om de vill bygga ut pendeltåg och tunnelbana (vilket 51 procent vill) eller om de vill bygga en ny motorväg (vilket 40 procent vill).

Som man frågar får man svar, vilket miljöpartisterna i högsta grad är medvetna om. Därför har de redan nu i förhandlingarna med Socialdemokraterna lagt fast hur frågan ska ställas i en folkomröstning om Förbifarten. Stockholmarna ska välja mellan Förbifarten och utbyggd kollektivtrafik. Då kommer fler att välja kollektivtrafik eftersom det är fler stockholmare som reser kollektivt än med bil. På så sätt räknar Miljöpartiet med att nå sitt mål att stoppa Förbifarten.

Om det inte var så allvarligt skulle det vara skrattretande. Pendeltågstrafiken kommer att få kraftigt utökad kapacitet när Citybanan öppnar 2017. Men varken Miljöpartiet eller något annat parti har några konkreta planer på tunnelbaneutbyggnader. Tvärtom prioriterar också Miljöpartiet satsningar på spårvägar i innerstan, något som knappast kan ersätta Förbifarten. Den kollektivtrafik som skulle kunna fylla behovet av att transportera sig på tvären mellan de västra delarna av Stockholmsregionen är den busstrafik som planeras gå i Förbifartens tunnlar. Utan Förbifart ingen kollektivtrafik med andra ord, i alla fall inte där.

De 27 miljarder kronor som Förbifarten beräknas kosta kommer framför allt från trängselskatten. Det är alltså bilisterna som ska betala den, inte skattebetalarna. De samhällsekonomiska vinsterna av vägen kommer däremot alla stockholmare att få glädje av i form av blomstrande näringsliv, fler jobb och högre löner.

Men trots att en majoritet av Miljöpartiets väljare vill att Förbifarten ska byggas, är partiets främsta mål att stoppa projektet. Därför vill de ha en folkomröstning formulerad så att folk svarar som Miljöpartiet vill. Om man vill ha förbifarten gäller det att se till att Miljöpartiet aldrig får chans att ställa en sådan oärlig fråga. Den verkliga folkomröstningen om Förbifarten sker den 19 september i år.

Bättre mat kan inte regleras fram

2010-08-26 03:08:52

Det är lite grand som det där med EU-gurkorna som skulle se ut på ett visst sätt. Det kan kännas knasigt när principer som bestäms i Bryssel dikterar vilken mat vi ska servera på våra bord. Ungefär samma sak är krav på lokalproducerad mat vid upphandling eller krav på viss märkning av livsmedelsprodukter. Centerpartiet balanserar på gränsen till vad som är tillåtet i lagen om offentlig upphandling (LOU) med sitt nya matmanifest, där man vänder sig kommunerna och uppmanar dem att mat ska vara ursprungsmärkt och att en viss procent ska vara ekologisk.

Centerpartisterna är inte ensamma. Var fjärde kommunpolitiker bland landets 290 kommuner anser att det är fullt acceptabelt att i upphandlingar gynna lokala företagare framför andra. Det är inte svårt att förstå att kommunalpolitiker resonerar så. Men politiker på riksnivå borde ha bättre koll. Generalklausulen i LOU säger att anbudsgivaren ska ha samma möjlighet att vinna upphandlingen oavsett var de kommer ifrån. Man kan därför inte kräva att en viss produkt ska vara tillverkad enligt svenska standarder, ha ett visst ursprung, vara lokalproducerad eller vara märkt med KRAV eller annan viss typ av miljömärkning.

Men, och det är viktigt, det innebär inte att man inte kan ställa krav på till exempel livsmedel till skolor eller färdigförpackad mat till sjukhus och äldreboenden. Man måste helt enkelt göra på rätt sätt. Några bra exempel är Borlänge kommun och Melleruds kommun i Dalsland där man i ena fallet lyckades med att få flera lokala leverantörer och därmed bryta dominansen från de stora grossisterna, och i det andra att uppfylla krav fullt i enlighet med reglerna för svensk djurskydds-, miljö- och livsmedelslagstiftning. Miljöstyrningsrådet har riktlinjer för hur man praktiskt kan gå till väga.

Det finns flera ganska enkla åtgärder som en kommun kan genomföra för att ge fördelar till sina lokala företag i en upphandling. Som lokal företagare på orten kan man tjäna en del på att upplysa sin kommun om detta. Nyckeln är att upphandlarna öppnar upp för en bättre dialog vilket underlättar för leverantörerna. Hjälp företagen att bli bättre på att skriva anbud och hantera frågor som rör offentlig upphandling och skaffa nära kontakt med de lokala företagarna. Det hjälper också kommunen att bättre förstå vad det är de behöver och hur de ska beskriva sina behov i kommande upphandlingar. Vidare kan kommunen göra det lättare för företagen att få del av information om upphandlingar i kommunen genom att tidigt och tydligt informera om sina upphandlingar på lokal nivå.

Det är viktigt i många kommuner att de lokala företagen får stora uppdrag. Men det ska inte ske genom statliga regleringar. Centerns matmanifest är inte rätt väg att gå.

Det finns för lite information på nätet

2010-08-18 09:08:40

Internet och informationsstress har det talats mycket om. Det finns för mycket information. Hur ska vi hinna sortera och ta del av allt? Men är det verkligen så? Är inte problemet är att det finns för lite information?

Vi behöver mer information om vilken information som finns. Då kan vi själva, andra eller datorerna på nätet själva sortera och välja ut det som är relevant. Detta är särskilt viktigt om man vill återanvända information från den offentliga sektorn. Vet man om vilken information, till exempel om trafik, väder eller fastigheter, som finns så blir det lättare att skapa nya tjänster. Sedan den 1 juli i år gäller en ny lag som ska underlätta för dem som vill gör det.

Allt fler länder publicerar information om vilka öppna datakällor som finns att tillgå. Nu har turen kommit till Sverige. Det är E-delegationen som har publicerat en lista med datakällor som ett led i deras arbete med att främja och samordna myndigheternas arbete med att förbättra förutsättningarna för vidareutnyttjande av information från den offentliga förvaltningen. Det är ett välkommet och viktigt uppdrag. Det finns många sätt att utveckla webbsidan på. Inspiration finns på webbsidan för det privata initiativet opengov.se som än så länge ser ut att vara bättre.

Handelskammaren undrar vilken myndighet som blir bäst på att tala om vilka datakällor de har.

RUT vs Butler?

2010-08-16 04:08:33

På DN debatt i dag under rubriken ”När ska vi Stockholmare få tid att älska och skratta?” föreslår Socialdemokraterna i länet att de vill satsa på kollektiva vardagstjänster i SL:s lokaler. Detta för att kollektivtrafikresenärerna i Stockholm, som de själva uttrycker det, ska tjäna – inte förlora – tid på väg till och från jobbet. Man ska kunna hämta matkassar och lämna tvätt i tunnelbanan och till och med få en egen ”butler” som uträttar ärenden.

Socialdemokraterna har till och med skapat en egen sajt för detta, som fick mig att häpna och förslaget sågas i 2 000 kommentarer på dn.se, svd.se, aftonbladet.se och expressen.se samt ett hundratal bloggar. Många är väldigt läsvärda och roliga.

Detta utspel brister på flera punkter. De har glömt att nyckeln till mer tid för länets invånare är att göra resorna snabbare och mer effektiva. Dessutom finns redan i dag flera av dessa så kallade vardagstjänster i nära anslutning till kollektivtrafikens olika stationer.

I stället för att politikerna försöker skapa och styra efterfrågan är det bättre att överlåta det till marknadens aktörer. Därtill är det politikernas roll att skapa goda förutsättningar för företagsamhet och erbjuda medborgarna en god infrastruktur. I detta fall genom ett bättre transportsystem och ett skattesystem som gynnar köp av hushållsnära tjänster.

Därför är det mycket olyckligt att Socialdemokraterna allierar sig med de politiska krafter som motverkar detta genom att vilja avskaffa RUT-avdraget samt är emot byggandet av Förbifart Stockholm.

Handelskammarens recept på hur Stockholmarnas invånare ska få mer tid är:

· Behåll RUT-avdraget (hushållsnära tjänster). Det gynnar dessutom inte bara Stockholmarna utan kommer hela Sverige till del.
· Bygg Förbifart Stockholm och genomför andra viktiga vägsatsningar för framkomligheten i regionen.
· Bygg ut tunnelbanan, vårt förslag om en tunnelbanering skulle ge många resenärer stora tidsbesparingar.
· Satsa på infartsparkeringar i anslutning till kollektivtrafiken.

8800 bostäder sökes!

2010-08-13 03:08:14

Ja, så många bostäder fattas i Uppsala enligt Handelskammarens granskning, som redovisas i UNT den 7 augusti.

Bostadsbristen och det låga bostadsbyggandet är en viktig återhållande faktor för stadens och hela regionens tillväxt. För Uppsalas del är bostadsbristen särskilt allvarlig. Precis som andra storstäder har man en stor in- och utflyttning. Uppsala kommun omsatte 2009 enligt SCB 10,9 procent av sina 195 000 invånare genom flytt. Det är mest i Sverige. Dessutom ökade befolkningen med 2,1 procent (+ 4 083). Då blir likviditeten och utbudet på bostadsmarknaden en central faktor både för en fungerande arbetsmarknad och företagens tillväxt. Och naturligtvis för alla de över 21 000 människor som berörs. Varje år.

En stor andel – men långt ifrån alla – är studenter och forskare vid våra båda universitet. Men stadens växande och ofta internationellt orienterade företag, en stor invandring och en växande arbetsmarknad med många nyetableringar svarar för merparten.

Bara för att möta befolkningsökningen på 3 -5 000 personer årligen skulle det krävas mellan 1 800 och 3 000 nya bostäder per år. Första kvartalet i år är prognosen att man klarar 1 000 st under 2010. Till detta ska alltså läggas de 8 800 bostäder som fattas …

Handelskammaren anser att det nu måste tas krafttag, både av riksdag och regering och av den lokala politiken.

Av riksdag och regering vill vi se tre viktiga åtgärder:

Ett avskaffande av beskattningen av andrahandsuthyrning, något som borde vara enkelt – och förmodligen lönsamt – då skatten är kontraproduktiv för tillväxten.
Likaså skulle små inskränkningar av de många överklagandemöjligheterna och vida sakägardefinitionerna i PBL och Miljöbalken kunna snabba upp plan- och byggprocesserna utan att äventyra rättssäkerheten.
En mer marknadsmässig hyressättning skulle ytterligare bidra till balans mellan efterfrågan och utbud, men också möjliggöra privat byggande av hyresbostäder.

Av Uppsala kommun krävs en tydligare fokusering på plan- och byggfrågorna, med inriktning på att möta den stora efterfrågan och att komma ikapp bristen på 8 800 bostäder, förslagsvis på tio år. Vi kräver här åtgärdsplan, där näringsliv, opposition och allians kan mötas.

...men Stockholm har blivit trångt

2010-08-13 03:08:10

Det saknas nära 73 000 bostäder i Stockholms län. Det var vårt budskap på Brännpunkt i SvD, i juli. Debattartikeln baseras på en ny rapport och belyser vårt läns icke fungerande bostadsmarknad med fokus på det stora och växande underskottet på bostäder.

Varje dag växer länets befolkning med två fulla dragspelsbussar. Detta är mycket positivt för regionens utveckling och tillväxt. En stark befolkningstillväxt måste dock matchas med satsningar på infrastruktur. Och här brister det.

Bostadsbyggandet släpar efter sedan 1990. En svag nyproduktion har tillsammans med en hårt reglerad marknad skapat det stora bostadsunderskottet på 73 000 bostäder. Och den faktiska bostadsbristen i länet är ännu större.

Att Stockholms län kan fortsätta att växa i hög takt beror på att många kompromissar med sitt boende. Många bor tillfälligt i andra eller tredje hand eller i annat område än vad man skulle vilja. Ett stort antal unga vuxna tvingas också att bo kvar hos sina föräldrar.

Regionen står inför flera utmaningar som riskerar att förvärra bostadsbristen. Det rör sig om en fortsatt snabb befolkningstillväxt, en betydande trångboddhet, stor bostadsbrist bland studenter och en hög andel unga vuxna som är ”mambos”. Detta är inte en hållbar situation.

Bostadsmarknaden är en viktig fråga som berör den enskilde. Det styrks bland annat av de 226 kommentarer som vår debattartikel genererat på svd.se och på di.se.

Det är hög tid att också våra politiker börjar diskutera hur Stockholm ska få till stånd en väl fungerande bostadsmarknad. Därför välkomnar jag tisdagens utspel från Socialdemokraterna. De påtalar betydelsen av fler bostäder och utlovar 50 000 nya bostäder i länet under nästa mandatperiod.

Eftersom det tar tid att bygga nytt, och i kapp, krävs det också andra åtgärder för att få bukt med den stora och akuta bostadsbristen. Framför allt måste rörligheten på bostadsmarknaden öka och det befintliga bostadsbeståndet användas mer effektivt. Läs mer i våra rapporter: Avreglera bostadsmarknaden och Rekordstort underskott på bostäder hotar Stockholms tillväxt.